Att heta Kitty, Fenix och Lynda

Ibland får jag verkligen mina fördomar besvarade, och i dag handlar det om namnval till barn. Arbetarbladet har i dag publicerat en artikel om en familj som valt host host.. originella namn till sina två yngsta barn. De berättar stolt att deras barn heter Vilda, Kitty och Fenix (barnens efternamn är Englund). Mamman i familjen berättar stolt att: ”de alltid har gått sin egen väg och inte brytt sig om vad andra människor tänker.”

Jag blir matt av att höra att en familj ens kan komma på tanken att döpa sitt barn till Kitty och Fenix, ännu mer matt blir jag när jag läser om hur föräldrarna hittat inspirationen till namnen. En karaktär i That 70´s show och Kitty Jutbring var förebild för dotterns namn och skådespelaren Joaquin Phoenix för sonens. Det var ju verkligen en jättedjup analys av namnen och dessa eventuella betydelser herre och fru Englund gjorde innan de valde namnen nåt sina barn. Gulligt att de ville försvenska stavningen på Phoenix, ”för enkelhetens skull…”

Mamman berättar att hon tror att originaliteten ligger i släkten. Hennes syster har tre pojkar som heter Chino, Nemo och Love. Hehe, ja vad säger vi om det?

Arbetarbladet har publicerat en annan artikel om namn, denna gången handlar det om en journalist på arbetarbladet. Hennes dopnamn var Linda, men i tonåren kände hon för att förändra sitt namn och valde att byta namn till Lynda, alltså Linda med y. (Det är rätt ofattbart att hennes föräldrar godkände namnbytet.)  Nu i vuxen ålder har Lynda mognat och vill byta tillbaka till den vanliga stavningen, dvs Linda med i, vilket hon gjort.

Det är ganska otroligt hur man kan få för sig att byta stavning på sitt namn genom att göra ett riktigt namnbyte hos skatteverket när man är så ung. Räcker det inte med att man själv stavar sitt namn annorlunda? Det var i alla fall ett smart drag att ändra tillbaka sitt namn till Linda med i tycker jag.