Högläsning i hemmet har minskat de senaste 30 åren

Högläsning är viktigt för barns språkliga utveckling det visar forksning. Sedan 1984 har man gjort mätningar på hur många familjer som dagligen läser högt för sina barn, och resultatet över tid visar en skrämmande utveckling, då många familjer i dag väljer bort högläsningen.  År 1984 var det 80 % av barnen i Sverige som fick böcker lästa för sig dagligen, år 2003 var det 74% och år 2012  så lågt som 35%. Tiden man avsätter för högläsning har också minskat, år 1984 var det 30 minuter och år 2003 hade lässtunden förkortats till 15 minuter.   

Högläsningen minskar i takt med läsförståelsen sjunker hos svenska barn och ungdomar. En bidragande faktor till att barn i dag har problem med läsförståelse kan bland annat bottna i minskad högläsning hemma under de tidiga åren i livet. Högläsning ger bred språklig stimmulans. Där barn bland annat lär sig läsa mellan raderna genom att ställa frågor, får större ordförråd och får bra språkkänsla.

Varför har högläsningen minskat?  En bidragande faktor kan vara att dagens samhälle är mer stressigt än tidigare och mer statusinriktat där föräldrar har skyhöga krav på sig att köpa fina statusprylar till sina brn. I denna hets blir det lätt att man glömmer barnen intellektuella behov och låter dem titta på TV eller spela tv eller dataspel, istället för att t ex läsa högt för dem. Det kan även handla om ren okunskap hos dagens föräldrargeneration. Man underskattar vikten av böcker och litar helt på att barns kontakt med språket genom datoranvändande är tillräckligt för att deras språkutveckling ska gå framåt. Vilket är helt fel!

Det inte överrakande att den senaste undersökningen från 2012 visar att det är främst högutbildande föräldrar som förstår vikten med högläsning. Denna skillnad fanns inte för 30 år sedan.

Det är dags att ta detta problem på allvar! Tätare undersökningar om föräldrars högläsningsvanor borde göras och utifrån dessa borde man sätta in stödåtgärder.  

SvD 1  SvD 2  DN  Sveriges radio  Skånskan  GP  Lärarnas nyheter

 

 

Lärare läser sällan skönlitteratur

Yngre lärare under 40 år och lärarstudenter läser sällan böcker visar en undersökning från i år. Det är mer än 3 gånger så vanligt att lärare under 40 inte läser alls jämfört med lärare över 55 år.

Gunilla Molly, docent i svenska, tycker att delar av lärarens förtroendetid ska användas till att läsa barn- och ungdomslitteratur. Svenska barns läsförståelse är usel och ett sätt att vända den negativa trenden skulle vara om lärarna själva genom romanläsning får ett bättre språk och därmed höjer kvaliteten på sin undervisning.

Det kan kännas lite skitnödigt när en docent i svenska som inte arbetar i den svenska skolan utan flummar omkring i den akademiska världen ska ha synpunkter på hur lärare ska disponera sin förtroendetid. Det är allmänt kännt att lärare i dag är så överösta med pappersarbete att de knapt hinner förbereda lektioner. Den lilla förtroendetid som finns går ofta åt till att göra skriftlig dokumentation eller reda ut bråk mellan elever.

Denna undersökning blir missvisande anser jag, eftersom alla sorts lärare oberoende undervisningsämne räknas med. Det hade varit mer intressant om den undersökt hur läsvanorna sett ut för svensklärare och andra språklärare, dvs dem som har ämnen där romanläsning spelar en central roll i själva undervisar i. För en idrottslärare är det kanske viktigare att prioritera att själv hålla sig i form än att läsa böcker? Ska man arbeta med idrott är det ju vikitgt att visa eleverna att man lever som man lär. Hur skulle det se ut om idrottsläraren var kraftigt överviktig ?

Från år 2009 finns det en undersökning som visar att dagens svensklärare har ett svalt intresse för skönlitteratur och är osäker på hur de ska använda sig av böcker i undervisningen. Det här är riktigt skrämmande att läsa. Hur kan man komma på tanken att utbilda sig till svensklärare om man inte är intresserad av böcker? Med tanke på det ljumna intresset för läsning som finns i dag bland barn och ungdomar är det jätteviktigt att svensklärare är förebilder och visar att läsning är viktigt! Detta kan man visa genom att använda böcker i undervisningen samt själva har en positiv inställning till romanläsning. Detta kan man visa genom att spontan slänga ut frågor om vilka böcker eleverna läser eller själv påpeka att man älslar att läsa och berättar om någon bok man läser osv.

Sedan tycker jag inte att man ska lägga över all skuld på elevernas dåliga läsförståelse på lärarna. Som förälder måste man ta sitt ansvar och inspirera unga att läsa.

Karl-Bertil Jonssons PK julafton

Sagan om Karl - Bertil Jonssons julafton skrevs av Tage Danielsson och utkom 1964. År 1974 gjordes en tecknad film av berättelsen och denna film har visats varje julafton sedan dess. Från och med något år tillbaka har berättelsen även gjorts som  opera.

Berättelsen handlar om direktörsonen Karl- Bertil Jonsson som jobbar extra på posten vid jul. När han arbetar smusslar han undan julklappar som är adresserad till rika personer och på julafton delar han ut dessa julklappar i stadens fattigkvarter. Alla rika som blivit av med julklappar, inklusive Karl- Bertils far, direktör Tyko Jonsson, blir glada över att slippa få en massa saker de inte har nytta av. Givetvis blir fattiglapparna glad över att få paket. Och så slutade pk sagan lyckligt...

Tänk om...

Karl-Bertil Jonsson lagt undan sin veckopeng i ett års tid och köpt julklappar till fattiga, istället för att stjäla dem och ge bort...

Då hade Karl-Bertil Jonsson varit en trovärdig hjälte och historien varit riktigt intressant....

Vad räknas som en bra barnbok? Om Fem- böckerna

En älskad barnbok behöver inte vara av någon högre litterär kvalitet. Fem böckerna av Enid Blyton är ett exempel på det. De har varit älskade världen över sedan 40-talet, när de första böckerna kom ut,  trots att de inte har något högre litterärt värde.

För att ett barn ska utvecklas som läsare krävs det dock att man läser mer avancerade barnböcker. Hur ska man då göra om barnen vill läsa Fem böckerna och den vuxne vill att de ska ta sig an Astrid Lindgrens böcker, som både bjuder på ett avancerat språk och inblick i svensk socialhistoria?
 
Jag tycker att det är fel att se allt svart eller vitt. Barn måste få läsa böcker de finner roliga för att vilja läsa mera, annars finns det risk för att läslusten släcks. Bara för att man läser böcker av lägre litterär kvalitet under en period i livet, behöver det inte betyda att man kommer göra det resten av livet. Tvärtom kan den lättsamma och fängslande kiosklitteraturen, t ex Blytons böcker Ann, Dick, Julian, George och Tim, vara en inkörsport till att man börjar läsa andra böcker med högre litterärt värde. Om man får ett varnade finger av vuxna när man slår upp en Fembok kan det leda till att man tappar intresset för böcker och slutar läsa helt. Sedan hindrar det inte att föräldrar kan rekommendera böcker till sina barn som har högre litterärt värde, men att peta för mycket i barnens val av litteratur stjälper mer än det hjälper.

Nej låt barnen hitta sin egen väg till bokintresset...

Så varför har Blytons böcker fängslat generationer av barn sedan 40-talet? Några av anledningarna kan vara:

• De är spännande
• De är lättlästa.
• Böckerna är korta med många kapitlen
• Miljöerna är tagen från verkligheten med med spännande och romantiska inslag som spinner i väg med läsarnas fantasi. Vem vill inte ha en egen ö som George? (T ex Fem söker en skatt, Fem på rymmarstråt m.f)  Besöka Smugglarnästet med sina många katakomber (Fem på smugglarjakt) leta hemliga lönngångar i Kirringården (Fem på nya äventyr) eller gå på internatskola som Femgänget gör?
• Huvudpersonerna har olika egenskaper och ger läsaren möjligheter att identifiera sig någon, samt hitta sin förebild.

Dessa är några av faktorerna jag tror bidrar till böckernas popularitet. Jag har gjort en analys av innehållet i Enid Blytons böcker om femgänget i inlägget: Rasism, stereotypa könsroller och frånvarande föräldrar i Femböckerna. Kolla gärna.

NEJ till censur av Tintinalbum

 Behrang Miri chef på kulturhuset i Stockholm bestämt att man ska ta bort alla Tintinalbum som tidigare var lånbara i kulturhusets bibliotek. Han anser att Tintin böckerna är rasistiska och förmedlar en nedsättande bild av afrikaner och araber.Barn och ungdomsböcker som finns på biblioteket ska ses över och böcker som innehåller rasistiska och homofobiska beskrivningar ska tas bort. Miri menar att det endast får finnas böcker som förmedlar en bra "sund bild" av andra kulturer och avvikande sexualitet.

Är det första april och  är detta DN:s aprilskämt eller? Låter helt otroligt att man kan få för sig att ta bort böcker från ett bibliotek bara för att man anser att dess innehåll inte överensstämmer med dagens värderingar. En bok som skildrar nutiden, oberoende om det är en barnbok eller vuxenbok, är mer än bara en historia från början till slut, utan den har även mycket att berätta om samtiden den är skapad i. Det är viktigt att  människor förstår att en boks innehåll speglar den tid den är skapad i och att samhällets värderingar genomsyrar boken. Det går med andra ord inte att sätta etiketter som rasistisk och homofobisk på en bok som är skapad 1930.

Tintin skapades av belgaren George Remi (1907-1983) som skrev under namnet Hergé. Tintin skapades i slutet av 1920-talet och det första albumet Tintin i Sovjet (orginal: Tintin au Pays des Soviets) gick som följetong i en tidning och först 1930 utkom äventyret som album. Hergé skapade Tintinäventyr mellan åren 1929-1976 och det är klart att den bild som ges av vissa folkgrupper inte överensstämmer med den bild vi har i dag, men att seriealbumena skulle tas bort från biblioteket låter väldigt överdrivet. Tvärtom är Tintin viktig, just för att albumena kan fungera som en grund för en vidare diskussion om hur samhället syn på olika folkgrupper förändrats genom tiden. Sedan får man inte glömma att Tintin förmeldar stereotyper gällande annat, t ex att sjömmän är vresiga och alkoholister (Haddock), vetensapsmän är flummiga och tankspridda (Kalkyl) och detetiver inkompetenta (Dupond och Dupont).  

Något komiskt känns det, när Miri tillägger att man under nästa år bland annat ska ha en Pipi-satisning på kulturhuset. Och han påpekar att Pipi ligger hästlängder före Tintin som förebild. Jaså, Behrang Miri? Är Pipi långstrump en så  bra förebild, hon hade ju en pappa som var negerkung i Söderhavet. Låter väldigt PK att en vit man är nere i Söderhavet och styr en negerstam, som tydligen är så puckade att de inte kan utse en egen kung inom sin stam utan behöver en blekfet svenne som styr dem..?! Hur bra förebild är det egentligen?  Kan du svara på det Beherang Miri?

En annan läsvärda artiklar i ämnet:
Kulturhuset backar om Tintin - tur är väl det!

Hur får man teckna svarta?

Debatten har gått het ang. Stina Wirsèns kommande film "Liten skär och alla små brokiga" som är en filmatisering av en barnbok med samma namn. En av filmfigurerna är en svart flicka som heter Lilla hjärtat och hon har Wirsén tecknat med kolsvart hy, stora läppar och med flätor som står åt alla håll. Det var en filmaffisch som drog igång debatten. Det var en filmaffisch till den bioaktuella filmen som drog igång debatten.

Många, läses PK eliten i Sverige menar att lilla hjärtat är rasistiskt tecknad och på många sätt påminner om den negativa steriotypen av svarta.På nätet höjs kritiska röster och filmaffischen har dragits tillbaka och på vissa ställen i landet väljer man att inte visa filmen på bio.

Om man läser Wieséns "försvarstal" förstår man att tecknadet av Lilla hjärtat är allt annat än rasistiskt. Hon har till och med haft kontakt med afrosvenskar som uppmuntrat hennes sätt att teckna den svarta film- och bokfiguren. Lilla hjärtat förekommer även i en rad böcker som Wirsèn skrivit och dessa har ingen reagerat på, utan de är populära just för att det finns ett svart barn med, något som oftas saknas i dagens svenska barnlitteratur.

När jag själv studerar bilden på lilla hjärtat ser jag bara en tuff flicka med karaktär. Jag kan hålla med om att flickans läppar är stora men att kalla det rasistiskt och nidbild av svarta är överdrivet! PK eliten kanske skulle läsa böckerna och se filmerna där lilla hjärtat är med, innan de uttalar sig?!

Rasism, stereotypa könsroller och frånvarande föräldrar i Fem-böckerna

Enid Blytons 21 böcker om Femgänget, bestående av syskonen Anne, Dick, Julian och deras kusin George (Georgina) och hennes hund Tim, är lika populära i dag som när de skrevs under 40-50 talet. Böckerna har kritiserats för stereotypa könsroller och den rasistiska tonen, alla bovar är utlänningar. I de senare översättningarna har man försökt tona ner detta, för att kunna locka en modern publik.

Precis som många andra har jag läst fem böckerna som barn och jag har även läst om dem som vuxen. Jag har således både barnets och den vuxnes perspektiv på böckerna. Det är främst tre saker jag fastnar för när jag läser böckerna nu som vuxen och det är: 

• Rasism (nämns ovan): Jag har tyvärr inte läst den första översättningen av fem böckerna, jag har bara kommit över den mer städade versionen, eller PK - versionen om ni så vill. Trots att den nyare översättningen tonar ner den rasistiska känslan, lyser det igenom hur originalöversättningen är formulerad. Människor som säkerligen i tidigare versioner varit utlänningar, blir i den nyare översättningen mörkhåriga britter, och utlänningar som förekommer, är från ”städade” europeiska länder som tex Tyskland. 

• Stereotypa könsroller (nämns ovan): Den moderna översättningen har inte tonat ner den sexistiska tonen speciellt mycket. Pojkarna är duktiga och modiga, flickor är rädda och dumma. Att vara flicka anses vara något fult. George, som egentligen heter Georgina, tar helt avstånd ifrån allt som är kvinnligt. Hon vill hellre vara en pojke och har bara typiska pojkdrag i sin personlighet. Anne står för allt som anses vara typiskt kvinnligt, hon är rädd och osäker, tycker om att ta hand om de andra, och att städa och att laga mat. Man kan se att de som gjort nyöversättningen har smugit in några PK-rader här och där, om att Anne lagar mat och pojkarna diskar, eller att Georgina ifrågasätter varför bara flickorna ska tvätta kläder, bara för att de är just flickor.
• Frånvarande föräldrar: Något som slår mig när jag läser dessa böcker som vuxen, är hur frånvarande alla föräldrar är i sina barns liv. Alla i femgänget går på internatskola, vilket betyder att de bara är hem under loven. Med tanke på att barnen är borta så pass mycket av året, kanske man kan tänka sig att man som förälder vill ägna tid åt dem när de väl kommer hem på loven. Så är inte fallet när det kommer till femgängets föräldrar. Överlag tycker jag att det är ett återkommande tema i böckerna, hur de vuxna fixar så att barnen har sysselsättning så att de själva inte behöver umgås med dem. George påpekar att föräldrar tycker att det är jobbigt att loven är så långa, för att barnen kommer hem och är besvärliga. Här tycker jag inte att man ser någon könsskillnad. Vare sig mammorna eller papporna visar speciellt stort intresse för sina barn.    

Som barn tänkte jag aldrig ur detta perspektiv, då såg man bara femgänget som häftiga, och att deras äventyr var spännande. Jag saknade genustänk, och tänkte inte på den rasistisk tornen. Att föräldrarna var frånvarande sågs som positivt, då det inte hade varit lika roligt om det funnits för många vuxna i barnens omgivning.
´
Det är roligt att både ha barnets och den vuxnes perspektiv på Fem böckerna. Ett tips för alla som endast läst böckerna som barn, läs om dem när du är vuxen! Riktigt roligt att göra jämförelser mellan vad man fokuserade på som barn och som vuxen.  

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/fem-bockerna-lika-poppis-som-forr