Facebook som kommunikationsplattform mellan förskola och hem

På Kopparbergets förskola i Karlshamn har man börjat användasig av Facebook när man dokumenterar sitt arbete och inkluderar föräldrarna i arbetet. Emmie Törneryd och Pernilla Anderssno är de två förskolelärarna som står bakom idén. De har skapat en sluten grupp på Facebook och här får endast föräldrar till barnen samt personal och chefer gå med. Faccebook gruppen uppdateras löpande under dagen så att föräldrarna kan ta del av barnens vardag i både text och i bild. Fotografier av barn läggs ut (?!) på sidan. Föräldrar som är med i gruppen får skriva på ett avtal att de inte får sprida gruppens bilder på webben eller ladda ner dem för privat bruk (??) . Detta avtal har tagits fram för att föräldrarna ska känna sig trygga med att förskolepersonalen publicera bilder på barnen på Facebook (?!!?!).

Idén med att använda en plattform på internet för att öka och underlätta kommunikationen mellan förskola och föräldrar är bra.  Men att använda Facebook tycker jag är ett dåligt val. De som kommit på detta tycks sakna IT- och juridiska kunskaper. Det känns verkligen konstigt att låta föräldrarna skriva på ett avtal där de lovar att inte ta bilder från gruppen, med tanke på att det är Facebook som äger rättigheterna till bilderna, när man laddat upp dem där. Det hade varit smartare om man skapat en egen sida med inlogg, och utvecklat en app till smartphone som föräldrarna kunde ladda ner. Det är betydligt tryggare än Facebook.

Sedan kan man fråga sig hur förskolepersonalen har tid att sitta ute på Facebook och beskriva verksamheten och lägga ut bilder flera gånger om dagen. Finns verkligen tiden till detta projekt eller går det ut över barnen?

Komiskt att drottning Margrethe II kritiserar Facebook

I sitt nyårstal  kritiserade den danska drottningen Margrethe II Facebook, för dess negativa inverkan på mänskliga relationer. Hon menade att många i Danmark mår dåligt över att Facebook är ett skyltfönster mot omvärlden, där alla ingredienser för det perfekta livet ska visas, lyckligt äktenskap,välartade barn, bra karriär, fint hus, dyr inredning osv. För vem kan egentligen leva upp till detta? I stället tycker drottningen att man ska våga vara sig själv.

Man ska väl inte kasta sten när man sitter i glashus? Kungahus, oberoende land, är väl experter på att ha ett perfekt skyltfönster för omvärlden. Dessa tittar sedan vanligt folk in i och får dem att drömma om ett sorgefritt liv i lyx och en vardag som består av att bära vackra kläder och äta goda middagar. Att uppmana människor att våga vara sig själv är lätt, men frågan är hur lätt det är att efterleva det själv?

Undrar hur många gånger drottning Margrethe II har varit sig själv inför danska befolkningen sedan den 14 januari 1972, när hon tog över tronen i Danmark ?

Facebook och din karriären

Det är roande att följa tidningarnas skriverier om Facebook och övriga sociala medier. I dag kom det en artikel som handlade om hur man bör använda facebook för att inte karriären ska bli lidande. Man bli häpen när man läser och förstår att artikel faktiskt är riktad till vuxna och inte tonåringar. Nivån på användarråden är i klass med vad man lär ungdomar om hur man använder sociala medier som facebook.

Det är 2012 och vi har levt med internet och sociala medier av olika slag i många år. Sveriges befolkning borde ha lite bättre koll på hur man använder facebook utan att det kan få negativ effekt.

Är det inte självklart att:
1. Man måste vara försiktig med vilken information man sprider via facebook rörande arbetsuppdrag, kunder, projekt osv.
2. Om man har arbetsrelaterade kontakter på sin privata facebooksida bör man vara försiktig med vilken bild man förmedlar av sig själv genom att vara sparsam med personliga bilder och statusuppdateringar.
3. Det ger ett oseriöst intryck om man använder facebook istället för sin jobbmejl vid korrespondens rörande arbetsrelaterade frågor.
4. För mycket tid på facebook under arbetstid kan leda till att arbetesresultatet påverkas negativt.
5. Det är osmart att prata skit om chefen, kollegor, arbetsplatsen osv. via statusuppdateringar, hur missnöjd man än är på sin arbetssituation.

Varför är det så svårt att förstå att man inte kan skriva vad som helst om jobb, chef och kollegor på facebook där alla kan se vad du skriver? 

Hästar finns inte - ett konstprojekt

Facebookgruppen med namnet hästar finns inte startades i augusti 2012 och blev snabbt populär, i dag har gruppen 209 141 personer som gillar den. Bakom sidan står en 19 årig pojke som heter Johannes. Beskrivningen av gruppen ser ut på följande sätt:

Om

Hästar finns inte vilket är vetenskapligt bevisat. Vi stödjer även vetenskapen om att häst är en frukt. Det vill säga att häst är en frukt som inte finns.Vår webshop: http://hastarfinnsinte.tictail.com/

Vision

Att göra alla medvetna om att hästar inte finns.

Vad ska man säga, killhumor när den är som sämst. Det roliga är det finns människor som tar detta på allvar och verkligen börjat argumenterat för eller emot påståendet att hästar inte finns. Det har gått så långt att landsbygdsministern Eskil Erlansson gjort ett inlägg i debatten. 

Det är bara en tidsfråga innan det kommer ut att detta bara är ett litet konstprojekt/skämt, för att visa hur lättlurade människor är och hur användbara sociala medier är när man vill sprida ett budskap.

Grattis till ett välgenomfört konstprojekt grabben! Du har lurat heeela Sverige...

Uppdatering:

I artikeln Hestefornektere skaper illsinte reaksjoner i den norska tidningen aftonposten.no, länkar man till mitt blogginlägg. Här tar man upp att vissa tror (dvs jag) att gruppen är ett konstprojekt.

Betala för att en statusuppdatering ska synas på Facebook?

Facebook är på ständig jakt efter att hitta nya sätt att tjäna pengar på. Nu senast har man infört möjligheten att kunna betala för att ens statusuppdatering ska hamna högt i ens facebookvänners nyhetsflöde.Funktionen har testats i en del andra länder och nu är det dags för att testa funktionen även i Sverige och Danmark.

Du kanske har en särskilt intressant statusuppdatering som du inte vill riskera hamnar för långt ned i nyhetsflödet. /.../ säger Jan Fredriksson, talesperson för Facebook i Norden, till TT.

Innan man dömer ut denna idé får man tänka på att förr i tiden betalade människor också pengar för att "uppmärksamma viktiga händelser i sitt liv". Tidningsannonser för: födelsedagar, födsel, giftemål osv är inte gratis, utan det betalas av den som vill "skylta med sin lycka" i tidningen.

I dag när internet är stort och facebook är det sociala nätverk människor i stor utsträckning använder sig av i sin digitala kommunikation, kanske det inte är så dumt att betala en slant för att ens viktiga statusuppdateringar ska synas lite längre?

Våra skitnödiga fasader mot omvärlden

I dag är det viktigt för människor att vara perfekta, i alla fall utåt sett ska man framstå som en lyckad människa. Dvs man ska ha en putsad fasad utåt. Helst ska man ha en fin utbildning och ha ett välbetalt arbete med stora karriärmöjligheter. Privat ska man leva jämställt, hälsosamt och miljömedvetet, med en vacker framgångsrik partner, och ha väluppfostrade och ambitiösa barn, som både är sportstjärnor och musikaliska under. Man ska bo i en välinredd villa, och givetvis ha ett fritidshus på landet. Vidare ska man helst göra minst 2-3 utlandsresor per år, så att barnen får bekanta sig med nya kulturer. För att bygga på den perfekta fasaden ytterligare, bör man ha minst ett par projekt att sysselsätta sig med, t ex att bygga ut verandan eller att måla om barnens lekstuga. Sitt perfekta liv ska man sedan dokumentera genom bilder, så att man lite då och då kan uppdatera Facebook och redogöra för sitt perfekt liv.

Lever man inte efter dessa regler finns det risk för att man framstår som misslyckad i andras ögon… tror man åtminstone.

Hur man egentligen mår är helt oväsentligt. Bakom alla putsade fasader döljer sig ofta väldigt stressade människor, som aldrig får chansen att koppla av, för att de är så upptagna med att skapa bilden av sitt perfekta liv.

Semestern som ska vara en tid av avkoppling och lugnare tempo har i dag förvandlats till kravfyllda dagar, där man ska arbeta med livsprojekt. SvD Näringsliv skriver enintressant artikel och problematiserar det faktum att människor i dag lever ien verklighet där allt går ut på att prestera och visa sig som perfekta införandra. Konsekvenserna av att aldrig kunna varva ner är att många lider av stressymptom, är deprimerade och får svåra sömnproblem. Människor borde stanna upp och verkligen fundera över vilket liv de vill leva, och om priset med ohälsa och sömnproblem verkligen är värt det…

Kanske kan man faktiskt leva ett lyckligt liv utan att slita ut sig. Det är du som väljer vilka vägar du vill gå i livet. Måste man göra som alla andra?   

Om möjligheten att kommentera nyhetsartiklar

Debatten har gått het, huruvida det ska finns möjlighet att kommentera nyhetsartiklar på nätet. Många tidningar är missnöjda över näthatet och alla olämpliga kommentar som det ger upphov till, och överväger nu att ta bort läsarna möjlighet att kommentera artiklar. Man har låtit gjort ett Sifo undersökning där 1000 personer fått frågan ”Anser du att läsarkommentarer är viktiga för en nyhetssajt, eller gör du inte det?” En majoritet av svenska folket, 51 procent, anser att läsarkommentarerna är viktiga, enligt Sifoundersökningen.  

Många tidningar pratade om att införa en identitetverifiering innan man skulle få kommentera vissa utvalda artiklar på deras nyhetssidor. Denna verifiering skulle ske genom att man loggade in via sin e-post adress, facebookkonto, twitter m.m.  

Axel Andén på Medievärlden tror att Facebook-inloggning kan ha sina poänger genom att det blir svårare att vara anonym.

Jag hävdar dock att problemet med näthatet inte är löst på grund att man måste logga in för att få skriva kommentarer. Vad Axel Andrén menar med sitt uttalande är lite oklart, då det ger uttryck för en övertro till Facebook och det bottnar även i en okunskap om Internets möjlighet att skapa flera digitala identitet.  

Man får tänka på att det är fritt för vem som helst att skapa flera e-post konton, Facebook konton mm. i vilket namn man vill. Alltså behöver det inte betyda att det konto man använder sig av när man deltar i den offentliga debatten på nyhetssidorna, nödvändigtvis behöver vara ens riktiga identitet.

Detta är egentligen en gammal nyhet och idag har man genomför detta krav på identitetverifiering och vad har det resulterat i? Väldigt ofta ser man på läsarkommentarerna att personerna är inloggad på Facebook konton utan bilder där användaren heter i stil med: Anna Nilsson, Peter Andersson, Karin Martinsson, Johan Johansson osv. Det vill säga, man har vanliga svenska namn som inte går att knyta till en speciell person. Man kan med andra ord inte säga att man verifierat personernas identiet då vem som helst kan vara denna Johan Johanssoon eller Karin Martinsson.

Man stoppar inte det anonyma näthatet genom att tvinga sina anonyma skribenter att identifiera sig!  

Hanna Widerstedt - ett konstprojekt

Bloggaren och Big Brother (2012) deltagaren Hanna Widerstedt som många älskar att hata, har nu gått ut med att hennes karaktär är påhittad. Hon har bara spelat en roll i sin blogg och i Big Brother - det är ett konstprojekt, menar hon.

Nämen...hallå?! Det har man ju inte fattat förrän nu. Höjer ett ögonbryn för att visa min förvåning.

Jag tycker ärligt talat synd om de människor som på allvar trott att hon är seriös. Tänk att folk inte kan se igenom en ung provokativ flickas fasader?!

I dag känns det som att det är modernt att gömma sig bakom "det var bara ett konstprojekt" när man gjort något som i mångas ögon är fel och man vill säga att man bara skoja.  För att ta ett annat exempel, Anna Odell.

Jag är nyfiken på att få veta om Widerstedt kan få något jobb efter detta konstprojekt. Tror inte någon seriös arbetsgivare skulle anställa någon som framställt sig som Hanna Widerstedt gjort. Det spelar ingen roll hur mycket konstprojekt det är!

Fenomenet många vänner på Facebook

Många vänner på Facebook behöver inte betyda fler vänner i verkliga livet. Artikeln är ganska gammal, men jag minns att när jag läste den  när den publicerades år 2007. Jag hade en del åsikter om den, men då hade jag ingen blogg, så därför får jag, så här 5 år senare, äntligen skriva ner vad jag tycker om denna artikel.

När artiklen skrevs, år 2007, hade Sverige Facebookfeber, och stor del av befolkningen hade skaffat sig, eller skulle komma att skaffa användarkonto hos Facebook. Allt människor pratade om, överallt, var Facebook, vilka applikationer man använde sig av, senaste fotoalbumet man lagt ut, vem som formulerat coolast uppdatering, fulaste eller snyggaste presentationsbilden, och givetvis hur många vänner man hade på sin vännerlista.

En användares vännerlista har varit i fokus för så många debatter. I ena stunden var det status och bra för karriären att ha en omfattande vännerlista, i nästa stund var det motsatta. För väldigt många var det, och är väl fortfarande, många vänner på Facebook synonymt med popularitet och hög status.

Precis som år 2007 tyckte jag även i dag att vännerlistan på Facebook inte säger något om användarens riktiga sociala liv i verkligheten. Alla vet att det var väldigt få som verkligen bara la till människor som fanns i ens vänskapskrets, utan man saltade sin vännerlista rejält och la till människor som inte stod en så nära, t ex hon den där i parallellklassen i åk 4, som du jobbade i samma grupp som på en bildlektion -94 osv.

Därför blev man rätt pinsamt berörd när DN publicerade denna artikel:

Riktiga vänner är inte samma sak som internetvänner. Den som har hundratals, tusentals vänner på sociala nätverkssajter har inte nödvändigtvis fler nära vänner än andra, menar en engelsk forskare.

Som att man behöver vara någon raketforskare för att förstå det liksom? Det är ganska så märkligt att en seriös tidning som DN publicerar en sådan här skräpartikel som skulle passa bättre i Aftonhoran. Jag anser att det är riktigt illa om vuxna människor tror att antalet vänner på Facebook speglar någons sociala liv i verkligheten. Allting är inte som man försöker måla upp det på Facebook! Det är makalöst pinsamt att en ”forskare måste berätta för folket att riktiga vänner inte är samma sak som internetvänner”.

Skapa en fejkanvändare på Facebook för att få Spotify-konto

Från och med hösten 2011 började Facebook och Spotify att sammarbeta, genom att integrera sina tjänster. Vill man skapa ett nytt konto hos Spotify är man tvungen att ha ett Facebook-konto. Syftet med denna integrering är att Spotify ska få flera betalkunder.

Man tar alltså ingen hänsyn till den potentiella användargruppen som inte har något Facebook- konto och inte planerar att skaffa något samt den användargrupp som använder Facebook men inte vill dela med sig av sin musiksmak till sin vännerlista.

Det utbröt debatt i Sverige när denna nyhet kom, ena sidan tyckte att det var bra att sammanlänka två starka tjänster, medan den andra sidan ansåg att det var en dålig ide att tvinga en kund att använda en tjänst för att få tillgång till en annan. Jag själv ansluter mig till den sistnämnda sidan. Det känns väldigt ologiskt att att två olika tjänster sammankopplas.

Men jag kan också ställa mig frågan varför människor blir överdrivet upprörad över att Facebook och Spotify integrerar sina tjänster. För de som vill skapa ett nytt konto hos Spotify är det ju bara att skapa ett fejkkonto hos Facebook och vid registreringen av ett nytt Spotify konto uppger man det falska facebookkontot istället för sin äkta. Då har man pissat på Facbooks makt över dagens internetanvändare och slipper dela med sig av sin musiksmak till sin vännerlista.

Svårare än så är det inte!

Många avundsjuka på fru Zuckerberg?

SvD Näringsliv berättar om att Facebook- grundaren Mark Zuckerberg gifter sig med sin ungdomskärlek Priscilla Chan. Vad ska man säga om det? Roligt för dem bägge tycker jag men kanske inte en nyhet som passar i SVD Näringsliv, utan som är mer lämpad för Aftonhorna.

Det är dock smått roande att läsa alla kommentarer till artikeln. De dryper av den svenska avundsjukan och smygrasism. Det faktum att Facebook- grundaren valt en kvinna med rötter från Asien gör tydligen svenska folket rasande! När man läser många av kommentarerna skulle man kunna tro att det är 1850!

Jag tycker att det är ofattbart att människor kan bli så upprörda?! De häver ur sig allt möjligt, att hon är en gold digger osv. Har de inte läst artikeln? Priscilla Chan är utbildad läkare, från en av USA:s mest prestigefyllda universitet.  Hon är i mina ögon långt ifrån en sniken kines som vill snylta på det amerikanska samhället.

Svenska avundsjukan finner inga gränser. Skärpning!

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/facebook-grundaren-har-gift-sig_7214911.svd

 

 

 

Om Facebooks makt över vår digitala identitet

Hur många reflekterar över vem som har rättigheterna tillden information vi lägger ut om oss själva på sociala nätverk, t ex facebook?( Detta inlägg kommer att fokusera på facebook, då det är det sociala nätverket som är mest populärt i världen just nu. )

I dag när vi flyttat ut delar av vårt liv på internet, kan man tala om att vi har en digital identitet, där vi genom text och bild framställer oss själva. På Facebook bygger vi upp vår digitala identitet genom att lägga till vänner, ändra relationsstatus, lägga ut bilder samt skicka meddelanden till vänner. Genom detta bygger upp vår digitala identitet, vem vi är på internet.

I dag äger Facebook rättigheterna till den information som finns lagrad om alla använder. Men hur kommer det egentligen att se ut i framtiden? Ingen vet vem som kommer att ha rättigheten till informationen om 10 år. Mark Zuckerberg kan få för sig att sälja sitt företag till någon som har helt andra planer för nätverket. Helt plötsligt kan den information som tidigare var skyddad ägs av ett företag som säljer informationen till den som är intresserad.

Dina privata konversationer med vänner, kan hamna i händerna på någon som du inte vill ska ha tillgång till informationen. Kanske den svartsjuke partnern som vill ha kontroll, helt enkelt bara köper information om vem tjejen/killen pratar med på Facebook? Det är ett tänkbart scenario i framtiden.

Facebook har hela tiden varit tydliga med att det användarna laddar upp på sitt konto har Facebook rättigheten till. När du skapar ditt konto godkänner du detta. Det är väldigt få som tänker på vad detta egentligen betyder. Väldigt få reflekterar över att alla dina bilder och alla konversationer ägs av någon annan. Sedan har vi det faktum att Facebook gått ut med att inget konto raderas, de som avslutar sitt medlemskap tar egentligen inte bort någon information, utan personens konto arkivera och bevaras. 

För vem bevaras denna information?  Vem kommer att ha rättigheten över denarkiverade informationen och vem som ska få ta del av den i framtiden?
 

 

Varför betala för Spotify?

Tyckte och tycker än i dag att det var otroligt dåligt när Spotify gjorde om så att det blev mer oattraktivt att ha ett gratiskonto hos dem (Förändringarna genomfördes 1 maj 2011) http://www.idg.se/2.1085/1.379967/spotify-begransar-gratistjansten. Deras syfte var att få flera människor att gå över till betalversionen.

Det är rätt otroligt att det finns människor, år 2012 som kan tänka sig att betala 49/ 99 kr månaden för att streama musik. Observera att man inte får ladda ner musiken till datorn, utan den finns på Spotify och kan endast lyssnas på online. Tycker att det är extremt dyrt, när man inte kan lyssna på musiken offline. Spotify har inte alla artister heller, helt värdelöst med andra ord. Jag skulle aldrig betala för en musiktjänst. Tillgång till musik ska vara gratis, annars får det vara!

Gräset inte grönare på andra sidan. Om facebook

Facebook hysterin tar aldrig slut. Hur många tidningsartiklar har det skrivit om detta sociala nätverk?! Facebook är tydligen inte bra för folket, man blir både beroende av att logga in och deppig av att se alla lyckliga människor som uppdaterar sina profiler med den ena skinöiga och överdrivna kommentaren efter den andra.

– Det är farligt att vistas på Facebook om man inte förhåller sig skeptisk till den information som man utsätts för, säger Denti.

Jo det kan jag nog hålla med om. Jag tycker synd om de människor som har så dåligt självförtroende och går på dessa överdrivna uppmålade fasader som dukas upp på facebook. Det är klart att det finns folk som känner sig misslyckad när facebookvännerna lägger upp bilder och med statusuppdateringar visar upp:

•  Nya lägenheten i Vasastan (Shiit va rik jag / vi är som har råd att bo innanför tullarna)
• Blöta kvällar på Stureplan (Jag kommer in på stureplan, jiiipppiii)
• Vistelser i sommarstugan ute i Stockholmsskärgård (Jag har en sommarstuga!!!)
• Middagsbjudningar med många gäster (Titta va mkt vänner jag har)
• Fina parbilder med sin älskade ( Perfekta felfria förhållandet)
• Fina parmiddagar på balkongen där man intar iskall skitdyr champange (Jag har vänner och har råd att dricka dyrt)
• Sig själv utföra någon sport (Titta jag håller mig i form!)
• Perfekta barnbilder, där det inte finns något spår av äckliga bajsblöjor, magsjuka, småbarnstrots eller gallskrik.Bara välkammade leende barn, som ser söta ut.

Det är lätt att man känner sig enkel och misslyckad när man själv känner att man inte riktigt upplever denna välpolerade och lyckliga verklighet som vissa andra tydligen gör. Varför är alla andra så lyckliga hela tiden?! Jag tycker att man ska tänka på att den bild folk ger av sig själv på facebook är den bild de själv vill förmedla. På samma sätt som det brukar sägas att vinnaren skriver historien. dvs att den bild av dåtidens samhälle som finns bevarad, är nedskriven av den starkaste i de högsta samhällsskiktet. Man måste alltså vara källkritisk när man tolkar originalkällor från det förflutna. På samma sätt är det med facebook, var källkritik, det är ägaren av sidan som lämnar ut sin livshistoria helt utifrån sitt egna perspektiv och tycke.

http://www.dn.se/kultur-noje/facebook-sprider-olycka