För att ett barn ska utvecklas som läsare krävs det dock att man läser mer avancerade barnböcker. Hur ska man då göra om barnen vill läsa Fem böckerna och den vuxne vill att de ska ta sig an Astrid Lindgrens böcker, som både bjuder på ett avancerat språk och inblick i svensk socialhistoria?
Jag tycker att det är fel att se allt svart eller vitt. Barn måste få läsa böcker de finner roliga för att vilja läsa mera, annars finns det risk för att läslusten släcks. Bara för att man läser böcker av lägre litterär kvalitet under en period i livet, behöver det inte betyda att man kommer göra det resten av livet. Tvärtom kan den lättsamma och fängslande kiosklitteraturen, t ex Blytons böcker Ann, Dick, Julian, George och Tim, vara en inkörsport till att man börjar läsa andra böcker med högre litterärt värde. Om man får ett varnade finger av vuxna när man slår upp en Fembok kan det leda till att man tappar intresset för böcker och slutar läsa helt. Sedan hindrar det inte att föräldrar kan rekommendera böcker till sina barn som har högre litterärt värde, men att peta för mycket i barnens val av litteratur stjälper mer än det hjälper.
Nej låt barnen hitta sin egen väg till bokintresset...
Så varför har Blytons böcker fängslat generationer av barn sedan 40-talet? Några av anledningarna kan vara:
- De är spännande
- De är lättlästa.
- Böckerna är korta med många kapitlen
- Miljöerna är tagen från verkligheten med med spännande och romantiska inslag som spinner i väg med läsarnas fantasi. Vem vill inte ha en egen ö som George? (T ex Fem söker en skatt, Fem på rymmarstråt m.f) Besöka Smugglarnästet med sina många katakomber (Fem på smugglarjakt) leta hemliga lönngångar i Kirringården (Fem på nya äventyr) eller gå på internatskola som Femgänget gör?
- Huvudpersonerna har olika egenskaper och ger läsaren möjligheter att identifiera sig någon, samt hitta sin förebild.
Här anser jag att du glömmer det viktigaste argumentet för att läsa barnböcker med låglitterär kvalitet. För att bli en god läsare krävs det att ett stort antal böcker läses. För att få upp volymen krävs det i bland att man bortser från kvalitén.
SvaraRaderaJag läste Fem-böckerna mellan 5 o 9 års ålder. De var perfekta för mig. Jag identifierade mig med George o älskade hundar. Alla utgår hhela tiden att de var för enkla för läsarna. Men ni fattar inte att läsarna kunde vara vilka som helst. Min kärlek till England grundlades också då. Pippi Långstrump läste jag aldrig, vid 9 år gick jag rakt på Agatha Christie o efter det andra svårare deckare, vid 14 läste jag Nobelpristagare. Min kusin som hade Downs ville gärna höra 5 böckerna läsas högt hela livet. Fem-böckerna hade ngt visst för alla.
SvaraRadera