Mobbning år 2012 – via internet

DN publicerade ett par dystra artiklar om nätmobbnings utbredning bland barn. Bland 10 åringarna är det så mycket som 16 % som någon gång upplevt nätmobbning. Det är å ena sidan skrämmande att så små barn blir utsatta för någon som främst varit ett problem bland tonåringar. Men å andra sidan kan man också se det som något naturligt, med tanke på att internetanvändandet sjunkit i åldrarna.

Jag ställer mig frågan varför skolorna är så passiva till detta problem?! Det är 2012 nu, i stort sett var enda barn har tillgång till en dator eller mobiltelefon med internetuppkoppling, och väldigt många finns registrerade på olika sociala nätverk. Det här betyder givetvis att alla elakheter barnen utsätter varandra för inte längre stannar på skolgården. Det är klart att konflikter, bråk och trakasserier följer med på internet.

Skolorna måste bli bättre på att hantera internetrelaterad mobbning. Jag tycker att det är väldigt 90-tal att säga att internetmobbning är ett problem som främst sker utanför skolan. I dag har i stort sett alla elever tillgång till datorer under skoldagen. Och i och med smartphones har man tillgång till internet i mobilen. Det här betyder att barn har goda möjligheter att skriva kränkande saker till varandra även under dagtid, dvs skoltid.

Till att börja med måste de vuxna prata med barnen och få dem att förstå att mobbning på internet är lika grovt som mobbning på skolgården. Jag tror att det är viktigt att man tydliggör för barn att man kan polisanmälas om man skriver elaka saker eller publicerar nedvärderande bilder på någon mot dennes vilja. Det handlar om att försöka utveckla barns konsekvenstänk. Allt man gör på nätet kan spåras. Det är nog många barn inte medvetna om.

Förr i tiden räckte det med att lärare befann sig i elevernas fysiska vardag, för att försöka förhindra mobbning. I dag måste skolpersonalen ut på internet också. Kanske skulle lärarna ha rastvakt på facebook också? Jag tycker att man som lärare skulle ha en användare på de sociala nätverk där barnen befinner sig, där man håller kontakt med elever och föräldrar.   Samt att man håller sig uppdatera om vilka sidor som eleverna håller till tex spelsajter mf. Där kollar man sedan av vilken ton som råder mellan barnen och om man ser något olämpligt går man in och säger ifrån.

Självklart är det inte bara lärare som ska lära och kontrollera barnen.  Det är klart att barnens föräldrar också har ansvar för att berätta för sitt barn om internet, vilka faror som kan finnas samt uppförandekoder.  Dagens föräldrar behöver vara närvarande i barnens liv på ett annat sätt än tidigare generationer. Förutom att man som förr bryr sig om barnets fysiska vardag med allt vad det innebär, så bör man även vara närvarande i barnets digitala vardag.

Ska man kunna bekämpa mobbning via internet så måste man vara delaktiga i barnens digitala vardag på samma sätt som vi är det i deras fysiska verklighet. Dags att vakna, det är 2012 och inte 1997, steget mellan fysisk och digital verklighet har krympt. Det krävs ett moderna  sätt att bekämpa nätmobbning!

 

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sa-tacklar-du-natmobbning--experten-tipsar http://www.dn.se/nyheter/sverige/var-sjatte-tioaring-mobbad-pa-natet

 

Om vikten av att skriva testamente

DN publicerade bra artikelar rörande varför man ska skriva testamente. Jag tycker personligen att det är konstigt att inte flera skriver testamente av respekt för sin familj och sina övriga släktingar. Man är bra naiv om man tror att ens efterlevande kan dela upp pengar och egendom utan att bli osams. Människor blir giriga och vill få så mycket som möjligt och det kan leda till osämja, ibland för resten av livet. Från början kanske man gick in med inställningen att man kan hantera situationen, men när det väl är dags för arvsskifte förändras allt.

Nej va inte naiv, gör den yngre generationen en tjänst, skriv ett testamente!

http://www.dn.se/ekonomi/din-ekonomi/sa-skriver-du-ett-testamente
http://www.dn.se/ekonomi/din-ekonomi/jag-har-hort-om-syskon-som-blivit-ovanner-for-livet

Gräset inte grönare på andra sidan. Om facebook

Facebook hysterin tar aldrig slut. Hur många tidningsartiklar har det skrivit om detta sociala nätverk?! Facebook är tydligen inte bra för folket, man blir både beroende av att logga in och deppig av att se alla lyckliga människor som uppdaterar sina profiler med den ena skinöiga och överdrivna kommentaren efter den andra.

– Det är farligt att vistas på Facebook om man inte förhåller sig skeptisk till den information som man utsätts för, säger Denti.

Jo det kan jag nog hålla med om. Jag tycker synd om de människor som har så dåligt självförtroende och går på dessa överdrivna uppmålade fasader som dukas upp på facebook. Det är klart att det finns folk som känner sig misslyckad när facebookvännerna lägger upp bilder och med statusuppdateringar visar upp:

•  Nya lägenheten i Vasastan (Shiit va rik jag / vi är som har råd att bo innanför tullarna)
• Blöta kvällar på Stureplan (Jag kommer in på stureplan, jiiipppiii)
• Vistelser i sommarstugan ute i Stockholmsskärgård (Jag har en sommarstuga!!!)
• Middagsbjudningar med många gäster (Titta va mkt vänner jag har)
• Fina parbilder med sin älskade ( Perfekta felfria förhållandet)
• Fina parmiddagar på balkongen där man intar iskall skitdyr champange (Jag har vänner och har råd att dricka dyrt)
• Sig själv utföra någon sport (Titta jag håller mig i form!)
• Perfekta barnbilder, där det inte finns något spår av äckliga bajsblöjor, magsjuka, småbarnstrots eller gallskrik.Bara välkammade leende barn, som ser söta ut.

Det är lätt att man känner sig enkel och misslyckad när man själv känner att man inte riktigt upplever denna välpolerade och lyckliga verklighet som vissa andra tydligen gör. Varför är alla andra så lyckliga hela tiden?! Jag tycker att man ska tänka på att den bild folk ger av sig själv på facebook är den bild de själv vill förmedla. På samma sätt som det brukar sägas att vinnaren skriver historien. dvs att den bild av dåtidens samhälle som finns bevarad, är nedskriven av den starkaste i de högsta samhällsskiktet. Man måste alltså vara källkritisk när man tolkar originalkällor från det förflutna. På samma sätt är det med facebook, var källkritik, det är ägaren av sidan som lämnar ut sin livshistoria helt utifrån sitt egna perspektiv och tycke.

http://www.dn.se/kultur-noje/facebook-sprider-olycka

Ja till abort av foster med downs syndrom

Ett par i Åkersberga har tre barn var av ett med downs syndrom. De försöker hela tiden, på ett mycket politiskt korrekt sätt berätta för DN:s läsare hur glada de är att ena sonen, Jesper, har downs syndrom och att de tar avstånd ifrån aborter pga utvecklingsstörning. Jag tycker inte alls de lyckas förmedla den fina bilden av de lyckliga föräldrarna med ett handikappat barn. Tvärtom, anser jag att fasaderna lyser igenom.

Hittills har Jesper gått i samma skola som sina bröder. Rektorn, lärarna, klasskamraterna och deras föräldrar – alla har ställt upp och bidragit till att hans skolgång varit lycklig. Men Jesper har haft svårt att nå målen för årskurs fyra, och det fungerar allt sämre att ge honom en bra undervisning med de resurser skolan fått av kommunen. Därför byter han nu skola.
 

Ingen förälder som accepterat sitt barns handikapp skulle göra så här mot sitt barn. Tycker det visar på total självupptagelse och en otroligt egocentrisk världsbild när man låter sitt barn med downs syndrom gå i en vanlig skolklass med normalbegåvade barn. Man får ju faktiskt tänka på att det finns ca 24 elever i klassen, som hämmas i inlärningen då undervisningen hela tiden ska anpassas efter en utvecklingsstörds nivå. Det går inte att  komma ifrån att någon som är född med en utvecklingsstörning har andra pedagogiska behov än någon som inte är utvecklingsstörd. Sedan rent socialt så undrar jag vad lille Jesper får ut av att umgås med vanliga barn?

Har man accepterat sitt barns handikapp ser man givetvis till att placera honom i särskolan där pedagogiken och det sociala är anpassat efter  utvecklingsstörda barn. Man får även tänka på att lärarna i en vanlig skola inte har de pedagogiska kunskaperna som krävs föratt kunna stötta ett barn med downs syndrom. Lärare i särskolan har en speciell pedagogisk inriktning för att just kunna undervisa utvecklingsstörda barn. Om man nu tycker det är så fint med ett barn med downs syndrom, varför tycker man det är så fult med särskola? Anser man att det är låg status att placera sitt barn med downs syndrom i särskolan, ja då skjuter man ju sig själv i foten, om man nu talar så fint om utvecklingsstörda barn och säger nej till fosterdiagnostik.

Lars Lindberger, pappa till Jesper berättar hur besviken familjen är på att sonen inte kan fortsätta i den kommunala skolan:

– Jag är så förbannad på den ensidiga fokuseringen på nationella prov och kunskaper. Jesper kan väldigt mycket och lär sig väldigt mycket. Jag vet dessutom att det har varit nyttigt för både Jesper och hans kamrater på skolan att få umgås med varandra

 Ja du Lars Lindberger, vad tycker du skolan ska fokusera på då? Vad menar du med att skolan inte ska fokusera på kunskap? Tar man inte bort skolans huvudsyfte om man inte fokuserar på kunskap. Man måste acceptera att barn är olika, och för normalbegåvade är det naturligt att fokusera på kunskap och prov, då de i framtiden kommer att bära upp samhället med sina olika kunskapsbaser. Skulle du vilja besöka en läkare som haft samma nivå på undervisningen som i särskolan? Framtiden för någon med downs syndrom ser annorlunda ut, men ingen har sagt att det livet är vare sig bättre eller sämre. Nej sluta pressa sonen till att vara något han inte är, dvs en normalbegåvad pojke utan behov av extra stöd.

Beträffande fosterdiagnostik. Fortsätt utveckla tekniken och låt sedan folk ta ställning själv hur de vill göra. Trots allt är det frivilligt att använda den nya tekniken, ingen tvingar dig om du inte vill. Men för de som vill ska möjligheten finnas.

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/jesper-ar-alltid-sa-narvarande-i-stunden

Anpassa livssituationen efter plånbokens storlek

Enligt en undersökning som Nordea gjort visar det sig att 23 procent har gjort slut på lönen innan det är dags för ny löning. Allra svårast hade de yngre i åldern 26-39. Anmärkningsvärt är att artikeln tar upp att många ställer sig helt passiva till att det faktum att de inte kan få pengarna att räcka. Många försöker inte ens ta tag i problemet utan fortsätter gladeligen i samma hjulspår.

– Åldersgruppen 26-39 år har det tufft. Det handlar om personer mitt i livet med stora utgifter, barn och bolån som uppger att lönen tar slut i förväg.

Har det tufft? Varför skaffar man sig barn och skyhöga lån på en bostad, om man inte har råd till det? Man får väl skylla sig själv att man investerat i en allt för dyr bostad, och barn kommer inte med storken, utan man kan begränsa antalet barn med endera kondom eller abort. Det finns billigare bostäder som passar en smalare plånbok. Antalet barn och  bostad går att anpassa efter vilken lön du har, svårare än så är det inte?!

– Även om man inte har så stora marginaler kan alla göra någonting. Det bästa är att först betala sina fasta utgifter och sen försöka sätta av en liten del av lönen till sitt sparande. Det är ingen idé att vänta med det, då blir det inte av, säger Ingela Gabrielsson.

Känns lite skrämande att en ekonom måste ge så här grundläggande råd! Varför har svenska folket sådant ointresse för sin ekonomi?! Att det finns vuxna människor som inte börjar med att betalar sina fasta utgifter och lägger undan pengar till sparande när lönen kommer, är för mig helt obegripligt.

Skärpning ! Skaffa inte fler barn och dyrare bostad än vad din ekonomi tillåter. Svårare än så är det inte...

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/lonen-tar-slut-i-forvag-for-var-fjarde_7446900.svd
http://www.dn.se/ekonomi/lonen-slut-i-fortid-for-var-fjarde

PK-projektet Pridefestivalen

Jag känner mig kluven till pridefestivalen. Det känns som, å ena sidan ett skitnödigt PK- projek men å andra sidan en bra möjlighet att diskutera HBT-frågor.

Frågan är om verkligen Pridefestivalen har någon positiv verkan  på människors syn på homosexuella?  Får man verkligen en riktig blid av bögar och flator när man tittar på prideparaden? Kan det inte ha motsatt effekt också? Att vanligt folk tar ännu mer avstånd, blir rädda?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/i-dag-borjar-pridefesten_7384384.svd
http://www.dn.se/sthlm/dags-for-pride-att-ta-revansch

PK elitens fackeltåg i Forserum

300 personer samlades i Forserum för att deltaga i ett fackeltåg, för att ta avstånd ifrån de trakasserier som ortens Somalier råkat ut för under en längre tid. Så typiskt PK att gå med i ett fackeltåg, tycka att man gör en god gärning, för att sedan åka hem till sitt helvita bostadsområde, där vare sig somalier eller kriminella gäng finns.
 
Tänk om de hade gjort något vettigt istället för att ordna fackeltåg? Känns inte som att ett fackeltåg minskar trakasserier och våldet mot de stackars Somalierna! Ta tag i kärnproblemet !

http://www.dn.se/nyheter/sverige/hundratals-i-fackeltag-for-somalier 

Ett offer, en förövare, är det så enkelt?

En grupp pojkar i det lilla samhället Forserum i Småland har under de senaste veckor trakasserat ortens Somalier. Man har vandaliserat Somaliska föreningen, ropat glåpord och utövat fysiskt våld mot människor med rötter från Somalia.

Vad beror detta uppblossade hat, i Forserum på? Det gäng pojkar i åldern 17-22 är sedan tidigare kända hos polisen och är ”struliga personer” sedan barnsben. De har under sin uppväxt fram till i dag ställt till med problem i Forserum. De är alltså tungt kriminella och just nu råkar det vara Somalierna de riktat in sig på. Men vad har fått pojkarnas hat att eskalera? Är det helt oprovocerat? Har de varit någon form av uppgörelse mellan detta pojkgäng och unga somaliska pojkar? Tidningarna talar tyst om det… Varför?

Ingen tidning verkar villa gå till botten med problemet, vad som verkligen ligger bakom det som nu händer i Forserum. Det enda man målar upp är offer och förövare. Är det så enkelt? Skulle inte tror det! Jag tror det är mycket mer komplicerat än den historia som blåses upp i tidningen.

Jag vill slutligen pointera att jag anser att dessa trakasserier är groteska och något som absolut inte ska få förekomma. Att en grupp människor inte vågar låta sina barn gå till skolan pga rädsla för trakasserier är fruktansvärt.   Dock tror jag inte att det är så enkelt som tidningarna gör det, en grupp som pekas ut som offer och en som blir förövare!

 

Dagisutflykter en gång i veckan för barn i förskoleklass?

Europaskolan i Vasastan och på Södermalm låter sina elever i förskoleklass ta med sig matsäck hemifrån varje vecka, för att kunna göra längre utflykter och slippa anpassa sig efter lunchtiderna i skolan. Detta är olagligt enligt skollagen, då skolan ska vara avgiftsfri. Om dessa längre utflykter ska genomföras avgörs genom en omröstning bland föräldrarna varje läsår.

Vad är detta? Flera saker är väldigt konstiga i denna artikel. Till att börja med, vem avgör en sådan här stor sak genom att genomföra handuppräckning på ett föräldrarmöte? Det känns väldigt oseriöst. Finns det någon förälder som inte faller för grupptrycket och röstar ja mot sin vilja, för att slippa känna sig utfryst? Att du säger nej behöver inte handla om att du inte har råd, utan du kan ha andra skäl. 

Sedan kan man fråga sig vad dessa barn får ut av utflykterna? Kanske skulle de vara gladare om de fick vara kvar på skolan, och leka med sina vänner. Jag menar hur roligt tycker barn i dag, 2012 att det är att åka på utflykter? 

Prinskorven fick en snyting, C-P Bernadotte

Prins Carl Philip Bernadotte aka Gaffeln har tydligen åkt på en snyting utanför en nattklubb i Cannes. SvD och alla andra tidningar för den delen, berättar om den mycket dramatiska händelsen som har inträffat. Tydligen har någon helt oprovocerat hoppas på lill-prinsen. Hovet fick diarée och måste se över hur de kan skydda prinskorven bättre. För tänk att även en ung man av kunglig börd kan råka ut för oprovoceratn våld?! Är det inte bara sånt som händer dekadenta svenssons?!?

Tänk vad många pojkar som varje helg råkar ut för oprovocerat våld under och efter en krogrunda! Undrar hur många sidor en kvällstidning skulle innehålla om man skulle ta upp varje fall av oprovocerat krogvåld ?

Nej till flummiga gymnasieprogram

Moderaterna vill att man ska anpassa gymnasieprogrammens storlek efter efterfrågan på arbetsmarknaden.Man pekar på det estetiska programmet, och menar att programmet inte utbildar arbetskraft som är efterfrågad på arbetsmarknaden. I SvDs artikel får vi möta några unga 90-talister utan verklighetsinsikt som "vill stå på scen och gärna synas lite" och "blir sur om inte alla ska få gå det de helst vill".

Allt är inte roligt hela tiden, det är något man borde upplysa den yngre generationen om. Som förälder tycker jag att man har ansvar för att förbereda sitt barn på vad som väntar utanför skolans murar och ge de små liven lite verklighetsinsikt. I bland kanske det är bättre att gå ett gymnasieprogram som faktiskt är lite tråkigt men som ger goda möjligheter till vidare studier eller ett få ett arbete direkt efter gymnasiet. Hur attraktiv blir man på en skala om man läst Dans A, Musik A, Bild B? Vad ger detta?

Visst är det viktigt att skolan kan erbjuda olika typer av gymnasieprogram, det är klart att det ska finnas ett estetiskt program, men samtidigt är det viktigt att dessa ungdomar redan från början förstår att det är väldigt få som lyckas inom detta område och att man inte är för inställd på en sak utan att man har en backup plan ifall det inte blir som man tror.

Om man krymper exempelvis estetiska programmet och mediaprogrammet, ett annat menlöst gymnasieprogram som inte leder till några arbeten, och istället satsar mer pengar på naturvetenskapliga programmet och omvårdnadsprogrammet, där den förstnämnda leder till högskoleutbildningar som sedan leder till arbeten som är efterfrågande på arbetsmarknaden och det andra till arbete direkt efter gymnasiet i form av undersköterska.

Nej lär våra unga att livet inte alltid är roligt och att man måste göra noggranna val redan när man är ung. Konsekvenserna av ens val kommer att förfölja en hela livet!

 

Alkoholtester i Gävleborgs landsting - bra idé!

Gävleborgs landsting ska börja alkoholtesta sina anställda för att stärka patientsäkerheten
skriver DN. Jag tycker att det är bra och att flera landsting borde börja göra det. Men precis som sjuksköterskan Lotta Forsblom säger kanske det största problemet inte ligger i missbruk av alkohol utan av tabletter. Hon anser att det borde göras ett kompletterande blodprov för att avslöja ett eventuellt intag av lugnande tabletter.
Jag anser att blodprov kan vara en bra komplettering till alkoholtestet. Visar provet att någon tagit otillåtna preparat ska det göras en utredning som fastslår om det finns medicinska skäl till tabletterna. För alla oroliga och lättkränkta, som anser att det är integritetskränkande att ge ett blodprov, skriv ett avtal om vad blodprovet får använda till.

Tycker detta är ett jättebra sätt att stärka patientsäkerheten. Man får ha i åtanke att sjukvårdspersonalen har ansvar för människors liv!

Eget rum är inte en rättighet

Karin Svanborg-Sjövall journalist hos i DN diskurar en artikel som publicerats i tidninge huruvida det är en rättighet att ha ett eget rum. Förvaltningsdomstolen slog fast i ett mål, i Stockholmsomårdet, att en tonåring ska ha rätt till ett eget rum för att kunna sägas ha en skälig levnadstandard.

Jag tycker att artikeln som själva domen är väldig intressant  och det är även Svanborg-Sjövalls artikel. Hon skriver:

Det är mycket möjligt att beslutet, i detta enskilda fall, var motiverat. Domen är inte skriven på ett sådant sätt att det går att avgöra om det förelåg några särskilda behov som motiverade eget rum för båda barnen. Men som princip betraktat är ställningstagandet, som stödjer sig på Socialstyrelsens allmänna råd, diskutabelt. I bostadsbristens Stockholm är det långt ifrån alla barn eller tonåringar som har eget rum. Och det gäller oavsett om familjens föräldrar betraktas som hög- eller låginkomsttagare. /.../

I teorin är det lätt att hålla med om att en tonåring, som rätten uttrycker det, har ”rätt till integritet” oavsett familjens ekonomiska status. Men i praktiken tvingas en socialnämnd prioritera mellan olika behov och utgifter hela tiden. Den budget som är fastlagd måste hållas, och då den bekostas med skattemedel spelar definitionen av begreppet skälig levnadsstandard roll. En någorlunda gemensam uppfattning om vad detta innebär utgör en bärande del i välfärdens samhällskontrakt.

 I Stockholm är bostadsbristen stor och det är många som lever på mindre antal kvadratmeter per hushåll, än om man jämför med i övriga Sverige. Flera gånger om året ser vi nya artiklar i dagstidningarna som tar upp svårigheter med att finna bostad i huvudstaden. Och som Svanborg - Sjövall skriver, eget rum för barn bosatta i Stockholm är inte en självklarhet, oberoende om man är barn till hög-eller låginkomsttagare.

Jag ställer då frågan, varför är det motiverat att just den här familjen blir beviljade en ny bostad så att deras tonåring ska få eget rum? Man borde utgå från att familjen bor i Stockholm och sätta det i perspektiv till bostadsbristen och göra en bedömning utifrån hur många barn som har eget rum! Som Svanborg-Sjövall skriver, det är viktigt att definiera vad skälig levnadstandard innebär, då pengarna som ska hjälpa till att uppfylla den bekostas av skattemedel. Finns det inte viktigare saker att lägga skattebetalarnas pengar på, än att någon bortskämd tonåring ska få ett eget rum? Finns det inte människor i Stockholm som har det ännu sämre, än att de önskar sig ett eget rum? Det är frågor jag ställer mig när jag läser artikeln.

Självklart ska vi ha ett socialt skyddsnät. Vem som helst kan behöva hjälp en dag, men det gäller att prioritera, så att rätt personer får hjälp och att det finns en genomtänkt plan för vilken hjälp man ska få. 

När jag läser kommentarerna till artikeln blir jag irriterad. Dessa människor verkar inte kunna se individens egna ansvar i situationen som uppstått. Man ska inte skaffa sig flera barn än vad man kan ta hand om. Sedan måste man hela tiden tänka på att det kan hända oväntade saker i livet, vilket kräver ekonomiskt tänk och en buffert på banken, så att man inte behöver gå till socialen och be om en större lägenhet för att barnen ska få eget rum!

En årslön på banken är ett uppnåeligt mål för alla

I DN ekonomi finns en artikel som handlar om att  svenskar i allmänhet är dålig på att lägga undan pengar. Man blir chockad men inte förvånad när man läser att var fjärde person som deltog i undersökningsgruppen har en buffert på under 10 000 kr på banken. Undersökningen visade också att det inte bara är låginkomsttagare som inte kan lägga undan pengar. Det fanns även människor som räknas som högavlönade som inte hade speciellt höga summor sparande.

Vad är då slutsatsen av detta? Jo att människor i Sverige inte prioriterar sparande. I stället för att lägga undan pengar till oförutsedda utgifter, väljer man att konsumera på onödiga saker som man egentligen inte behöver. Man lever utanför sina ekonomiska ramar, och unnar sig saker man egentligen inte har råd med. Många förblindas av den konsumtionshets som finns i dagens samhälle och glömmer helt bort att de inte har de ekonomi som krävs för att kunna leva det liv de gör.

Anne Wibble (FP) svensk finansminister mellan åren 1991-1994 sa de omtalade orden "alla svenskar borde ha en årslön på banken". Detta ifrågasattes, för det ansågs vara ett orealistiskt mål för många. Själv förstår jag inte vad som är så orealistiskt med att ha en årslön sparad på banken?! Jag tycker det är ett sunt sätt att se på en privatpersons ekonomi och den frihet och trygghet det innebär att ha den summan sparad. Det handlar hela tiden om att prioritera! Sluta slösa pengar på onödiga saker, lev inte över dina ekonomiska resurser, satsa istället på att planera din ekonomi och lägga undan pengar, så ska du se att du också har en årslön liggande på sparkontot inom den närmaste framtiden!
 

Medaljens pris - Gnällande friidrottare

I DN skriver Johan Croneman om Folke Rydéns dokumentär "Medaljens pris". Dokumentären handlar om svenska stora friidrottare som dragit på sig skador genom sina aktiva år som elitidrottare. Croneman ifrågasätter dokumentärens innehåll och dess syfte. Jag håller med Croneman, jag upplever också denna dokumentär som något konstig. Vad vill Rydén säga med den?

Tycker mest att det är pinsamt när Carolina Klüft står och gnäller över att hon tycker det är jobbigt att träna backträning och Christian Olsson berättar på ett dramatiskt sätt att han ibland tränat så hårt att han knappt kan resa sig upp från toaletten efter att han skitit. Varför gnäller de? Det är frivilligt att satsa på idrott! Det är bara att välja en annan karriär om ni inte är nöjd!

Precis som Croneman säger: Det är skitjobbigt att vara undersköterska också, eller att kunna nå toppen inom något prestigefullt yrke är inte heller någon barnlek. Så varför skulle det vara mer synd om en elitidrottare som frivilligt tränar varje dag för att kunna ta en guldmedalj och tjäna flera miljoner, än någon som satsar allt för att bli läkare eller arbetar som undersköterska?!

Fruktstund i skolan?

Aftonhorans kvinnosida, dvs Wendela, publicerade för ett tag sedan artiklar rörande barns fruktstund i skolan. Där missnöjda föräldrar anmält skolor för att de anser att det är olagligt med fruktstund då skolan ska vara avgiftsfri. Detta leder till att flertalet skolor i Sverige nu tar bort fruktstunden för att alla föräldrar inte har råd med frukt till sina barn.

Man bara gapar! Är det sant?! Finns det så här obegåvade och snåla föräldrar? Hur tänker ni? Hur kan ni inte förstå att det kostar pengar att ha barn? Har man inte råd att kunna ge sina barn en frukt om dagen, så ska man inte ha några barn heller. Hur kan man inte prioritera något så hälsosamt som frukt?

Jag köper inte det här snacket att alla det är synd om de familjer som går på socialbidrag och inte har råd. Återigen, varför har ni skaffat barn, om ni inte har råd att ha dem? Barn är ingen rättighet! Hur svårt kan det vara att förstå det? Sedan alla ensamstående mammor. Det är inte ett dugg synd om er! Alla människor har ett eget ansvar att planera sitt liv och förstå att livet är förändligt. Ena dagen är man gift med en bra man och nästa dag är man skild och har ensam vårdnad om de 3 barnen. Har man aldrig tänkt tanken eller planerat för att livets förutsättningar kan förändras under årens lopp, så får man skylla sig själv. Ta ansvar för er ekonomi och lägg undan pengar!

Man blir direkt spyfärdig när man läser alla skitnödiga kommentarer till dessa artiklar. En massa pinsamma PK människor som bara kan tänka ”alla ska med” och helt bortser från människans egna ansvar!

Varför har människor så svårt att hantera pengar?

Det är samma sak varje år i augusti. Tidningarna skriver om hur hur människor levt över sina ekonomiska tillgångar och står med tom plånbok när sommaren är slut. Den ena pinsamma snyftartikeln avlöser den andra. Jag förstår inte hur vuxna människor inte kan ta hand om sin ekonomi bättre?! 

Jag tycker att det är ofattbart att man inte kan planera inför sommaren. Precis som artikelförfattaren nämner bör man ju ha ett långsiktigt sparande under hela året och lägga undan en liten summa varje månad för att ha råd med att kunna unna sig saker under sommarens lediga veckor. I stället för att tänka långsiktigt, och handla moget väljer människor den enkla vägen, att inte lägga undan något och istället bara bränna de pengar som som senaste lönen gett.

Skärpning svenska folket! Ta ansvar för er ekonomi och ställ upp realistiska mål med vad ni vill göra under er semester. Ägna er åt aktiviteter som som passar storleken på er plånbok! 

Vem är jag?

Jag
Ann heter jag, är en ung kvinna i mina bästa år. Bor i en liten lägenhet i huvudstaden och lever ett slätstruket liv som många andra. Har en akademisk examen, som många skulle tycka var värdelös - men inte bryr jag mig om det. Jag ifrågasätter samhällets trångsynta normer om hur människor ska leva. Det vill säga: Man föds, döps, konfirmeras, studerar, hittar den rätta, gifter sig och får 2 barn, skaffar en villa, volvo och vove. Renoverarar kåken tills ekonomin havererar och äktenskapet håller på att gå åt skogen. Man ska spackla upp fisförnäma fasader som får en att framstå som den mest lyckade människa i hela världen. Fast inombords är det bara kaos - och det vet alla?. Nej fy fan säger jag bara! 

Ann är lite vrång och går sin egna väg. Gör som hon vill mest hela tiden vilket givetvis provocerar folk. Bryr mig inte om samhällets normer utan gör det som känns bäst för mig. Är ni inte lite avundsjuka på mig som vågar?!  

Bloggen
Kommer att skriva om "aktuella" ämnen som intresserar mig. Av min omgivning beskrivs jag som provocerande och inte alltid PK. Min blogg har jag skapat för att jag vill skriva om verkligheten som den är, enligt mig, och inte framställa den genom något rosa skimmer. Jag har ingen politisk färg, något ni kommer märka i bloggen.

Jag hoppas på att ni har många åsiker om det jag skriver. Bloggen är skapad för att väcka debatt!

Hej så länge!

/Ann