måndag 18 mars 2013

Flicka med kromosomfel nekades leka i IKEA:s bollhav

Den 15 maj 2009 var Annica Nordin på IKEA i Malmö tillsammans med sina två barn. Annicas  5 åriga dotter Filippa som har en ovanlig kromosomfel ville leka i varuhusets bollhav, men på grund av sitt handikapp nekades hon tillträde till bollhavet. Personal och chef hänvisade till säkerhetsskäl när de sa nej.

Jag har aldrig blivit så kränkt. Alla andra barn var välkomna, men inte mitt barn, säger Annica Nordin.

Annica Nordin kände sig alltså kränkt och ansåg att Filippa blivit utsatt för diskriminering på grund av sitt handikapp och DO anmälde IKEA i Malmö som lade ner fallet. Istället togs det upp i tingsrätten och IKEA fick rätt. Familjen drev fallet vidare till hovrätten som i dag (20130318) slog fast domen.

I dag känner man sig kränkt och diskriminerad för minsta lilla. Hade det inte varit värre om de sagt ja till Filippa och hon hade skadas i bollhavet, då hade ju mamman blivit kränkt på grund av det?! Det är dock synd om den lilla flickan som tvingades höra att hon nekades tillträde till bollhavet på grund av sitt funktionshinder.  Det kanske hade varit på sin plats att modern ring till IKEA i Malmö innan familjen åkt dit för att höra om det kunde vara några problem att få vara i bollhavet om man har ett handikapp? I dag har man bara rättigheter och inga skyldigheter.


DN 1   DN 2   GP   SvD 1   SvD 2    SvD 3    Sydsvenskan 1   Sydsvenskan 2     Sydsvenskan 3

Jonas Hassen Khemiri: Bästa Beatrice Ask

Justitieminister Beatrice Ask står bakom det hårt kritiserade projektet Reva, och anser att det är berättigat att människor med utländskt utseende stoppas för id-kontroll, eftersom syftet är gott, dvs polisen kan utvisa människor som inte har uppehållstillstånd i Sverige. Författaren Jonas Hassen Khemiri svarar på Asks uttalande genom att skriver ett öppet brev, Bästa Beatrice, som publicerades i DN. Här redogör han hur en person med utländskt utseende kan uppleva det att bli negativt särbehandlad på grund av sitt icke-svenska utseende. Det är en mycket välskriven text.

Artikeln, Bäste Beatrice har blivit väldigt uppmärksammad. Den är DN:s mest delade artikel genom tiderna. Frågan är hur denna text emottagits om den handlat om en kvinna som växt upp i ett samhälle som ansåg henne mindre värd på grund av sitt kön? Hade texten mottagits så positivt av folket?

Antagligen inte. Att ta på offerkappan kan vara gynnsamt för vissa grupper i samhället, men inte för alla. Varför?  
 
 
DN   SvD 1  SvD 2

fredag 8 mars 2013

Män, kvinnor, högskoleprovet och läkarprogrammet

I takt med att betygsinflationen ökar, får högskoleprovet en allt större betydelse för att komma in på universitetsutbildningar, speciellt på prestigeutbildningar som läkarprogrammet. Kvinnor får i snitt lägre poäng än män på högskoleprovet och kan därmed gå miste om en åtråvärd plats på en prestigefull utbildning, trots bra betyg.

Professor Christina Cliffordson konstaterar att:

/.../högskoleprovet gynnar svenska män ur socialgrupp 1. De gör provet i högre grad än kvinnor och gör det ofta flera gånger. Då lär de sig provets upplägg vilket ger utdelning i högre poäng, och fungerar som en genväg in på högskolan.
Det är väl inte orättvist att männen får högre resultat än kvinnor utifrån det faktum att män gör provet fler gånger och lär sig strukturen och därmed får högre poäng? Man måste våga gå genvägar i systemet. Är högskoleprovet ett sätt att nå en studieplats får man inte vara rädd att utnyttja den möjligheten. Det är väl upp till var och en att göra de förberedelser som krävs för att få ett bra resultat som är konkurrenskraftigt? Vill man gärna gå läkarprogrammet kanske man bör lägga tid på att få ett bra resultat på högskoleprovet oberoende om man är man eller kvinna.

Högskoleprovet är mycket bättre att använda sig av än lottning, eftersom ett prov ger alla lika förutsättningar.

DN artikeln om den 19 åriga Milly Tran som tvingats läsa läkarprogrammet i Göteborg istället för i Stockholm eftersom hon inte förstått vikten av goda resultat på högskoleprovet, är jättepinsam. Tjejen han bara göra hp TVÅ gånger och hennes betyg i kombination med "dåligt resultat" på högskoleprovet ledde till att hon fick studera i Göteborg istället för i första hands valet Stockholm. Okej... ? Vad är problemet här? Hon får ju läsa till läkare? Men inte i den stad hon tänkt sig.

lördag 2 mars 2013

Flickor ska pyssla och pojkar ska bowla?

Inför sportlovet 2013 skickade fritids på Engelbrektskolan i Borås, hem ett dokument med vilka aktiviteter som erbjöds under den kommande lovveckan. Onsdag den 13 /2 såg planerna ut på följande sätt: Flickorna pysslar inför Alla hjärtans dag. Pojkarna spelar bowling /.../

Både föräldrar och barn blev upprörda. Några barn kände sig orättvist behandlade eftersom de föredragit att gjort den andra aktiviteten. Föräldrarna ifrågasatte att aktiviteten var könsuppdelad. Enligt personalen var det en miss i kommunikationen. Det var nämligen tänkt att flickorna skulle få åka och bowla på påsklovet. Sanning eller efterkonstruktion ?

Denna något uppförstorade händelse är intressant tycker jag. Det känns märkligt att inte fritidshemmet hade bättre kommunikation med barnen och föräldrarna. Något märkligt att endast en grupp fick bowla på sportlovet. Delar man upp en aktivitet på två gånger pga för stor barngrupp kanske man borde låta den andra gruppen bowla dagen efter och inte nästa lov? Detta tycker jag tyder på att det är en efterhand konstruktion att flickorna skulle få bowla på påsklovet.

Arbetar man med barn borde man veta att det är otroligt viktigt att tydligt förklara varför aktiviteter läggs upp på ett visst sätt, eftersom barn ofta ropar orättvist om de känner att andra barn får fördelar jämfört med dem. Man bör som vuxen vara extremt tydlig i kommunikationen i denna typ av situationer. Sedan det faktum att man väljer att göra aktiviteten könsuppdelad borde man förklarat motivet till för föräldrarna.

Sedan kanske det var lite överdrivet att gå ut i media med denna händelse. Detta hade man kunna löst mellan föräldrar och skolan.

BT  Expressen  gp  Skånskan  p4 

måndag 25 februari 2013

Slalommamman = curlingmamman

DN har i några artiklar tagit upp hetsen som finns kring unga alpina talanger. För att ha möjligheten att lyckas krävs det toppresultat redan vid 13-14 års ålder. Resultaten ligger till grunden för om man kommer in på riksskidgymnasierna där endast 17 ungdomar tas in per år. Det är endast från dessa skidgymnasium som svenska skidförbundet plockar ut sina landslagsåkare.

För att nå goda resultat krävs det givetvis mycket av den unge talangen, men även av dennes föräldrar. Både ekonomiskt stöd och mycket tid krävs för att kunna följa med sitt barn vid olika tävlingar och läger. För familjer i södra delen av landet krävs det ännu mer resurser eftersom snön kommer senare än i norr. Då det krävs mycket träning redan under försäsongen för att kunna bli duktig i slalom, måste man åka iväg för att träna. En del föräldrar är beredda att offra allt för att ge sina barn möjligheten att satsa på slalom.

Under signaturen slalommamman skriver en kvinna som är mamma till en 12 årig dotter som är högpresterande i slalom, om livet som slalommamma. Denna pinsamma artikel går ut på att slalommamman gnäller över att dotterns slalomsatsning håller på att ruinera familjen och att hon själv är sönderstressad eftersom det är så höga krav på slalomföräldrar. Men eftersom dottern är lycklig är det värt både de stora hålen i ekonomin och ohälsa!

Här har vi ett klassiskt exempel på en curling-morsa af 2000-talet. Man ska göra allt för sitt barn och helt bortse från den egna hälsan och familjens ekonomi. Bara barnet är lyckligt är det värt vilket pris som helst. Vad betyder en rasad ekonomi när man genom slalomsatsningen får en så fin gemenskap med sitt barn? (Man kan ju tydligen inte få gemenskap med sina barn utan att vara dem till lags jämt?! )

Mitt barns lycka, till vilket pris som helst... lyder slagorden för 2000-talets föräldrar.

Lärare läser sällan skönlitteratur

Yngre lärare under 40 år och lärarstudenter läser sällan böcker visar en undersökning från i år. Det är mer än 3 gånger så vanligt att lärare under 40 inte läser alls jämfört med lärare över 55 år.

Gunilla Molly, docent i svenska, tycker att delar av lärarens förtroendetid ska användas till att läsa barn- och ungdomslitteratur. Svenska barns läsförståelse är usel och ett sätt att vända den negativa trenden skulle vara om lärarna själva genom romanläsning får ett bättre språk och därmed höjer kvaliteten på sin undervisning.

Det kan kännas lite skitnödigt när en docent i svenska som inte arbetar i den svenska skolan utan flummar omkring i den akademiska världen ska ha synpunkter på hur lärare ska disponera sin förtroendetid. Det är allmänt kännt att lärare i dag är så överösta med pappersarbete att de knapt hinner förbereda lektioner. Den lilla förtroendetid som finns går ofta åt till att göra skriftlig dokumentation eller reda ut bråk mellan elever.

Denna undersökning blir missvisande anser jag, eftersom alla sorts lärare oberoende undervisningsämne räknas med. Det hade varit mer intressant om den undersökt hur läsvanorna sett ut för svensklärare och andra språklärare, dvs dem som har ämnen där romanläsning spelar en central roll i själva undervisar i. För en idrottslärare är det kanske viktigare att prioritera att själv hålla sig i form än att läsa böcker? Ska man arbeta med idrott är det ju vikitgt att visa eleverna att man lever som man lär. Hur skulle det se ut om idrottsläraren var kraftigt överviktig ?

Från år 2009 finns det en undersökning som visar att dagens svensklärare har ett svalt intresse för skönlitteratur och är osäker på hur de ska använda sig av böcker i undervisningen. Det här är riktigt skrämmande att läsa. Hur kan man komma på tanken att utbilda sig till svensklärare om man inte är intresserad av böcker? Med tanke på det ljumna intresset för läsning som finns i dag bland barn och ungdomar är det jätteviktigt att svensklärare är förebilder och visar att läsning är viktigt! Detta kan man visa genom att använda böcker i undervisningen samt själva har en positiv inställning till romanläsning. Detta kan man visa genom att spontan slänga ut frågor om vilka böcker eleverna läser eller själv påpeka att man älslar att läsa och berättar om någon bok man läser osv.

Sedan tycker jag inte att man ska lägga över all skuld på elevernas dåliga läsförståelse på lärarna. Som förälder måste man ta sitt ansvar och inspirera unga att läsa.

söndag 24 februari 2013

Södersjukhuset söker tv-seriesnygga sjuksköterskor

Inför sommaren 2012 sökte Södersjukhuset (SÖS) i Stockholm sommarvikarier till sin akutmottagning. Deras platsannons blev uppmärksammad och omdiskuterad, då de valde rubriken: Sjuksköterskor TV-seriesnygga eller Söderhipsters till Vo akuten sökes!. Sjukhuset har länge haft svårigheter att rekrytera personal och meningen med denna rubrik var att på ett humoristiskt sätt locka flera sökande till tjänsterna. Det blev snarare tvärtom, många i yrkeskåren tog illa upp, få sökte tjänsterna och det ledde även till en JO-anmälan av sjukhuset. 

Södersjukhuset framställer sig själva som en oseriös arbetsgivare när de väljer denna typ av formulering i en platsannons. Det känns osmakligt att man tycker att detta är roligt. Det här ”skämtet” tycker jag visar på en arrogant och nedvärderade inställning till sjuksköterskor. Denna yrkesgrupp som besitter en viktig sjukvårdskompetens förtjänar att behandlas bättre! Sjuksköterskor vill väl precis som alla andra yrkesgrupper rekryteras efter kunskap och kompetens inte efter sitt utseende?!

Södersjukhuset, kan ni erbjuda skäliga löner och goda arbetsvillkor ska ni se att fler sjuksköterskor vill arbeta hos er!