Vem bestämmer över barnens fritid? Om datorspelande

I dag spelar över 90 % av Sveriges barn datorspel. Det växande problemet med datorspelsberoende tas stänsigt upp i media. Oftas lyfts datorspel fram som ett dålig fritidsintresse för barn. Men vem har egentligen rätt att avgöra om datorspel är en bra sysselsättning?

Daniel Kardefelt- Winther doktorand i ämnet datorspelsberoende har gjort ett inlägg i debatten som går att läsa här. Han menar att vuxenvärldens negativa inställning till datorspel är kraftigt överdriven och att dagens spel är utformad så att man kan ha social interaktion medan man spelar.  Han frågar sig varför föräldrar gärna curlar sina barn så att de kan idrotta flera gånger i veckan men inte är intresserad av barnens datorspelande.

Vem ska ha makten över att bestämma vad barn ska göra på fritiden? Barnen? Föräldrar? Eller bägge parterna?

Trots att barn lär sig mycket av datorspel är det viktigt att man lär barn att ha olika fritidsintressen för deras utvecklings skull. När man spelar datorspel får man socialt umgänge med vänner, utvecklar din reaktionsförmåga och logiskt tänkande. Men det finns även andra förmågor som är viktiga för att klara sig bra i livet, som andra intressen kan utveckla. Tex :
Idrott: en aktiv livsstil har positiv inverkan på hälsan under hela livet. Röra på sig behöver nödvändigtvis inte vara att man spelar fotboll, utan kan lika gärna vara promenader, cykla, åka till badhuset eller spela  tennis.

Musik: att utöva ett instrument i unga år är intelektuellt stimmulerande på många plan.

Litteratur: att läsa böcker utveckar din språkliga förmåga positivt. Genom att läsa blir även ditt skriftspråk bättre. En god läsförståelse och  utvecklat skriftspråk har du stor nytta av i vuxenlivet.

Ett överdrivet fokus på ett fritidsintresse oberoende på om det är datorspel eller fotboll är aldrig bra. En balanserad fritid som ger möjlighet till att utöva olika aktiviteter är bäst, både för barn och vuxna.

Det är viktigt att man lär sina barn att skolan och läxor går före alla fritidsintressen. Anmärkningsvärt att en doktorand uttrycker sig på följande sätt:

Framförallt missar de helt att reflektera över de positiva saker som datorspel för med sig; saker som det kanske kan vara värt att offra lite läxtid för.

Det finns väl inget som är viktigare än att klara skolan bra och göra läxor? En dag växer du upup och då kommer du tvingas göra andra saker än att spela datorspel! Det kan ju vara bra om har avslutad skolgång, för en arbetsgivare vill nog inte anställa dig om du skriver i CV att du spelat datorspel under hela skolgången och därför inte fick fullständiga betyg. Och det spelar ingen roll att du lärt dig massor och varit social genom ditt spelande, framtida arbetsgivare vill ha andra meriter än datorspel.

Könsneutrala leksakskataloger upprör

BR leksaker och Toys'r'us väljer att satsa på könsneutrala kataloger inför julhandeln. Den innehåller bland annat pojkar som lagar mat och leker med dockor och flickor som leker med vapen.

De genusmedvetna katalogerna har fått stor uppmärksamhet utomlands. Många förfaras över PK Sverige och tycker att det är sjukt att pojkar skulle tilltalats av feminina leksaker.

Genusbudskapet borde spridas till övriga delen av världen. Det är fascinerande att bilder i en leksakskatalog kan väcka så här starka känslor. Varför är det så skrämmande att pojkar leker med dockor, städar och lagar mat?

Vad är alla så rädda för?

Dokumentärserien klass 9 A - lättlurade TV-tittare

Dokumentärserien klass 9 A gick ut på att 8 specialrekryterade superlärare fick ta hand om en klass 9:e som saknade kunskaper som krävs för att tillgodogöra sig undervisning. Deras uppgift var att leda klassen till att bli en av  Sveriges tredje bästa (hälften av alla elever i klassen ska ha VG och MVG i kärnämnena). Klass 9 A gick på Johannesskolan i Malmö, som är en skola med låga studiereslutat.

Klass 9 A blev snabbt populärt när det började sändas under 2008. TV tittarna förfasades över den svenska skolans dekadens. Både när det kom till elevernas bristande kunskaper och lärarna. Det utbröt en stor debatt i Sverige och en redan utsatt yrkeskategori blev ännu mer misstänkliggjord. Själv i frågasätter jag TV tittarnas förmåga att tänka kritiskt till bilden media målar upp av klass 9 A. Hur var det med deras egen skolgång? Sov de under lektionerna som tog upp källkritik och kritiskt tänkande? Eller var det som vanligt lärarens fel att man inte fått kunskaperna?

Jag tycker att det är självklart att man förstår att SVT vinklat och klippt inspelningsmaterialet för att skapa bra TV. Det är skrämmande att så många sväljer TV programmets sanning med hull och hår. Det är naivt att tro att det endast beror på "superlärare" för att eleverna ska förbättra sina resultat. Serien vinklar fram det resultat man vill få fram. Det har även kommit fram att klass 9 A inte hade så katastrofala betyg från början som man försökte få det att framstå som, man har försökt skapa bilden av en "problemklass".

Det har gjorts uppföljningar på hur det gick för eleverna från klass 9 A när de kom till gymnasiet. Alla kommunala gymnasieskolor i Malmö har diagnostiska prov i kärnämnena under första terminen på gymnasiet. Eleverna från klass 9 A fick lägre betyg på provet i jämförelse med vad deras slutbetyg i 9:an. Många elever som höjt sin kunskapsnivå tack vare superlärarna visar alltså ändå svaga resultat

Slutsatsen är att resultatet av superlärarnas ledarskap i klass 9 A inte hade så stor inverkan på ungdomarna trots allt. Man ska inte tro på allt man ser på TV...

Skoluniform i svenska skolor?

Många länder i världen har krav på skoluniform i landets skolor, tex Storbritannien och USA (privata skolor). I Sverige finns det inte några lagliga krav på att elever ska bära skoluniform men ett fåtal skolor har infört det.  Det har t ex internatskolan Lundsberg och Livets ords kristna gymnasium i Uppsala.

Det har uppkommit förslag om att skolor i Sverige ska få införa skoluniform. Detta förslag har inte fått något fäste eftersom det anses kränkande mot eleven att någon bestämmer vad denne ska ha för kläder på sig. (När blir inte barn och ungdomar kränkta i dag?) Några skolor (t ex Maria Elementar i Stockholm) har satt upp klädkoder, efter att elever haft på sig opassande kläder enligt rektorn. Klädkoden säger nej till: korta kjolar, piercingar och hängiga byxor. Detta har väckt ilska hos föräldrarna och ungdomarna som hävdar att det är fel att bestämma hur man går klädda.

Vad finns det då för argument som talar för och emot införandet av skoluniform.

För:

• Tar bort märkeshetsen
• Minskar mobbingen
• Skapar en vi känsla med andra elever på skolan
• Tar bort sociala skillnader

Emot:

• Elever får inte vara sig själv, då kläder är ett sätt att visa vem man är
• Mobbingen tar annan form än kläder
• Dyrt för föräldrar att köpa uniformen

Jag personligen tror att införandet av skoluniform skulle påverka den svenska skolan positivt. Det starkaste argumentet för införandet av skoluniform tycker jag är att sociala skillnader jämnas ut genom att alla går enhetligt klädda. Viss typ av mobbing försvinner och unga och deras föräldrar behöver inte känna pressen att inhandla dyra märkeskläder. Att ungdomar förlorar sin identitet tycker jag inte är ett hållbart argument eftersom skoluniformen bara ska bäras under skoldagen och sedan är det fritt för varje elev att ta på sig sina egna kläder. Skoluniformen borde ses som en slags "arbetskläder".
 

Lärarutbildningens dåliga kvalitet

Lärarutbildningen är under all kritik i Sverige. En utbildning som tidigare höll hög kvalitet både när det kom till själva innehållet i kurserna samt examinationsformerna har i dag ett upplägg och kunskapskrav som mer motsvarar svenskt högstadiet än akademisk utbildning. Det är skrämmande att läsa om hur utbildningen ser ut för en yrkeskår som ska undervisa kommande generationer.

På många kurser är salstentor ersatta med att studenterna ska skriva hemtentamen i grupp eller enskilt, göra inlämningsuppgifter, skriva PM, göra muntliga presentationer, leka lekar, spela teater osv. Engelsk litteratur är sällan förekommande i kurslitteraturlistan, och om det nu skulle dyka upp en kursbok på engelska, ignorerar många studenter boken då de har för dåliga engelskkunskaper och använder istället sin gamla gymnasiebok för att inhämta kunskaper om ämnet (ex historia och geografi).  Hur kan det komma sig att studenter kan använda sig av böcker man använde sig på gymnasiet och ändå klara godkänt på en kurs på universitetet? Hur är den kursen utformad, kan man ju fråga sig.

Det är allmänt känt att det är kunskapsmässigt svagastudenter som samlas på lärarutbildningen, och det kan bli problem när man ska läsa in ämneskunskaper på universitetets olika institutioner, där det generellt sett är högre krav än på själva pedagogiken. För att få så många studenter godkända som möjligt så väljer institutionerna att göra kurser som är specialutformade för lärarstudenters långa kunskapsnivå, med lägre kunskapskrav och enklare examinationer. Det kan t ex vara en kurs som för ”vanliga” studenter innebär föreläsningar, ett fåtal seminarium och sedan en salstenta som examination, och om lärarstudenter ska gå samma kurs kan upplägget vara, självstudier, massor med seminarium och examinationen består av en grupphemtenta.  Det är skrämmande att detta får förekomma! Det är så fel som det kan bli, det borde ju snarare vara så att lärarstudenterna skulle ha ännu svårare kurser eftersom de ska undervisa andra i ämnet!   

Lärarutbildningen har få timmar lärarledd tid och mycket tid ska ägnas åt självstudier. I vissa kurser kan det handla om 4 timmar i veckan där man träffar en lärare för att ha ett seminarium eller föreläsning. Det kan jämföras med exemelvis en läkar- eller en civilingenjörsstudent som varje dag har lärarledd undervisning.

Det är med all rätt som universitet och högskolor runt om i landet får sina examinationsrättigheter för lärarexamen indrgna.

Lärarutbildningen måste reformeras! Kunskapskraven för att antas till lärarprogrammet  borde höjas till exempel genom att:

•  kräva  höga betyg (B eller A) från gymnasiet i svenska, egelska och det ämne man tänkt sig att undervisa i.  
•  Införa inträdesprov, t ex allmänbildning, spårktest och ämneskunskaper för det ämne man vill undervisa i. En del av inträdesprovet borde vara en intervjuer, där den blivande studentens verbala språkförmåga testas.

 För att höja nivån på själva lärarutbildningen bör man:

•  Ersätta alla oseriösa examinatinsformer till traditionella salstentor
• Ta bort alla specialanpassade kurser, och sluta att ta hänsyn till att vissa studenter inte kommer att klara av kurserna. Det är väl bara bra om man rensar ut de odugliga studenterna som inte har något att göra på programmet! Så gör man på alla andra utbildningar! 
• Anpassa kursinnehållet  efter vad studenterna ska undervisa i. När man ska jobba på lågstadiet är det en god idé att ägna flera terminer åt läs- och skrivutveckling och matemtik inte åt att kurser som lär dig drama och bild.
• Låt inte studenter som ska läsa till lågstadielärare gå tillsammans med blivande gymnasielärare när de läser pedagogikdelen. Det är olika pedagogiska verktyg som används när man jobbar med äldre barn och således bör studenter som tänkt sig att undervisa i högstadiet och gymnasiet läsa tillsammans.

 Det är våra barn och ungdomar som blir lidande om lärarutbildningen håller låg kvalitet, då den utexaminerar okunniga lärare som ska undervisa dem i skolan.

Avprofessionaliseringen av läraryrket

Läraryrket är ett yrke i kris. Villkoren för att vara lärare har successivt försämras sedan 1960-talet. Yrket har avprofessionaliserats och gått från att vara ett prestigefyllt yrke med befogenheter och bra lön, till att vara ett lågstatusyrke utan några som helst befogenheter och dålig löneutveckling.

Vad beror detta på? Hur kan en yrkeskategori som på 60 talet kunde mäta sig med läkaryrket i status, gått till att i dag anses vara den lägsta akademiska examen man kan ha? Detta tror jag är de bidragande förändrade faktorerna:

Attityd förändring till kunskap – Lärare sågs tidigare som kunskapsauktoriteter, medan de i dag endast ses som hjälpredor till eleverna som själva ska söka efter kunskap. Alla har väl hört det fina uttrycket ”Lärarna ska vägleda eleverna till deras sökande efter kunskap”.  Det är stor skillnad på att vara en kunskapskälla/ kunskapsauktoritet till att bara vara en vägledare till kunskapen. Vem har repsket för en lärare som inte har kunskapsauktoritet ?

I dagens skola får eleverna själva vara med och bestämma över vad de vill lära sig. Är det inte vuxna med utbildning som ska ansvara för att lägga upp undervisningens innehåll utifrån de krav som finns i samhället? Hur ska en 7 åring kunna veta vad han vill lära sig i matematiken eller en 16 åringen i kemi?

Lärarnas befogenheter har förändras – Tidigare hade en lärare makt och status och förtroende att hålla ordning i klassrummet och i dag är läraren en hovnarr som måste gå försiktigt fram eftersom man fråntagit dennes alla disciplinrättigheter och befogenheter. I dag har eleverna alla rättigheter men inga skyldigheter.  Eleverna får ifrågasätta allt! Läraren får inte slänga ut stökiga elever, ge elever kvarsittning, ta mobiltelefoner trots att de används under lektionstid, eller ge eleven ett rättvist omdöme om hur de ligger till i ett ämne (man får inte berätta för eleven vad den är dålig på och måste jobba mer på utan bara fokusera på det eleven kan) – för då kan eleverna bli kränkta! Vidare får en lärare inte fysiskt gå in och sära på elever som bårkar, för då har man gjort sig skyldig till barnmisshandel. Vem, oberoende om det är elever eller föräldrar kan få förtroende för en lärare som helst saknar befogenheter?

Lärarlönerna – Innan löneutjämningen, som syftade till att utjämna lönerna mellan låginkomsttagarna och andra kom, hade lärare höga löner. Men när man pressade ihop löneskillnaden halkade lärarna efter. Och i dag är läraryrket det nästan sämsta betalada akademikeryrket.  Undersökningar visar att man inte tjänar något på att ha arbetat som lärare. Om man jämför vad en arbetare som bara har gymnasieutbildning och en lärare med akademisk utbildning tjänar under ett arbetsliv så har den outbildade tjänat mer. Vilken seriös och begåvad människa vill läsa till lärare om man inget tjänar ekonomiskt på det?

Rekryteringen till lärarhögskolan – Det är inte någon vacker syn man får när man tittar på dagens lärarutbildning, vare sig när det kommer till studenterna eller till själva utbildningens upplägg och innehåll. Till skillnad från förr i tiden då vi hittade de duktigaste studenterna på lärarutbildningen med högt betygssnitt, så är det de studenter med låga betygssnitt frångymnasiet som söker till lärarutbildningen. Då intresset för lärarutbildningen är lika med noll, så är det väldigt lätta att komma in vilket gör att ”vem som helst” kan bli lärare i dag. Frågar man lärarstudenter varför det valde lärarutbildningen svarar många ”för att jag inte kom in på något annat”.  Är det av den anledningen vi vill att Sveriges lärarkår valt sitt yrke?

Genusperspektivet på läraryrket –  Läraryrket är ytterligare ett exempel på ett yrke som avmaskuliniserats under de senare årtiondena på 1900-talet. Tidigare var läraryrket ett manligt yrke med status och auktoritet och i dag är det ett kvinnodominerat yrke utan status och befogenheter. Många menar att avmaskuliniseringen bidragit till läraryrkets förfall. Jag hävdar dock att så inte är fallet. Läraryrket kunde mycket väl varit ett statusyrke även idag, trots att det är många kvinnor som väljer läraryrket. Problemet handlar mest om andra faktorer som lön, befogenheter, kunskapsauktoritet och makt. Se exempelvis på Finland, där läraryrket fortfarande har hög status, lärarkåren består där av hög procent kvinnor.

Lärarexamens utformning – tidigare så läste man olika pedagogiska kurser för att få en examen mot högstadiet, gymnasiet eller förskolan. I dag så läser alla studenter samma pedagogiska kurser oberoende om man ska undervisa på gymnasiet eller förskolan. Man hör att något är fel när blivande gymnasielärare sitter i samma sal som förskolelärare under pedagogikkurserna, då det är helt annan pedagogik för att lära ut i gymnasiet och i förskolan.

Det här är givetvis bara några faktorer som bidragit till läraryrkets fall. Det är viktigt att Sverige gör något åt situationen, eftersom barn och ungdomar i Sverige förlorar på att läraryrket har låg status. Det är barnen och ungdomarna som förlorar möjligheten till att få en bra och konkurreskraftig utbildning, då lärarnas kunskapsbas och pedagogiska färdigheter är avgörande för att barnen ska lära sig. Och om vi har lärare som glidit igenom lärarutbildningen utan att pluggat, saknar motivation och kunskaper som krävs för att utöva sitt yrke är det en stor risk för kommande generationer.   

Lärarlegitimation höjer ej statusen på läraryrket

I ett desperat försök att höja statusen på läraryrket beslutade regeringen att införa krav på lärarlegitimation. Man menar att detta på sikt ska höja yrkets status då lärarlegitimationen krävs för att undervisning i skolan och därmed stänger ute obehöriga.

Det här måste vara det sämsta beslutet som fattats rörande svensk skola på väldigt länge. Hur tänker Jan Björklund och c/o? Hur kan en legitimation som endast syftar till att markera att du är behörig att arbeta i svensk skola, höja statusen på ett yrke? Det är ju inte så att legitimationen ger lärarna ökade befogenheter mot stökiga elever eller högre lön. Och det låga intagningskraven på lärarhögskolan kvarstår. Legitimationen är bara ett extra examensbevis.

Lärarlegitimation ska inte förväxlas med läkaryrket legitimation, där själva legitimationen är ett bevis på kunskap, kompetens och lämplighet. Och om man brister i sitt yrkesutövande kan man få sin legitimation indragen. En vårdsituation och en klassrumssituation kan inte jämföras, utan det är mycket svårare att avgöra om en lärare misskött sig rent pedagogiskt, eftersom undervisningen inte är individuell utan i grupp, till skillnad från vårdsituationen som är individuell. Vidare är det svårt att definiera vilka egenskaper som gör att man bli en bra lärare, till skillnad från läkaryrket, där det är lättare att rada upp vilka egenskaper och kunskaper som krävs. Detta gör att lärarlegitimationen förlorar sin mening.

Vad ska man med en legitimation till som inte grundar sig på personens kompetens och lämplighet? och som kan dras in om man missköter sig?

Nej det krävs att man går andra vägar för att höja statusen på läraryrket. T ex att man höjer standarden på lärarutbildningen, ger högre lön och fler befogenheter till lärarkåren .

Glassen nigger... eller jag menade nogger black

När GB glace lanserade sin nya glass nogger black år 2005 blev det ramaskri hos PK maffian. Centrum mot rasism anmälde GB glace till DO för att de ansåg att reklamen för glassen på olika sätt anspelade på svartas kultur t ex genom grafittistil.

Det är verkligen jättepinsamt att man kan vara så lättkränkt. Centrum mot rasism borde ägna sig åt vettigare saker än att gnälla över glassreklam! 

Kvotering av kvinnor inom polis- och brandmanskåren

I dag ska helst alla yrkeskategorier anställa ett jämnt antal av män och kvinnor – annars blir det orättvist mot den grupp som är underrepresenterad. Jag kan hålla med om att tanken är bra och att i de flesta yrken inte finns något hinder för att ha en jämn könsfördelning bland personalen.  Dock finns det vissa yrkeskårer jag tycker det är naturligt att större delen av personalen består av män, och jag syftar då på fysiskt krävande yrken, som till exempel polis eller brandman. Inom bägge dessa yrken har de under de senaste åren varit stora kampanjer för att locka kvinnliga sökande, för att visa att man är lagom PK.

Det har blivit känt att polishögskolan kvoterar in kvinnor på utbildningen, trots att det varit flera manliga sökande har ände 50 % av de antagna varit kvinnor. Det är beklagligt att detta får ske i dagens Sverige. Det är klart att det finns kvinnor i poliskåren som kan sköta sitt arbete lika bra som en man, om hon har den rätta fysiken finns det inte något som hindrar henne att sköta sitt jobb.  Men när man ser kvinnliga poliser på stan som är 155 cm långa och har en kropp som en outvecklad 14 åring, då känns det inte seriöst.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har stora planerför brandmansyrkets personal. I dag (2008-2009 när artiklarna skrevs) är endast 1 % av Sveriges brandmanskår kvinnor, och inom 5 år vill man att 40 % av deanställda ska vara kvinnor. Man menar att det finns ett problem i hur höga krav det är i styrketesten, ett moment går ut på att man ska klara 35 lyft med skivstång som väger 30 kg och detta har många kvinnor svårt att klara. 

Har man inte de fysiska kraven som krävs för att klara ett yrke t ex brandman eller polis, är man inte lämplig i det yrket. På samma sätt som att man måste vara duktig i biologi för att bli läkare, vara språkbegåvad för att bli tysklärare eller duktig på att dansa för att bli professionell dansare. Alla yrken kräver sina specialegenskaper hos den som ska utöva det. En av de egenskaper som utmärker en bra polis eller brandman är råstyra och god fysik därför bör styrketesten vara likvärdiga oberoende kön på den sökande. Samhället behöver inte inkompetenta poliser och brandmän som inte klarar av att sköta sina jobb på grund av bristande fysik!

Kvotering av platser till juristprogrammet

Det är ett faktum att universitetens mer attraktiva utbildningar kräver att man har väldigt högt betygssnitt i kombination med ett bra reslutat på högskoleprovet, för att man ska bli antagen. Utbildningar jag syftar på är bland annat: läkarprogrammet, ekonomprogrammet samt juristprogrammet. Analyserar man gruppen av antagna till prestigefyllda utbildningar finner man vissa gemensamma nämnare för de som antagits, majoriteten kommer från högutbildade hem där en av föräldern själv hade gått en prestigeutbildning, få har invandrarbakgrund och kommer från hem utan studietraditioner. Hur ska man råda bot på denna orättvisa, hur ska man få in fler lågutbildade och invandrare på utbildningar med hög status?

Uppsala universitet valde hösten 2003 att låta 30 av 300 platser på juristprogrammet gå till studenter med utländsk bakgrund (bägge föräldrarna födda utomlands). Cecilia Lönn och Josefine Midander (bägge med föräldrar födda i Sverige) nekades plats på juristprogrammet i Uppsala, trots att de hade högre betyg än de som blivit antagna genom kvotering. De valde att stämma Uppsala universitet för etnisk diskriminering.  Fallet prövades ända upp till högsta domstolen och flickorna fick rätt i alla instanser och Uppsala universitet fick betala ut böter till dem.

Kvotering anser jag vara ett väldigt dåligt sätt att motverka social snedrekrytering. Det bidrar bara till att rasismen spirar och att det blir ”vi” och ”dom” mentalitet på utbildningen.  Jag ställer mig även frågande om man verkligen når den grupp man söker, när man anger att bägge föräldrarna ska vara födda utomlands för att kunna söka genom urvalsgruppen.  Det är nämligen en väldigt stor grupp människor som räkans in där. Min egen gissning är att juristprogrammet vill nå ut till de människor som har svenska som andra språk och är duktiga i skolan men som ändå inte räcker till att konkurrera mot de svenska eleverna, pga vissa språkproblem. Men man får tänka på att även personer med föräldrar födda i t ex Danmark/Norge eller adoptivbarn också räknas in i gruppen med utlandsfödda föräldrar, trots att dessa personer har haft samma förutsättningar ur språkperspektiv som etniskt svenska barn under sin skolgång.  Ska dessa verkligen få söka till den särskilda urvalsgruppen?  

Högsta domstolen talar sitt tydliga språk – nej till att öka mångfald på universitetet genom kvotering.  

SvD

Centrum för rättvisa

Allmänna värnplikten avskaffas

Allmänna värnplikten är från och med 1 juli 2010 vilande i fredstid och Sverige har numera en yrkesarmé istället för värnplikt.

Värnpliktens vara eller att icke vara diskuterades flitigt inför beslutet om värnpliktens framtid. Vad finns det för argument för och emot avskaffandet av värnplikten ?  Jag anser att följande argument bör lyftas fram:

Vad talar för avskaffandet av allmänna värnplikten

• Diskriminerande mot pojkar som har krav på sig att mönstra och om de blir inkallad har de krav att fullfölja sin militärtjänstgöring, om de inte infinner sig, kan de dömas till fängelse för brott mot pliktlagen. Det känns något omodernt att kön ska vara en avgörande faktor för att vara värnpliktig. Det borde heta att alla unga människor oberoende kön är värnpliktiga.

• Är det verkligen riktigt att det ska vara lag på att genomföra värnplikten? Kan man verkligen tvinga någon att göra lumpen? Har inte människan en fri vilja och ett sunt förnuft att handla efter? Man offrar ändå runt ett år eller lite mer på något som man kanske inte har nytta av i det kommande yrkeslivet. Kanske kunde detta år användas till något mer meningsfullt, som att studera vid universitetet eller påbörja sin yrkeskarriär. De som påstår att man kan ha nytta av kunskaperna man får i lumpen tycker jag ska tänka på att det finns andra sätt att förvärva kunskaper i t ex ledarskap, samarbete och psykisk och fysisk styrka än hos försvarsmakten. 

Vad talar emot avskaffandet av värnplikten

• Genom den allmänna värnplikten ingår människor från olika samhällsklasser i Sveriges försvar. Tas värnplikten bort så är risken stor att det blir en social snedrekrytering vid anställandet av soldater till Sveriges försvar, som främst skulle komma att bestå av pojkar från socialgrupp 3.  Är det försvarsbart att i stor utsträckning lågutbildade pojkar ska offra sina liv för kronan, vid ett eventuellt anfall från hotande makt?

Det har bara gått ca 2,5 år sedan man avskaffade värnplikten så det är för tidigt för att säga om det var ett bra eller dåligt beslut. Man får vänta några år för att kunna analysera utfallet av beslutet.

8 åriga flickor satsar allt för att bli elitgymnaster

Varför är så många föräldrar besatta av drömmen om att just deras barn ska bli en idrottsstjärna?

DN berättar i en artikel om barn som satsar på att bli elitgymnaster och som tränar upp mot 25-30 timmar gymnastik i veckan. Ett exempel på en förening där man satsar hårt är ”Gymnastikskolan” – ett samarbete mellan Vasaskolan i Danderyd utanför Stockholm och gymnastikklubben Stockholm Top Gymnastics. Barnen som ingår i gymnastikskolan får skippa två skoldagar i veckan för att vara i Åkershallen där dagarna är upplagda med träningspass varvat med  4 lektioner varje tillfälle. Utöver dessa två dagar tillkommer även några till träningspass resten av veckodagarna.

Unga gymnaster är i dag en grupp som drar på sig mycket skador och det frågan har väckts om det är hälsosamt att träna så många timmar i veckan. Artikeln fokuserar mycket på risken för skador men jag tycker också att det är viktigt att se andra aspekter på varför det inte är bra att träna så pass många timmar i veckan:

• Kunskapsförlusten. Tänk att det finns föräldrar som tycker att det är viktigare att försöka bli elitgymnast än att gå i skolan och bygga upp sin kunskapsbas så att man är rustad för de krav som finns i samhället. I synnerhet i lågstadiet lär man sig grundläggande kunskaper (läsa, skriva och räkna) som ligger till grunden för hur man ska klara resten av skolgången och i livet. Det är rätt otroligt att man kan låta sina barn träna istället för att gå i skolan! Jag menar, hur många av de som är anslutna till gymnastikskolan kommer att bli framgångsrika gymnaster? 1 av 10000 kanske och vad blir det av resten?

• Förlorad fritid. Det är viktigt att barn har möjlighet att ha en fritid som ger möjlighet till spontana aktiviteter och lek med andra jämnåriga. Att vid 8 års ålder ha 30 timmar uppbokad tid varje vecka är inte sunt!

Det är viktigt att lära barn att inte satsa allt på ett kort i livet. Att redan i så ung ålder som 8 år ha bestämt sig för att bli elitgymnast och satsa allt på att nå målet är inte bra. Det är viktigt att ha en plan b i fall det inte blir som man tror. Det är skrämmande att det finns föräldrar som är beredd på att offra sina barn på detta sätt. Tänk vad många barn som förlorar sin barndom för att föräldrarna satt upp mål som i stort sett är omöjliga att nå. Föräldrarna lär nog ångra sig när de har en söndertränad 11 åring som slutar med gymnastiken för att de tröttnat eller att de fått beskedet från tränaren att de inte har talang nog för att nå toppen. Vad blir det av dessa barn efter de lagt av med gymnastiken ?

 

Lättkränkta studenter

År 2001 kom lagen om likabehandling av studenter på högskolan (SFS 2001:1286) som skall "motverka diskriminering på grund av könstill­hörighet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder". Teoretiskt sett är denna lag bra, det är klart att studenter som  känner sig diskriminerade ska kunna få sin sak prövad, men hur ser det ut i praktiken? Hur många försöker egentligen utnyttja lagen för att få sina betyg eller resultat omprövade?

Maciej Zaremba skriver en tänkvärd artikel i DN angående hur situationen ser ut på lärarhögskolan i Stockholm efter att lagen trätt i kraft.  Han redovisar en rad anmälningar om diskriminering som tydligt visar hur studenter försöker gömma sig bakom lagen om likabehandling för att få olika betyg omprövade.

Studenter har svårt att förstå att de själva har ansvar för sina studieresultat. I de flesta fallen beror ett lågt betyg eller ett underkänt på att studenten inte läst på tillräckligt mycket och inte på att examinatorn är rasist, homofob eller kvinno/mans hatare.

Det är självklart att studenter som känner dig kränkta ska få ifrågasätta. Dock har det gått för långt när lärarstudenter med invandrarbakgrund drar rasistkortet när de uppmuntras att träna mer på svenska språket eller avråds att bli svensklärare pga bristande språkkunskaper. Är man lärare är det jätteviktigt att ha goda språkkunskaper i det språk undervisningen är på.

Det är bara pinsamt att hävda att man blir kränkt, när man inte får det resultat man önskar på en examination. Skärpning alla studenter, sluta tyck synd om er för att ni tillhör en minoritetsgrupp!

 

Ipad som pedagogiskt redskap

Debatten huruvida en ipad är ett bra pedagogiskt redskap eller inte, har gått het. I Sollentuna kommun har eleverna fått en ipad och dator och man har frångått de traditionella läromedlen. Det är först i åk 2 som eleverna får använda papper och penna. Det är viktigt att alla barn får samma förutsättningar att lära sig använda modern teknik menar man i Sollentuna.

Vissa anser att denna utveckling inte är bra. Man ska lära sig som man gjorde förr i tiden, dvs med traditionella läroböcker. Man pekar på att det inte finns någon forskning som stödjer att ipaden är ett lyckat pedagogiskt verktyg. Andra välkomna den moderna tekniken in i skolan. Och tycker att det är naturligt att it revolutionen även kommer till skolan.

Det är inte första gången genom historien människor blir upprörda och stretar i mot när det kommer nymodigheter.

Allt är inte svart eller vitt. Jag kan ställa mig tveksam till att ta bort alla läroböcker, men som ett kompletterande pedagogiskt verktyg tycker jag att ipaden och datorn kan vara bra.
Det är bra att barn tidigt lär sig använda tekniska verktyg, eftersom vi lever i ett IT samhälle.

Spåra sina barn med hjälp av GPS

Övervakningssamhället går allt längre. I dag är det vanligt att föräldrar sätter GPS sändare på sina barn, så att de hela tiden kan kontrollera var barnen befinner sig. Dagens föräldrar är nervösa över alla faror som lurar ute i verkligheten och vill bygga bort sin oro med kontroll. Visst kan det hända saker med barn, men risken att de ska bli kidnappade, våldtagna eller mördade är minimal.

Var går egentligen gränsen för när man kränker barnets integritet? Hur påverkas barnets utveckling av att de vet om att mamma och pappa kontrollerar varje steg de tar? Det här borde man undersöka närmare. Hämmas utvecklingen till att bli en självständig människa genom ständig övervakning?

I DN får vi möta familjen Nikander som anammat den nya tekniken och spårar sina barn 13 år och 17 år gamla. Det har gått väldigt långt när man kontrollerar ett snart myndigt barn! En tonåring måste få friare tyglar och pröva sig fram. Kan tycka att det är konstigt att mamman gnäller över att hon blir orolig när sonen är ute till midnatt på vardagarna. Varför ställer man inte kravet att barnet ska komma hem tidigare?

Man får inte lita blint på den moderna tekniken. Oroliga föräldrar ska nog inte vara helt lugna. Det finns många sätt att omkringgå denna övervakning, genom att tex stänga av GPS:n i telefonen, ladda ner vissa appar som förstör möjligheten att spåra var telefonen befinner sig osv.

Det är bättre att utveckla en bra relation till sina barn så att man inte behöver spåra dem via GPS!

Hur man lägger upp sparandet till sina barn

Det är viktigt att man sparar pengar till sina barn under åren de växer upp. Allra helst bör man månadsspara, vilket många barnfamiljer gör i Sverige.

Det gäller att alltid tänka långsiktigt och taktiskt när det handlar om sparande till sina barn. I bland kanske det är bättre att sätta in pengarna på sparkontot än att man köper något åt barnet som denne har glädje av för stunden. En dopgåva är kanske bättre att få i form av aktier, fonder eller pengar på ett konto. På samma sätt som att det kanske är onödigt att släkt och vänner skämmer bort barnet med jättemånga presenter vid varje jul och födelsedag. I stället är det bättre om barnet får mindre presenter och får pengar på sitt sparkonto.

Man måste även tänka över hur man ska spara pengar. Det är inte helt optimalt att endast ha ett konto i barnets namn, eftersom barnet får tillgång till pengarna vid 18 års åldern. Vilket även DN tar upp. Privatekonomen Elisabeth Hedmark understryker att det är bra att spara i sitt eget namn och det håller jag med om.

Jag anser att ett bra sätt att lägga upp sparande till sina barn ser ut på följande sätt:

· Mamman och pappan lägger bägge undan en summa pengar i sina namn, dvs olika konton varje månad. Det är inte bra om föräldrarna lägger undan pengar på ett konto. Allt kan hända i livet och det är inte säkert att föräldrarna ens är ihop när barnet blir vuxet och ni vet ju hur det brukar bli när man skiljer sig...

· Ett konto bör öppnas i barnens namn och här sätter man in alla penningåvor barnet fått från släkt och vänner. Pengar som människor utanför familjen samlat ihop bör barnet själv få bestämma vad de ska användas till.

Man får också tänka på att upprätta ett testamente där man redogör för vem som ska ha rätt till pengarna på de olika kontona man upprättat.

Betala för att en statusuppdatering ska synas på Facebook?

Facebook är på ständig jakt efter att hitta nya sätt att tjäna pengar på. Nu senast har man infört möjligheten att kunna betala för att ens statusuppdatering ska hamna högt i ens facebookvänners nyhetsflöde.Funktionen har testats i en del andra länder och nu är det dags för att testa funktionen även i Sverige och Danmark.

Du kanske har en särskilt intressant statusuppdatering som du inte vill riskera hamnar för långt ned i nyhetsflödet. /.../ säger Jan Fredriksson, talesperson för Facebook i Norden, till TT.

Innan man dömer ut denna idé får man tänka på att förr i tiden betalade människor också pengar för att "uppmärksamma viktiga händelser i sitt liv". Tidningsannonser för: födelsedagar, födsel, giftemål osv är inte gratis, utan det betalas av den som vill "skylta med sin lycka" i tidningen.

I dag när internet är stort och facebook är det sociala nätverk människor i stor utsträckning använder sig av i sin digitala kommunikation, kanske det inte är så dumt att betala en slant för att ens viktiga statusuppdateringar ska synas lite längre?

PK-Finest slänger ut Katrin Zytomierska

Finest, dvs bloggportalen där Katrin Zytomierska bloggar, har nu fått kalla PK-fötter och avslutar sitt samarbete med bloggerskan, efter hennes ökända blogginlägg där hon kritiserar den mulliga Josephine som stod modell för en kampanj hos Sats.

Det komiska i detta är, att enda anledningen till att de avslutar sitt samarbete med henne, är att de gör en ekonomisk förlust, om de låter henne vara kvar. Delar av deras pressmeddelande som publicerades i Resumé, ser ut så här:

"Efter den senaste tidens händelseutveckling kring Katrin Zytomierskas
uppmärksammade SATS-inlägg väljer vi på finest.se att avsluta
samarbetet med Katrin och säga upp hennes avtal som bloggare hos oss.
 Vi har den senaste veckan försökt ta in den samlade responsen och 
kommit fram till att detta drabbat oss på ett sådant sätt att det 
utgör en ohållbar situation. Många av våra kunder och
 samarbetspartners, om vilka vi självklart värnar, har reagerat starkt.
 Detta är självfallet något som vi som företag måste ta till oss/.../"
 

– Vi har inte gjort några exakta estimeringar, men vi har tappat flera kunder. Jag hoppas att vi kan komma tillbaka och återupprätta vårt förtroende.
 

Finest är så skiträdda för att förknippas med någon som ger dem dålig image, och därmed minskar deras intäkter. De tar hellre bort hennes blogg än att göra en ekonomisk förlust. Det här handlar alltså inte om att Finest tar avstånd ifrån Katrins åsikter hon förmedlar i blogginlägget, det handlar bara om att Finest vill framstå som PK och duktiga i allmänhetens ögon, så att de kan tjäna pengar igen.

Jag är väldigt kritiskt till detta pinsamma PK-utspel, hur många bloggare på fines.se har inte en snedvriden bild av kroppar, idela, genus osv.? Hur många bloggare skulle få vara kvar på finest om man rensade bort alla som inte var tillräckligt PK?

Bilden som satte igång PK-debatten. Hämtad från Aftonbladet.

 

 

Att heta Kitty, Fenix och Lynda

Ibland får jag verkligen mina fördomar besvarade, och i dag handlar det om namnval till barn. Arbetarbladet har i dag publicerat en artikel om en familj som valt host host.. originella namn till sina två yngsta barn. De berättar stolt att deras barn heter Vilda, Kitty och Fenix (barnens efternamn är Englund). Mamman i familjen berättar stolt att: ”de alltid har gått sin egen väg och inte brytt sig om vad andra människor tänker.”

Jag blir matt av att höra att en familj ens kan komma på tanken att döpa sitt barn till Kitty och Fenix, ännu mer matt blir jag när jag läser om hur föräldrarna hittat inspirationen till namnen. En karaktär i That 70´s show och Kitty Jutbring var förebild för dotterns namn och skådespelaren Joaquin Phoenix för sonens. Det var ju verkligen en jättedjup analys av namnen och dessa eventuella betydelser herre och fru Englund gjorde innan de valde namnen nåt sina barn. Gulligt att de ville försvenska stavningen på Phoenix, ”för enkelhetens skull…”

Mamman berättar att hon tror att originaliteten ligger i släkten. Hennes syster har tre pojkar som heter Chino, Nemo och Love. Hehe, ja vad säger vi om det?

Arbetarbladet har publicerat en annan artikel om namn, denna gången handlar det om en journalist på arbetarbladet. Hennes dopnamn var Linda, men i tonåren kände hon för att förändra sitt namn och valde att byta namn till Lynda, alltså Linda med y. (Det är rätt ofattbart att hennes föräldrar godkände namnbytet.)  Nu i vuxen ålder har Lynda mognat och vill byta tillbaka till den vanliga stavningen, dvs Linda med i, vilket hon gjort.

Det är ganska otroligt hur man kan få för sig att byta stavning på sitt namn genom att göra ett riktigt namnbyte hos skatteverket när man är så ung. Räcker det inte med att man själv stavar sitt namn annorlunda? Det var i alla fall ett smart drag att ändra tillbaka sitt namn till Linda med i tycker jag.

Våra skitnödiga fasader mot omvärlden

I dag är det viktigt för människor att vara perfekta, i alla fall utåt sett ska man framstå som en lyckad människa. Dvs man ska ha en putsad fasad utåt. Helst ska man ha en fin utbildning och ha ett välbetalt arbete med stora karriärmöjligheter. Privat ska man leva jämställt, hälsosamt och miljömedvetet, med en vacker framgångsrik partner, och ha väluppfostrade och ambitiösa barn, som både är sportstjärnor och musikaliska under. Man ska bo i en välinredd villa, och givetvis ha ett fritidshus på landet. Vidare ska man helst göra minst 2-3 utlandsresor per år, så att barnen får bekanta sig med nya kulturer. För att bygga på den perfekta fasaden ytterligare, bör man ha minst ett par projekt att sysselsätta sig med, t ex att bygga ut verandan eller att måla om barnens lekstuga. Sitt perfekta liv ska man sedan dokumentera genom bilder, så att man lite då och då kan uppdatera Facebook och redogöra för sitt perfekt liv.

Lever man inte efter dessa regler finns det risk för att man framstår som misslyckad i andras ögon… tror man åtminstone.

Hur man egentligen mår är helt oväsentligt. Bakom alla putsade fasader döljer sig ofta väldigt stressade människor, som aldrig får chansen att koppla av, för att de är så upptagna med att skapa bilden av sitt perfekta liv.

Semestern som ska vara en tid av avkoppling och lugnare tempo har i dag förvandlats till kravfyllda dagar, där man ska arbeta med livsprojekt. SvD Näringsliv skriver enintressant artikel och problematiserar det faktum att människor i dag lever ien verklighet där allt går ut på att prestera och visa sig som perfekta införandra. Konsekvenserna av att aldrig kunna varva ner är att många lider av stressymptom, är deprimerade och får svåra sömnproblem. Människor borde stanna upp och verkligen fundera över vilket liv de vill leva, och om priset med ohälsa och sömnproblem verkligen är värt det…

Kanske kan man faktiskt leva ett lyckligt liv utan att slita ut sig. Det är du som väljer vilka vägar du vill gå i livet. Måste man göra som alla andra?   

Sats – Josephines försvarstal

Katrin Zytomierska uttalande om Sats val av modell till en kampanj, har blivit omdebatterat på nätet. Modellen som varit föremål diskussionen, den helt vanliga svenska tjejen  Josephine som i dag är 34 år, skriver i resumé ett svar på Katrins påhopp.

Sveriges nya helgon (för många) Josephine berättar stolt att:

Jag är stor vän av att folk får se ut hur de vill. Jag har med min medverkan i kampanjen bara gått med på att stå för att jag är medlem på SATS och tränar där.

Och hon fortsätter sedan berätta om att hon tycker det är hemskt med denna utseendefixering som råder i samhället.   

Josephine. Samhället är som du säger utseendefixerat och det borde du ha tänkt på innan du ställde upp i kampanjen. Det är klart att människor kommer att bedöma dig efter ditt utseende när du är modell, trots att ditt eget syfte med din medverka i kampanjen endast var att stolsera med att du vad medlem i Sats.

Tror du att Katrin Zytomierska är den enda som höjde ett ögonbryn när de sett din bild?

Josephine i reklamen, hämtad från Aftonbladet.

 

 

Sats-modellen Josephine i dag. Bilden är hämtad från Resume. 

Läs gärna mitt blogginlägg : Mullig modell dålig reklam för Sats

Badhus har speciella öppettider för kvinnor

I dag blir det allt vanligare att badhus har öppet vissatider enbart för kvinnliga besökare. Detta på grund av att muslimska kvinnor inte kan vara avklädda inför en annan man än den de är gift med och därmed inte kan besöka ett badhus när det är öppet för alla.

Det är väldigt intressant att man använder ett religiöst argument för att badhuset enbart ska vara öppet för ett visst kön, med tanke på att Sverige är ett sekulariserat land. I många kommuner står det i dag fritt för föreningar att hyra badhuset vissa tider, och därmed skulle det finnas en möjlighet för en muslimsk kvinnoförering att hyra badhusets bassänger utifrån behov. Det är ett bra alternativ, men att hålla ett kommunalt badhus öppet för kvinnor vissa tider, och hänvisa till religion, är det verkligen förenligt med kommunallagen?

I Smålandsposten redovisas Haider Abbas medborgarförslag som går ut på att han anser att Växjö kommun ska bygga en bassäng enbart för kvinnor. Han menar att muslimska kvinnor allt för ofta blir sittande hemma med sina barn och skulle behöva aktivera sig. Har de inte något eget ansvar för att hitta aktiviteter som är förenligt med deras religion, herr Abbas? Alla andra i Sverige måste själva ta ansvar för att hitta något som passar dem utifrån smak och eventuella religiösa föreställningar.

Den här typen av anpassning av aktiviteter för människor från andra kulturer, föder bara mer främlingsfientlighet i Sverige, tyvärr. Det är dags att ta debatten om integration om vi inte vill ha Jimmie Åkesson som stadsminister 2022.

Mulliga modeller dålig reklam för Sats

Bloggaren Katrin Zytomierska skrev ett inlägg på sin blogg där hon kritiserade Sats för att använt sig av en mullig tjej i sin reklam. Hela Sverige kom i gungning efter hennes uttalande och alla tycker Katrin har fel, fel, fel.

Jag kan hålla med om att Katrin är väldigt rak på sak och att hon går på väldigt hår. Men jag tycket faktiskt att hon har en poäng i det hon säger:

Jag ser på SATS reklam och blir helt matt. Här står Josephine 33 år gammal och ser nöjd ut. Josephine har tränat på SATS i 13 år och så här ser hon ut efter det.

1. Fy fan va pinsamt för SATS att marknadsföra det här resultatet på en tjej som tränat i 13 år????

2. Vem fan i helvete vill identifiera sig med det här? Vill någon se ut så här?

Jag håller med Katrin i det hon säger, trots att hon uttrycker sig lite klumpigt. Det är väldigt dålig reklam för Sats med runda modeller. Man blir inte inspirerad att träna när man ser Josephine. Att hon har denna kropp efter 13 års aktivt tränande skrämmer snarare bort folk från gymmet.

PK argumentet att man inte helt behöver koppla ihop sundhet och smalhet (vilket är sant), håller inte när man gör reklam för ett gym och en aktiv livsstil. Ett gym ska väl inspirera människor till att få estetiskt vackra kroppar? Gymreklamens budskap ska väl vara att man kan uppnå en vacker kropp genom regelbunden träning hos dem? Vem vill träna på ett gym om resultatet blir så där, trots 13 års träning!?

Här är bilden som fick Katrin Zytomierska att gå i taket. Tycker ni att detta är bra reklam för

Sats? Det tycker inte jag! Bilden är hämtad ifrån Aftonbladet.

Läs även mitt inlägg: Sats-Josephines försvarstal.

 

Barack Obama har vunnit presidentvalet

Barack Obama har vunnit presidentvalet i USA. Hur många är förvånade?

UL slänger av barn utan biljetter - blir polisanmälda

Arbetarbladet skriver om snyfthistorien där 5 barn kliver på upptåget utan biljetter, medan deras mamma går och köper biljetterna. Mamman missar tåget och barnen åker med tåget utan giltigt färdbevis. Tågvärden slänger av dem i Tierp, eftersom man ska ha giltigt färdbevis för att få åka med tåget.

När föräldrarna får veta att barnen slängts av i Tierp, kukar de ur helt och pappan har polisanmält Uppsala Lokaltrafik (UL) som äger upptågen. Det är ju så synd om barnen , speciellt när äldsta dottern är 18 år och inte ens räknas som ett barn!

Vilken skön familj! De tar absolut inte något eget ansvar i situationen, utan allt är bara Uppsala Lokaltrafiks fel! Varför låter man sina barn gå på tåget innan man köpt biljetter åt dem? Och varför går inte barnen av tåget när de märker att mamman inte kommer tillbaka med biljetterna. 18 åringen borde väl fatta bättre kan man tycka.

Sedan att pappan polisanmäler händelsen är ju ett skämt. Sture Jonsson, informationschef på Upplands Lokaltrafik försvarar UL s agerande:
- Vi har regler som säger att man ska ha en giltig biljett för att resa.

Jag skulle helt tappat tron på detta samhälle om polisutredningen kom fram till att UL agerat felaktigt i situationen.

Om möjligheten att kommentera nyhetsartiklar

Debatten har gått het, huruvida det ska finns möjlighet att kommentera nyhetsartiklar på nätet. Många tidningar är missnöjda över näthatet och alla olämpliga kommentar som det ger upphov till, och överväger nu att ta bort läsarna möjlighet att kommentera artiklar. Man har låtit gjort ett Sifo undersökning där 1000 personer fått frågan ”Anser du att läsarkommentarer är viktiga för en nyhetssajt, eller gör du inte det?” En majoritet av svenska folket, 51 procent, anser att läsarkommentarerna är viktiga, enligt Sifoundersökningen.  

Många tidningar pratade om att införa en identitetverifiering innan man skulle få kommentera vissa utvalda artiklar på deras nyhetssidor. Denna verifiering skulle ske genom att man loggade in via sin e-post adress, facebookkonto, twitter m.m.  

Axel Andén på Medievärlden tror att Facebook-inloggning kan ha sina poänger genom att det blir svårare att vara anonym.

Jag hävdar dock att problemet med näthatet inte är löst på grund att man måste logga in för att få skriva kommentarer. Vad Axel Andrén menar med sitt uttalande är lite oklart, då det ger uttryck för en övertro till Facebook och det bottnar även i en okunskap om Internets möjlighet att skapa flera digitala identitet.  

Man får tänka på att det är fritt för vem som helst att skapa flera e-post konton, Facebook konton mm. i vilket namn man vill. Alltså behöver det inte betyda att det konto man använder sig av när man deltar i den offentliga debatten på nyhetssidorna, nödvändigtvis behöver vara ens riktiga identitet.

Detta är egentligen en gammal nyhet och idag har man genomför detta krav på identitetverifiering och vad har det resulterat i? Väldigt ofta ser man på läsarkommentarerna att personerna är inloggad på Facebook konton utan bilder där användaren heter i stil med: Anna Nilsson, Peter Andersson, Karin Martinsson, Johan Johansson osv. Det vill säga, man har vanliga svenska namn som inte går att knyta till en speciell person. Man kan med andra ord inte säga att man verifierat personernas identiet då vem som helst kan vara denna Johan Johanssoon eller Karin Martinsson.

Man stoppar inte det anonyma näthatet genom att tvinga sina anonyma skribenter att identifiera sig!