NEJ till censur av Tintinalbum

 Behrang Miri chef på kulturhuset i Stockholm bestämt att man ska ta bort alla Tintinalbum som tidigare var lånbara i kulturhusets bibliotek. Han anser att Tintin böckerna är rasistiska och förmedlar en nedsättande bild av afrikaner och araber.Barn och ungdomsböcker som finns på biblioteket ska ses över och böcker som innehåller rasistiska och homofobiska beskrivningar ska tas bort. Miri menar att det endast får finnas böcker som förmedlar en bra "sund bild" av andra kulturer och avvikande sexualitet.

Är det första april och  är detta DN:s aprilskämt eller? Låter helt otroligt att man kan få för sig att ta bort böcker från ett bibliotek bara för att man anser att dess innehåll inte överensstämmer med dagens värderingar. En bok som skildrar nutiden, oberoende om det är en barnbok eller vuxenbok, är mer än bara en historia från början till slut, utan den har även mycket att berätta om samtiden den är skapad i. Det är viktigt att  människor förstår att en boks innehåll speglar den tid den är skapad i och att samhällets värderingar genomsyrar boken. Det går med andra ord inte att sätta etiketter som rasistisk och homofobisk på en bok som är skapad 1930.

Tintin skapades av belgaren George Remi (1907-1983) som skrev under namnet Hergé. Tintin skapades i slutet av 1920-talet och det första albumet Tintin i Sovjet (orginal: Tintin au Pays des Soviets) gick som följetong i en tidning och först 1930 utkom äventyret som album. Hergé skapade Tintinäventyr mellan åren 1929-1976 och det är klart att den bild som ges av vissa folkgrupper inte överensstämmer med den bild vi har i dag, men att seriealbumena skulle tas bort från biblioteket låter väldigt överdrivet. Tvärtom är Tintin viktig, just för att albumena kan fungera som en grund för en vidare diskussion om hur samhället syn på olika folkgrupper förändrats genom tiden. Sedan får man inte glömma att Tintin förmeldar stereotyper gällande annat, t ex att sjömmän är vresiga och alkoholister (Haddock), vetensapsmän är flummiga och tankspridda (Kalkyl) och detetiver inkompetenta (Dupond och Dupont).  

Något komiskt känns det, när Miri tillägger att man under nästa år bland annat ska ha en Pipi-satisning på kulturhuset. Och han påpekar att Pipi ligger hästlängder före Tintin som förebild. Jaså, Behrang Miri? Är Pipi långstrump en så  bra förebild, hon hade ju en pappa som var negerkung i Söderhavet. Låter väldigt PK att en vit man är nere i Söderhavet och styr en negerstam, som tydligen är så puckade att de inte kan utse en egen kung inom sin stam utan behöver en blekfet svenne som styr dem..?! Hur bra förebild är det egentligen?  Kan du svara på det Beherang Miri?

En annan läsvärda artiklar i ämnet:
Kulturhuset backar om Tintin - tur är väl det!

Lågt pris och hög kvalitet behöver inte utesluta varandra

Mindre elektronikkedjor går i konkurs nu senast Expert. Detta beror på den tuffa konkurrensen från elektronikjättar som Media markt och Elgiganten som kan pressa priset till max.

Erik Modig, forskare i konsumentmarknadsföring vid Hadelshögskolan menar att det i dag är för stort fokus på priset, vid valet av en vara. Enda undantaget är Appels produkter menar Modig. Han förespråkar att fokuset ska flyttas från kostnad till kvalitet och kundservice.

Vi lever i ett konsumtionssamhälle, där man fokuserar på vad saker kostar och där kvalitet kommer i andra hand. Större kedjor konkurrerar ut de mindre, som kanske erbjuder högre kvalitet men kostar mer. Det känns som att det är en naturlig utveckling. Jag menar, 

 hur många i Sverige handlar inte sina möbler på IKEA, trots att de har urdålig kvalitet, men är billigt? Tänk hur många mindre företag IKEA konkurrerat ut, sedan det startade...

Så vad är problemet om man i framtiden endast handlar på Media Markt när man ska handla elektornikprylar?

Gnällande bostadslösa studenter

Alla vet att bostadssituationen är svårlöst när man väljer att plugga i en av Sveriges mer prestigefyllda universitetsstäder, som tex Lund, Linköping, Uppsala eller  Stockholm. Varje år är det samma sak vid terminsstart, tidningarna publicerar snyfthistorier där unga studenter gnäller om hur svårt det är att hitta boende.

Alla verkar vara helt inställda på att få ett förstahandskontrakt på en lägenhet?! Det verkar vara prio nr 1, allt annat är ointressant. Det känns som att dessa unga människor borde tas ned på jorden, någon borde berätta att man inte bör vara så fisförnäm i början av studietiden när man har få ködagar. Man ska kanske satsa på att söka inneboende till att börja med och bo så fram tills man får ett förstahandskontrakt. 

Det känns skrattretande när man hör de små liven gnälla om att det är svårt att koncentrera sig på studierna samtidigt som man måste söka bostad. Välkommen till vuxenvärlden små barn! När man är vuxen och flyttat hemifrån då måste man ta ansvar för allt själv, nu har man inte någon mamma som curlar och fixar....

Jag tror att det finns flera bidragande faktorer till att man år ut och år in läser om dessa stackars bostadslösa studenter. Jag tror att betydligt fler hade haft boende om man tänkte till lite redan innan blivit antagen till sin utbildning.  Följande faktorer tror jag spelar en stor roll, till dessa snyfthistorier:

1. Man ställer sig för sent i bostadskön. Många studentstäder har särskilda  studentbostäder, och oftas brukar man kunna ställa upp sig i bostadskön redan när man fyllt 18 år. Många unga i dag saknar förmåga att kunna se längre i framtiden än följande fredag, då det är gymnasiefest och ställer därmed inte upp sig i bostadskön i de städer där de vill plugga i. Dessa ungdomar går därmed miste om att kunna konkurrera med fler ködagar redan inför första terminen.  
2. Avsaknad av drivkraft att söka boende i tid. Man får sitt antagningsbesked ett bra tag innan terminsstart och efter man tagit del av det ser man ju om man antagits till en utbildning i en attraktiv studentstad och borde således kunna börja söka bostad direkt. Tyvärr är det många som inte är ute i så god tid, utan skjuter upp letandet efter bostad till två veckor innan terminen börjar och då är det inte konstigt att man inte hittar något boende.
3. Man är kräsen och tar inte det som erbjuds. Många unga blivande studenter har målat upp sin första tid i studiestaden i rosa skimmer. Man helst bo centralt och ha 3 rum och kök att disponera för att kunna ha häftiga studentfester i och det ska helst bara vara en hyra på 1000 kr månaden. Man ska ha sina egna möbler och kunna inreda smakfyllt och mysigt. Den sanna verkligheten är något helt annat. Den första tiden som student brukar för väldigt många innebära att man bor på 10 kvadrat i någons källare och delar dusch och toa med 5 andra studenter som också hyrt in sig i övriga källarrum hos herr och fru öfverklass. Hyran för de 10 kvadratmetrarna brukar ligga på 3000-4500 kr. Detta chockar många unga livsoerfarna som tacka nej ihopp om att det ska dyka upp ett förstahandskontrakt trots att de bara har 10 ködagar.

Nej kära studenter ni får allt börja planera mer inför era kommande studier, ställa upp er i tid i bostadsköer och börja söka rum/lägenheter i rimlig tid innan terminsstart och inte vara så kräsna, så kanske ni hittar ett boende!  

Hur får man teckna svarta?

Debatten har gått het ang. Stina Wirsèns kommande film "Liten skär och alla små brokiga" som är en filmatisering av en barnbok med samma namn. En av filmfigurerna är en svart flicka som heter Lilla hjärtat och hon har Wirsén tecknat med kolsvart hy, stora läppar och med flätor som står åt alla håll. Det var en filmaffisch som drog igång debatten. Det var en filmaffisch till den bioaktuella filmen som drog igång debatten.

Många, läses PK eliten i Sverige menar att lilla hjärtat är rasistiskt tecknad och på många sätt påminner om den negativa steriotypen av svarta.På nätet höjs kritiska röster och filmaffischen har dragits tillbaka och på vissa ställen i landet väljer man att inte visa filmen på bio.

Om man läser Wieséns "försvarstal" förstår man att tecknadet av Lilla hjärtat är allt annat än rasistiskt. Hon har till och med haft kontakt med afrosvenskar som uppmuntrat hennes sätt att teckna den svarta film- och bokfiguren. Lilla hjärtat förekommer även i en rad böcker som Wirsèn skrivit och dessa har ingen reagerat på, utan de är populära just för att det finns ett svart barn med, något som oftas saknas i dagens svenska barnlitteratur.

När jag själv studerar bilden på lilla hjärtat ser jag bara en tuff flicka med karaktär. Jag kan hålla med om att flickans läppar är stora men att kalla det rasistiskt och nidbild av svarta är överdrivet! PK eliten kanske skulle läsa böckerna och se filmerna där lilla hjärtat är med, innan de uttalar sig?!

Socioekonomisk status styr val av bostadsområde

Hyresgästera ger Rinkeby högsta betyg. I dag är över 80% av Rinkebys hyresgäster nöjd med sitt boende och området.

OCH?
Det spelar ingen roll hur många PK-artiklar som publiceras om ökända invandrarika områden. Människor med hög socioekonomisk status oberoende etnicitet skulle aldrig bosätta sig i dessa områden.

Inte ens om 100% av Rinkebys befolkning skulle trivas i sina hyresrätter och statistiken skulle visa 0 % rån, 0% våldtäkter, 0%inbrott, skulle den etniskt svenske och den högutbildade invandraren välja att hyra en lägenhet i Rinkeby!

Eller vad säger ni?
 

Mindre alkohol bland unga - inte imponerande

SvD har publicerat en artikel som handlar om att unga i åldern 15 år och uppåt dricker mindre alkohol i dag än vad de gjorde tidigare. Enligt en undersökning var det bara en femtedel som inte drack alkohol i 9an, i mitten av 90-talet. I dag är det så mycket som hälften av eleverna i 9an som inte dricker alkohol. Vad har hänt? Är 90-talisterna duktig och lydiga ungdomar som är snällare och skötsammare än tidigare generationer? Knappast!

Artikeln lyfter fram att det i dag är större föräldrarkontroll och att unga i dag inte vill ta efter den äldre generationens dryckesvanor som är en av anledningarna till det minskande intresset för alkohol.

Den största anledningen att man inte dricker lika mycket alkohol nu för tiden tror jag beror på att de digitala möjligheterna har utvecklats, sociala nätverk som facebook, coola datorspel, forum för alla intressen, chattfuntioner, smartphones osv. Artikeln nämner datorspel i en bisats, men jag tror att det är en stor anledning varför unga inte är lika festglada som förut. Dagens datorspel och TV spel ser inte ut som det gjorde för 20 år sedan. Nu spelar man online och kan prata med andra spelare medan spelet pågår. En annan viktig skillnad är att spelen inte har något slut, det kommet hela tiden uppdaterade versioner av t ex world of warcraft mf spel.

Ungdomar i dag umgås inte på samma sätt som förut. Allt mer tid ägnas åt den digitala verkligheten, som öppnar möjligheten att socialisera med människor över hela världen istället för människor i bostadsområdet. I takt med att allt mer tid läggs åt datorbaserade aktiviteter minskar intresset för att träffas på alkoholrika fester och att idrotta.

Jag tycker absolut inte att man ska måla upp dagens ungdom som några helgon, utan man ska ta sig en titt på hur samhället förändrats och vilka villkor som unga lever under i dag, år 2012.

Är det bättre att vara datorspelsberoende och sitta vid datorn hela helgerna eller att vara en festglad fylletratt som festar sönder helgerna? Det är frågan...

Fenomenet många vänner på Facebook

Många vänner på Facebook behöver inte betyda fler vänner i verkliga livet. Artikeln är ganska gammal, men jag minns att när jag läste den  när den publicerades år 2007. Jag hade en del åsikter om den, men då hade jag ingen blogg, så därför får jag, så här 5 år senare, äntligen skriva ner vad jag tycker om denna artikel.

När artiklen skrevs, år 2007, hade Sverige Facebookfeber, och stor del av befolkningen hade skaffat sig, eller skulle komma att skaffa användarkonto hos Facebook. Allt människor pratade om, överallt, var Facebook, vilka applikationer man använde sig av, senaste fotoalbumet man lagt ut, vem som formulerat coolast uppdatering, fulaste eller snyggaste presentationsbilden, och givetvis hur många vänner man hade på sin vännerlista.

En användares vännerlista har varit i fokus för så många debatter. I ena stunden var det status och bra för karriären att ha en omfattande vännerlista, i nästa stund var det motsatta. För väldigt många var det, och är väl fortfarande, många vänner på Facebook synonymt med popularitet och hög status.

Precis som år 2007 tyckte jag även i dag att vännerlistan på Facebook inte säger något om användarens riktiga sociala liv i verkligheten. Alla vet att det var väldigt få som verkligen bara la till människor som fanns i ens vänskapskrets, utan man saltade sin vännerlista rejält och la till människor som inte stod en så nära, t ex hon den där i parallellklassen i åk 4, som du jobbade i samma grupp som på en bildlektion -94 osv.

Därför blev man rätt pinsamt berörd när DN publicerade denna artikel:

Riktiga vänner är inte samma sak som internetvänner. Den som har hundratals, tusentals vänner på sociala nätverkssajter har inte nödvändigtvis fler nära vänner än andra, menar en engelsk forskare.

Som att man behöver vara någon raketforskare för att förstå det liksom? Det är ganska så märkligt att en seriös tidning som DN publicerar en sådan här skräpartikel som skulle passa bättre i Aftonhoran. Jag anser att det är riktigt illa om vuxna människor tror att antalet vänner på Facebook speglar någons sociala liv i verkligheten. Allting är inte som man försöker måla upp det på Facebook! Det är makalöst pinsamt att en ”forskare måste berätta för folket att riktiga vänner inte är samma sak som internetvänner”.

Skapa en fejkanvändare på Facebook för att få Spotify-konto

Från och med hösten 2011 började Facebook och Spotify att sammarbeta, genom att integrera sina tjänster. Vill man skapa ett nytt konto hos Spotify är man tvungen att ha ett Facebook-konto. Syftet med denna integrering är att Spotify ska få flera betalkunder.

Man tar alltså ingen hänsyn till den potentiella användargruppen som inte har något Facebook- konto och inte planerar att skaffa något samt den användargrupp som använder Facebook men inte vill dela med sig av sin musiksmak till sin vännerlista.

Det utbröt debatt i Sverige när denna nyhet kom, ena sidan tyckte att det var bra att sammanlänka två starka tjänster, medan den andra sidan ansåg att det var en dålig ide att tvinga en kund att använda en tjänst för att få tillgång till en annan. Jag själv ansluter mig till den sistnämnda sidan. Det känns väldigt ologiskt att att två olika tjänster sammankopplas.

Men jag kan också ställa mig frågan varför människor blir överdrivet upprörad över att Facebook och Spotify integrerar sina tjänster. För de som vill skapa ett nytt konto hos Spotify är det ju bara att skapa ett fejkkonto hos Facebook och vid registreringen av ett nytt Spotify konto uppger man det falska facebookkontot istället för sin äkta. Då har man pissat på Facbooks makt över dagens internetanvändare och slipper dela med sig av sin musiksmak till sin vännerlista.

Svårare än så är det inte!

NEJ till körkortslån

För att minska ungdomsarbetslösheten föreslår Amir Adan (M) att man ska införa möjligheten att ta särskilt körkortslån, ett lån som unga arbetslösa i åldern 18-24 år ska kunna ta, i syfte att kunna ta körkort. Detta skulle vara ett bra förslag menar Adan, eftersom arbetsgivare efterfrågar körkort det vid rekrytering till nya tjänster, och unga utana körkot har mindre chans att konkurrera om jobben. Om man inte har några pengar till körkort så menar Adan att man ska kunna finansiera det med ett lån.

 Vilken pajas Amir Adan är! Menar han allvar?

I dagsläget har inte alla ungdomar tillräckligt med pengar för att kunna bekosta en dyr körkortsutbildning. Har man inget arbete eller studerar är det svårt att få lån från banken för att finansiera sitt körkort. Det är därför angeläget att förbättra möjligheterna för unga att finansiera sin körkortsutbildning.

 Var finns det egna eller föräldraansvaret? Varför är det så otänkbart att ett barns föräldrar sparar pengar till sina barns körkort? Eller att barnet själv lägger undan pengar från sommarjobb för att kunna använda till ett körkort?  För att klara sig i samhället i dag behöver man ha körkort, det vet alla! Så varför prioriterar man inte att spara till det?

Sedan tycker jag att man ska tänka på att ett lån är pengar man måste betala tillbaka. Vad händer om körkortet inte leder till något arbete? Då är man både arbetslös och ska återbetala ett stort lån...

 

Varför vill man ta fullt studielån?

Nordea har gjort en undersökning som visar att varannan student har svårt att klara sig på studiemedel och är ibehov att ha en till inkomst för att få ekonomin att gå ihop. Undersökningen, som presenteras i SvD näringsliv, visar att studenter jobbar både under sommaren och under terminerna för att få ihop sin budget.

Så här långt är jag med, men sen börjar jag undra vad Ingela Gabrielsson,privatekonom på Nordea, menar när hon fortsätter kommentera resultatet på följande sätt:

Men att jobba extra kan också sätta käppar i hjulet eftersom studiemedlet minskar om du får en inkomst som överstiger en viss gräns. Har du bostadsbidrag som student kan det också gå om intet om du jobbar för mycket.  

– Det här är en svår balansgång och mycket att hålla reda på för en student. Å ena sidan är det ju bra att få in lite extra pengar och komma in på arbetsmarknaden men å andra sidan är det viktigt att studierna inte drar ut på tiden. Risken är ju då att du kommer igång senare med stabila inkomster och pensionsavsättningar, säger hon.

Sätta käppar i hjulet för att studiemedlet minskar om man har för hög inkomst? Mista bostadsbidraget om man jobbar för mycket? Det här var det märkligaste uttalande jag hört på länge. Borde inte en privatekonom upplysa om att studiemedel består av en bidragsdel samt en låndel. Den del som består av lån ska man betala tillbaka till CSN efter att avslutat sina studier. Om man arbetar under studierna kan innebära att man kan ta hela bidraget och mindre lån.  Vilket är positivt för studenten själv, som får en mindre skuld till CSN. Andra personer som är kunnig i ekonomi brukar uppmuntra studenter att ta mindre lån, genom att ta ett extrajobb. Hon får det att låta som att det värsta som kan hända en student är att man jobbar så mycket att man blir av med bostadsbidraget?!

Den här privatekonomen verkar vara uppe i det blå och leva i en verklighet där det är bättre att anpassa sina arbetstimmar så att man inte ska få mindre studiemedel, än tvärtom, att försöka öka antalet arbetstimmar, så att man ska kunna dra ner på studielånet. Allt för att inte mista bostadsbidraget som ligger på 500 kr månaden. Haha... vilken rolig filur hon är den där Ingela Gabrielsson.

Det är ett väldigt smart drag för en student att arbeta under studietiden, då inte bara på grund av pengarna. Att samla arbetslivserfarenhet kan vara värdefullt när man ska konkurrera om ett kvalificerat arbete en dag. Det är självfallet att man som student måste anpassa sitt extrajobb utifrån hur mycket det är att göra i de olika kurserna. Bara för att man arbetar under studierna, behöver det inte betyda att man skjuter upp vissa kurser och det tar längre tid att bli färdig med sin utbildning. Jag tycker att Gabrielsson har en allt för negativ inställning till studenter som arbetar under terminen.

Mitt råd till alla studenter där ute är att arbeta så mycket ni kan under studietiden, för att minska det sammanlagda studieskulden som ska betalas tillbaka till CSN och  för att bygga upp en erfarenhetsbas som kan komma till användning efter studierna.

Vem vill anställa en 80-talist framför en 50-talist ?

I DN berättas det om den åldersdiskriminering som förekommer vid rekrytering av personal. Arbetsgivare är helst inte beredd att anställa någon över 55 år, utan man satsar helst på någon yngre person. Några av argumenten är att äldre lär sig långsammare och har svårare att anpassa sig till kulturen som finns på arbetsplatsen, tillskillnad från den yngre generationen som är lättlärda och har lättare att anpassa sig.

Jag tycker att dessa argument är intressanta, och jag tycker att de tala emot andra undersökningar som finns om olika generationers förmåga och intresse för en arbetsplats/ arbetsgivare. Enligt andra undersökningar sägs det att 80-talister är krävande, och ställer höga krav på en arbetsgivare, där man inte är rädd för att ifråga sätta lön och rådande makthierarkier eller statusrang på sin nya arbetsplats. Vidare kan sägas om 80-talster är att de inte är lika lojala mot sin arbetsgivare, och gärna byter arbete efter ett tag. En annan sak som talar för en 50-talist framför en 80-talist tycker jag är det faktum att en äldre person har en erfarenhetsbas som inte en yngre person kan mäta sig med.

Vad är det för mening med att bara satsa på yngre personer frågar jag mig? De är krävande och ifrågasättande, och har väldigt lite arbetslivserfarenhet. Chansen att de stannar kvar på arbetsplatsen längre än 5 år är små. Så jag har svårt att tänka mig att det endast finns fördelar med att anställa någon som är född på 80-talet eller sent 70-tal.

En arbetsplats mår nog bäst om det är en blandning av olika generationer som är anställda, där man kan byta erfarenheter mellan generationerna.  

Namn som klassmarkör

Om ni skulle se en klasslista med följande namn, vad skulle ni tänka er om dessa elevers beteende och ambitioner i livet:

Kevin, Nova, Liam, Cassandra, Kenny

Carl - John, Louise, Ludvig, Viveca, Philip

För många väcker namn från första gruppens barn associationer till: white trash, låg utbildning, stökiga, ouppfostrade, inga ambitioner och ADHD. För den andra gruppen tänker många: väluppfostrade, hög ambitionsnivå, hög utbildning och lugna.

Namn väcker associationer, och vissa menar till och med att det kan vara till ett barns nackdel att få ett visst namn. I dag är det modernt, ja till större delen i underklassen, att hitta på ett namn som ingen annan bär, så att barnen inte heter som någon annan! Varför inte: Lucifer, Dexter, Bonnie, Trixie, Pax, Lovelia, Tuva-lii, River, Neo, Leone osv. Denna fixering vid att önska att barnet ska vara unikt, slår fel. White trash har tyvärr missat att man inte blir en unik person, som går långt i livet, om man har ett udda namn, utan att de beror på andra faktorer.

Namn är en tydlig klassmarkör. Det faktum att olika socioekonomiska grupper i Sverige har olika namntraditioner kring val av namn till nyfödda barn är redan känt.  Anledningen till att det antagligen finnas fler stökiga Kevin i Sveriges skolor, än stökiga Ludvig, kan vara att Kevin är ett namn som oftare förekommer som val av tilltalsnamn i socioekonomiskt svaga områden, och det är från denna grupp som enligt undersökningar har fler barn med problem i skolan.  Det betyder givetvis inte att alla pojkar med namnet Kevin är stökiga och saknar studieambitioner, oberoende vilken klassbakgrund de har, det finns givetvis en stor variation. 

Ronny Ambjörnsson och Mikael Söderström har skrivit en uppsats där de undersöker den utbredda föreställningen att vissa förnamn hänger samman med brottslighet och låg så kallad socioekonomisk status och de syftar då på de så kallade y-namnen tex Ronny, Conny, Benny, Sonny. Ambjörnsson och Söderström lyfter fram namn som klassmarkör i sin uppsats, pojkar med de sk y-namnen kommer till största delen från klassiska arbetarområden, där föräldrarna har låg utbildning och mindre förmögenhet. Alla pojkar med y-namn är/blir inte kriminella eller kommer att hamna i kriminalitet längre fram i livet.

När man väljer namn till sina barn bör man tänka till. Hur vill man att barnet ska uppfattas av sin omgivning? Vilka förutsättningar får man med ett visst förnamn? Namn är viktigare än vad man tror. Ge era barn en bra start i livet, satsa på att ge barnet ett vanligt namn, som ger goda associationer!

 Du är vad du heter

pojkar med y namn = kriminella

 

 

Låt extern part rätta nationella proven

I DN berättas det om en färsk undersökning som visar att friskolor sätter högre betyg på nationella proven än kommunala skolor. Det är inte ett faktum som är speciellt överraskande tycker jag. I dag råder de inflation i betygsättning, att få högsta betyg är inte lika mycket värt som det var för 20 år sedan. Den här utvecklingen beror givetvis på att friskolorna fått fäste i Sverige och måste locka till sig elever med alla metoder som går.  

En lösning på att få en mer rättvis rättning av nationella proven är att låta en extern part göra rättningen och sätta betygen, vilket artikeln tar upp. Det skulle kosta mycket pengar, men samtidigt kanske det skulle vara värt det? Svensk betygsättning har spårat ur, och något måste göras.  Var och varannan unge går ut gymnasiet med högsta betyg dag, vilket skulle ha varit omöjligt för 20-30 år sedan.

I Finland, som jag anser borde vara en förebild för Sverige i skolfrågor, har man en central funktion som rättar vissa prov. Varför skulle inte detta vara möjligt i Sverige? Vad är det för mening med att genomföra nationella prov i Sverige, om det inte finns någon rutin för att kunna rätta dessa på ett likvärdigt sätt i hela landet oberoende om barnen går i fri- eller kommunalskola?

 

 

Varför provoceras vi av familjen Carnellos tennissatsning?

Tennisfamiljen Carnello, bestående av mamma Mona, pappa Peter och deras söner Elliot (född 1995-04-26) och Lancelot (född 2001) har uppmärksammats av media i två olika omgångar. Första gången var 2008, när storebror Elliot hoppade av skolan och började satsa på allvar och nu senast år 2011, när lillebror Lancelot följer storebrors fotspår. Barnen har lämnat Sverige och Lancelot som var 10 år, 2011 hade skickats till en tennisakademi i Florida där han la ner 20 timmar i veckan på att träna och spelar matcher i tennis.

Familjen Carnellos tennissatsning på sina söner har väckt stor uppmärksamhet i Sverige. Vissa menar att det är bra att göra en egen satsning, eftersom resurserna är så knappa i de Svenska tennisklubbarna, väldigt många höjer dock sina kritiska röster mot familjen. Man menar att det är barnmisshandel att driva barnen så hårt, och att de förlorar sin barndom. Många tycker att föräldrarna lever ut sina drömmar genom sina barn och att det är föräldrarnas dröm att barnen ska bli bäst i världen på tennis och inte dem själva.

När man läser intervjuer med lille Lancelot märks det verkligen att han inte lever i en verklighet som andra barn gör. Han har tidigt vant sig med att umgås med vuxna och vet hur man ska socialisera och vika svar han ska leverera till journalisterna som frågar om hans satsning.

Runt om i Sverige har det skapats en debatt kring familjens satsning. Varför är idrottssatsningar ett så känsligt ämne i Sverige? Hade det väckt lika stor uppmärksamhet om pojkarna varit skickliga violinister eller pianister, alternativt varit naturbegåvningar inom språk eller naturvetenskap? Tänk om artikeln i DN hade hetat: ”Jag ska bli en framgångsrik forskare ” istället för Jag ska bli världens bästa tennisspelare  och artikeln i SvD med rubriken  Lancelot 10 drog till usa för att bli bäst hade handlat om att Lancelot varit jätteintresserad av fysik och att föräldrarna inte tyckte att den svenska skolan höll måttet, så de lät honom gå i en amerikansk skola för att kunna utveckla sitt intresse för fysik. Jag har svårt att tänka mig att någon hade reagerat, men när det kommer till idrott blir det känsligt.

Jag tror att det har att göra med den svenska kulturen (Jantelagen). I Sverige satsar man inte på idrott, utan här har det högre status att satsa på akademiska ämnen eller musik. Tillskillnad från i USA, där det är mer tillåtet att satsa på det man känner passar en bäst, oberoende på om det är teoretiska ämnen, musik, idrott eller teater. USA är ett mer öppet land på den punkten.

Dock ställer jag mig frågan: Vad händer om man gör den här typen av idrottssatsning och det inte bär hela vägen. Om man aldrig slår igenom och blir riktigt duktig, vad ska man göra av sitt liv då? Om skador sätter stopp eller om motivationen försvinner?  Man har ingen utbildning, man kanske har dragit på sig skador som kommer att förfölja en, resten av livet.

Jag tror inte att det är bra att man satsar allt på ett kort, oberende om det är idrott, musik, teater eller ett specifikt prestigeyrke, som läkare eller jurist. Det är alltid viktigt att ha en plan B, om ens högsta dröm visar sig vara omöjlig att uppnå, oberoende om det är ett prestigeyrke eller bli världens bästa tennisspelare.

Familjen Carnello: mamma Mona, pappa Peter och sönerna Lancelot och Elliot. Bilden är hämtad ifrån qiozk.

Elliot och Lancelot Carnello. Bilden är hämta ifrån qiozk.

Robin Lehners väg till att bli en berömd hockeymålvakt

Barns idrottande är ständigt en het potatis, ofta skriver tidningarna om barn som har höga krav på sig från föräldrar, att presetera inom idrotten de är aktiva inom. DN och Aftonbladet berättar om hockeymålvakten Robin Lehners väg till framgång. Det är en mörk historia, där en liten pojke från 10 års ålder, pressats till det yttersta av sin pappa som agerat hans tränare. Familjens trädgård byggdes om för att kunna fungera som träningsplan för sonen. Under träningarna har sonen fått tagit emot mängder av kränkande kommentarer av fadern och pressats till han gråtit, när han inte lyckats rädda puckarna, som skjutits mot honom.

Det är skrämmande att det kan vara lagligt att behandla sitt barn på detta sätt?! I mina ögon sett är det barnmisshandel! Pojkens barndom, som normalt borde varit fylld med bekymmerlös lek med jämnåriga och idrott på mottionsnivå, har förvandlats till en disciplinerad period, fylld av krav och där man förväntas prestera till max, annars får man ett straff. Pojken har berövats sin barndom, av sin egen pappa. Jag tycker inte att det spelar någon roll att han faktiskt nått toppen, med tanke på vad han fått genomlida på vägen fram dit.

Man får en klump i magen när Robin berättar att det är tack vare modern, det inte gick snett. Modern tröstade och stöttade honom, när fadern drev på för hårt. Vad är det för mesig blondinmorsa som inte vågade säga åt sin man att stoppa detta sjuka projekt? Om man ser att sitt barn blir illa behandlat, och lider, varför ingriper man inte?

Att som förälder stjäla sitt barns barndom och tonårstid, och förvandla det till en kravfylld tid, där man hela tiden måste prestera och vara bäst i en idrott, är inget annat än barnmisshandel!

Barnmisshandel av hockeyspelande son
Pappa hånar sonen, så grannarna ringer BRIS


  

Invandrare som byter namn är smarta

DN berättar om Mansour Didehvar, som efter sin flytt till Sverige från Iran hade svårt att få jobb. När han bytte namn till Manne fick han jobb direkt. Skitnödiga PK eliten tycker att det är så fruktansvärt att man måste byta namn för att få jobb i Sverige. Vad är det som är så hemskt med att anpassa sig till en namntradition som finns i det land du valt att bosätta dig i? Är det lika hemskt att gå ifrån sitt hemlands namntraditioner för att välja ett mer internationellt gångbart namn, när man namnger sitt barn.

Man får ha i åtanken att det inte bara är invandrare i Sverige som genomför namnbyten för att smälta in eller förbättra sina chanser till karriär i sitt nya hemland. Det här kan man se rutom i världen, nu när människors tillvaro blivit mer global och man i större utsträckning bor i olika länder.

En svensk författare som tar upp detta fenomen med namnbyte är Vilhelm Moberg. I böckerna om Karl -Oskar och Kristina Nilsson ( Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige) där paret tillsammans med sina barn utvandrar till Amerika. För att verkligen passa in i det amerikanska samhället väljer Karl - Oskar att byta namn till Charles O. Nelson.

Ingen som läst dessa böcker reagerar på att namnbytet skulle vara något problem. Jag har inte heller hört någon som anmärkt på att en svensk bytt namn eller valt ett internationellt namn till sitt barn. Varför är det alltid så synd om alla som invandrat till Sverige? Sluta se alla invandrare som offer, de förtjänar bättre!

Invandrare bytte namn och fick jobb

Bra SJ, men utveckla er SMS biljett

SJ har gått ut med att de tänker sluta sälja biljetter på sina tåg från och med 15 november i år. De menar att det är få kunder i dag som utnyttjar möjligheten att köpa biljett ombord på tåget och det administrativa tar onödigt mycket tid från personalen som kan fokusera på kundservice. Här kan man ställa sig frågan om inte möjligheten att köpa en biljett ombord, är en viktig del av SJ:s kundservice? Med tanke på all negativ kritik SJ fått för sina nya rutiner.

Jag tycker faktiskt inte att SJ:s nyhet med biljettlösa tåg är dåligt. Tycker att det är en modern och bra ide om SJ utvecklar sina SMS biljetter. I dag är det få ställen i kollektivtrafiken som erbjuder möjligheten att köpa biljetter ombord. Resenärerna hänvisas till att lösa en SMS biljett vars kostnad kommer på mobilräkningen.
Detta tycker jag att man ska ha i tanke när man kritiserar SJ:s nymodigheter.

I dag kan man bara få SJ:s SMS biljett när man betalt sin biljett med kort och sedan valt att biljetten ska levereras som SMS biljett.SJ skulle alltså behöva utveckla sin SMS tjänst, så att man kan boka biljetten via telefonen och kostnaden dras på telefonräkningen. Så som det fungerar det hos tex Stockholm lokaltrafik (SL).


http://www.dn.se/nyheter/sverige/sj-slutar-salja-biljetter-pa-tagen
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sj-slutar-salja-biljetter-pa-tagen_7471200.svd

Humor: Studentlägenheter i Tensta

- Det här är en alldeles utmärkt plats att bygga studentbostäder på, precis i närheten av tunnelbanestationen.

Sagt av politikern Ann-Katrin Åslund (Fp), hon syftar på tomten där Tenstas numera rivna stadsdelsförvaltningens hus låg.  Känns ju som att många studenter skulle bli lockad av att hyra en studentlägenhet i Tensta, eller vad tror ni? Tunnelbanans blålinje mot Hjulsta, som går förbi Tensta tunnelbanestation gör säkert folk ännu mer sugna på att tacka ja till ett kontrakt där.

Undrar var Ann-Katrin Åslund bor? Knappast i Tensta ialla fall!

http://www.metro.se/stockholm/har-vill-hon-se-studentbostader/EVHlib!6I0QBq9JNqkm2/

Enkelt att leva på studiemedlet - Anns bästa ekonomitips till studenten

I DN Ekonomi finns en artikel riktade till människor som studerar och ska leva på studiemedlet. http://www.dn.se/ekonomi/din-ekonomi/ekonomens-basta-tips . Många gnäller över att det är svårt att leva på 9000 kr i månaden, jag hävdar att det inte är fallet. 9000 kr är en stor summa, som kan räcka till mycket, bara man är ekonomisk och förstå vad man ska lägga pengar på. Jag vet, då jag själv varit student.  Ekonomen Ylva Yngveson tipsar om hur man får pengarna att räcka i DN:s artikel. Jag tycker att hennes lista är för tunn och inte ger så värst mycket information och dessutom kommer hon med råd som inte passar år 2012.

– /…/ Studenter kan också se över sina olika prenumerationer på musik, böcker och tidningar, säger Ylva Yngveson.

Tror Yngvesson på fullaste allvar att det finns studenter som prenumererar på tidningar och betalar för musik år 2012? Har hon hört talats om att både tidningar och musik ligger ute gratis på internet i dag?

 Jag har nu skrivit en egen lista över tips till personer som ska leva på studentmedel, se nedan.

Anns tips för att studiemedlet ska räcka

• Studentrabatt: Något som Yngveson helt glömde bort att upplysa blivande studenter om är studentrabatten man kan få om man studerar på ett universitet eller högskola. Ett studentkort eller Mecenatkort ger dig rabatt  på flera olika grejer med allt från billigare studentlitteratur till nedsatta priser hos SJ och SL. För att få ett studentkort eller mecenatkort gå in på: http://www.studentkortet.se/web/Hem.aspx  eller http://www.mecenat.se/
• Boende: Precis som Yngveson säger är boendet en stor utgift. Tänk till när du väljer ditt boende. Försök att få ett rum i korridor som oftast har lägre hyra och är avgiftsfria under sommarmånaderna. Väljer du en studentbostad, oberoende om det är korridor eller lägenhet, brukar det ingå internet i hyran, så du slipper teckna något extra internetabonnemang.
• Mat: Mat är även det en dyr utgift som Yngveson säger, så är det bra om man begränsar sig när det kommer till att äta ute. Försök att göra storkok i så mycket som möjligt, och ta alltid med matlåda när du har föreläsningar hela dagarna, och behöver äta lunch på universitetet. Åk och storhandla (buss/bil) i så stor utsträckning som möjligt. Du tjänar massor på att   köpa  mat i större och billigare matbutiker, än att springa och småskvättshandla på den lilla lokala butiken runt hörnet.   
• Internet: Som jag skrev ovan, internetavgiften brukar ingå i hyran om man bor i studentbostäder, vilket betyder att du inte måste krångla och beställa något extra bredband.
• Kurslitteratur: Att köpa ny kurslitteratur känns väldigt överskattat enligt mig. Allra bäst är att låna böckerna på biblioteket, och sedan kopiera de sidor du behöver. Försök annars hitta så mycket som möjligt begagnat, i dag finns det många sidor på internet som specialiserat sig på försäljning av begagnad kurslitteratur. Om du bara är ute efter någon enstaka artikel som finns i en större bok. Gå till studentbokhandlen och läs artikeln i butiken, alternativ ta kort på varje sida i boken och lägg in i datorn eller surfplattan för att lättare kunna läsa artikeln.
• Fest: Mycket av studietiden kretsar kring att festa. Det blir rätt dyrt i längden om man inte festar ekonomiskt. Försök att köpa så billig alkohol som möjligt. Om någon ska åka på kyssning, låt denne köpa billig sprit på båten åt dig. Köp de billiga ölsorterna i stället för de dyra på systemet. Försök att gå ut på studentkrogar, där det oftast är billigare alkohol än på andra ställen.  
• Övrigt: köp inget onödigt! Varför ska du bränna en masa pengar på onödiga skrytprylar när du är student? I den miljö du befinner dig kommer det att vara många som precis som du har det knapert. Varför ska man lägga pengar på dyra kläder eller gå på fina dyra restauranger? När du är färdig med din utbildning och har lön, kan du gå med i statusjakten igen.

Det är alltså mina tips till nya som gamla stundenter. Jag hoppas på att jag gav dig några ekonomisk inspiration. Att leva på en summa av 9000 kr i månaden är enkelt bara man har kontroll över sina pengar!

 

Många avundsjuka på fru Zuckerberg?

SvD Näringsliv berättar om att Facebook- grundaren Mark Zuckerberg gifter sig med sin ungdomskärlek Priscilla Chan. Vad ska man säga om det? Roligt för dem bägge tycker jag men kanske inte en nyhet som passar i SVD Näringsliv, utan som är mer lämpad för Aftonhorna.

Det är dock smått roande att läsa alla kommentarer till artikeln. De dryper av den svenska avundsjukan och smygrasism. Det faktum att Facebook- grundaren valt en kvinna med rötter från Asien gör tydligen svenska folket rasande! När man läser många av kommentarerna skulle man kunna tro att det är 1850!

Jag tycker att det är ofattbart att människor kan bli så upprörda?! De häver ur sig allt möjligt, att hon är en gold digger osv. Har de inte läst artikeln? Priscilla Chan är utbildad läkare, från en av USA:s mest prestigefyllda universitet.  Hon är i mina ögon långt ifrån en sniken kines som vill snylta på det amerikanska samhället.

Svenska avundsjukan finner inga gränser. Skärpning!

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/facebook-grundaren-har-gift-sig_7214911.svd

 

 

 

Om Facebooks makt över vår digitala identitet

Hur många reflekterar över vem som har rättigheterna tillden information vi lägger ut om oss själva på sociala nätverk, t ex facebook?( Detta inlägg kommer att fokusera på facebook, då det är det sociala nätverket som är mest populärt i världen just nu. )

I dag när vi flyttat ut delar av vårt liv på internet, kan man tala om att vi har en digital identitet, där vi genom text och bild framställer oss själva. På Facebook bygger vi upp vår digitala identitet genom att lägga till vänner, ändra relationsstatus, lägga ut bilder samt skicka meddelanden till vänner. Genom detta bygger upp vår digitala identitet, vem vi är på internet.

I dag äger Facebook rättigheterna till den information som finns lagrad om alla använder. Men hur kommer det egentligen att se ut i framtiden? Ingen vet vem som kommer att ha rättigheten till informationen om 10 år. Mark Zuckerberg kan få för sig att sälja sitt företag till någon som har helt andra planer för nätverket. Helt plötsligt kan den information som tidigare var skyddad ägs av ett företag som säljer informationen till den som är intresserad.

Dina privata konversationer med vänner, kan hamna i händerna på någon som du inte vill ska ha tillgång till informationen. Kanske den svartsjuke partnern som vill ha kontroll, helt enkelt bara köper information om vem tjejen/killen pratar med på Facebook? Det är ett tänkbart scenario i framtiden.

Facebook har hela tiden varit tydliga med att det användarna laddar upp på sitt konto har Facebook rättigheten till. När du skapar ditt konto godkänner du detta. Det är väldigt få som tänker på vad detta egentligen betyder. Väldigt få reflekterar över att alla dina bilder och alla konversationer ägs av någon annan. Sedan har vi det faktum att Facebook gått ut med att inget konto raderas, de som avslutar sitt medlemskap tar egentligen inte bort någon information, utan personens konto arkivera och bevaras. 

För vem bevaras denna information?  Vem kommer att ha rättigheten över denarkiverade informationen och vem som ska få ta del av den i framtiden?
 

 

Varför betala för Spotify?

Tyckte och tycker än i dag att det var otroligt dåligt när Spotify gjorde om så att det blev mer oattraktivt att ha ett gratiskonto hos dem (Förändringarna genomfördes 1 maj 2011) http://www.idg.se/2.1085/1.379967/spotify-begransar-gratistjansten. Deras syfte var att få flera människor att gå över till betalversionen.

Det är rätt otroligt att det finns människor, år 2012 som kan tänka sig att betala 49/ 99 kr månaden för att streama musik. Observera att man inte får ladda ner musiken till datorn, utan den finns på Spotify och kan endast lyssnas på online. Tycker att det är extremt dyrt, när man inte kan lyssna på musiken offline. Spotify har inte alla artister heller, helt värdelöst med andra ord. Jag skulle aldrig betala för en musiktjänst. Tillgång till musik ska vara gratis, annars får det vara!

På min tid hade vi krav på att lära oss simma utanför skolan

I dag så ska man få allt serverat känns det som. Allt mer av föräldraansvaret skjuts över på skolan, då föräldrar vare sig har tid, ork eller pengar att ta rusta sitt barn för att kunna klara sig bra i samhälle. Nu är det alltså simskolan som är för dyr för att alla ska ha råd med det. Hur kommer det sig att man som förälder inte prioriterar att betala de 1400 kr det kostar att gå i simskola frågar jag mig? Att kunna simma kan vara skillnaden mellan liv och död, och drunkningsolyckor är den vanligaste orsak till att barn dör i Sverige, efter trafikolyckor. Med den statistiken borde man väl som förälder kunna fimpa ciggen eller sluta köpa 10 liter cola om dagen, för att i stället lägga pengarna på simskola för sina barn. I stället för att lägga något ansvar på föräldrarna, så ska skolorna stå för gratis simundervisning!

Nu låter jag väldigt gammal, men på min tid så hade vi krav på oss att vara simkunniga när vi började i skolan. I åk 3 hade vi simprov arrangerad av skolan, då läroplanen ställde krav på simkunnighet. Vi fick alltså åka in till simhallen och var och en i klassen fick i tur och ordning visa att de kunde simma ett x antal meter. Det fanns alltså ett grundkrav på hemmet, att göra oss simkunniga. Om det fungerade förr, varför skulle det inte fungera nu?  

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/alla-barn-maste-fa-lara-sig-att-simma_7425952.svd

Rasism, stereotypa könsroller och frånvarande föräldrar i Fem-böckerna

Enid Blytons 21 böcker om Femgänget, bestående av syskonen Anne, Dick, Julian och deras kusin George (Georgina) och hennes hund Tim, är lika populära i dag som när de skrevs under 40-50 talet. Böckerna har kritiserats för stereotypa könsroller och den rasistiska tonen, alla bovar är utlänningar. I de senare översättningarna har man försökt tona ner detta, för att kunna locka en modern publik.

Precis som många andra har jag läst fem böckerna som barn och jag har även läst om dem som vuxen. Jag har således både barnets och den vuxnes perspektiv på böckerna. Det är främst tre saker jag fastnar för när jag läser böckerna nu som vuxen och det är: 

• Rasism (nämns ovan): Jag har tyvärr inte läst den första översättningen av fem böckerna, jag har bara kommit över den mer städade versionen, eller PK - versionen om ni så vill. Trots att den nyare översättningen tonar ner den rasistiska känslan, lyser det igenom hur originalöversättningen är formulerad. Människor som säkerligen i tidigare versioner varit utlänningar, blir i den nyare översättningen mörkhåriga britter, och utlänningar som förekommer, är från ”städade” europeiska länder som tex Tyskland. 

• Stereotypa könsroller (nämns ovan): Den moderna översättningen har inte tonat ner den sexistiska tonen speciellt mycket. Pojkarna är duktiga och modiga, flickor är rädda och dumma. Att vara flicka anses vara något fult. George, som egentligen heter Georgina, tar helt avstånd ifrån allt som är kvinnligt. Hon vill hellre vara en pojke och har bara typiska pojkdrag i sin personlighet. Anne står för allt som anses vara typiskt kvinnligt, hon är rädd och osäker, tycker om att ta hand om de andra, och att städa och att laga mat. Man kan se att de som gjort nyöversättningen har smugit in några PK-rader här och där, om att Anne lagar mat och pojkarna diskar, eller att Georgina ifrågasätter varför bara flickorna ska tvätta kläder, bara för att de är just flickor.
• Frånvarande föräldrar: Något som slår mig när jag läser dessa böcker som vuxen, är hur frånvarande alla föräldrar är i sina barns liv. Alla i femgänget går på internatskola, vilket betyder att de bara är hem under loven. Med tanke på att barnen är borta så pass mycket av året, kanske man kan tänka sig att man som förälder vill ägna tid åt dem när de väl kommer hem på loven. Så är inte fallet när det kommer till femgängets föräldrar. Överlag tycker jag att det är ett återkommande tema i böckerna, hur de vuxna fixar så att barnen har sysselsättning så att de själva inte behöver umgås med dem. George påpekar att föräldrar tycker att det är jobbigt att loven är så långa, för att barnen kommer hem och är besvärliga. Här tycker jag inte att man ser någon könsskillnad. Vare sig mammorna eller papporna visar speciellt stort intresse för sina barn.    

Som barn tänkte jag aldrig ur detta perspektiv, då såg man bara femgänget som häftiga, och att deras äventyr var spännande. Jag saknade genustänk, och tänkte inte på den rasistisk tornen. Att föräldrarna var frånvarande sågs som positivt, då det inte hade varit lika roligt om det funnits för många vuxna i barnens omgivning.
´
Det är roligt att både ha barnets och den vuxnes perspektiv på Fem böckerna. Ett tips för alla som endast läst böckerna som barn, läs om dem när du är vuxen! Riktigt roligt att göra jämförelser mellan vad man fokuserade på som barn och som vuxen.  

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/fem-bockerna-lika-poppis-som-forr

Om slavauktionen på Hallands nation, Lunds universitet

Hallands nation vid Lunds universitet ordnade en fest med jungeltema, i en scen av kvällens underhållning, kom det in 3 svartsminkade personer i ett rep hållet av en ”Slavhandlare” som sedan påbörjade en slavauktion med sittningens deltagare. Afrosvenskarnas riksförbund blir upprörd och polisanmäler händelsen för hets mot folkgrupp.

Det känns ganska konstigt att man kan ta ett studentspex så allvarigt. Tycker att det är pinsamt att läsa vad Jallow Momodou säger. Han låter som en upprörd 3 åring som inte fick glass när familjen var och storhandlade.

– Det är djupt kränkande. Alla som har en relation till slaveriet känner detta som en grov förolämpning och kränkande. Nu handlar det om studenter från ett av Sveriges bästa lärosäten som står för dessa typer av värderingar, säger Jallow Momodou.

– De skrattar åt att miljoner av mina förfäder kidnappades, våldtogs och dödades, säger Jallow Momodou.

Sånna här pinsamma och lättkränkta personer skapar bara mer rasism i Sverige. Att hela tiden se sig själv som ett offer och att det alltid är synd om en för att man inte är svensk, späder bara på den negativa synen på invandrare som tyvärr finns i dagens Sverige. Vem kan ta en person seriös när man uttalar sig så här? Vaddå ”alla som har en relation till slaveriet”, han kan ju inte prata för varenda en av de människor som har rötter i Afrika?  Nej, skärpning Jallow Momodou!

Sedan kan man fråga sig hur en slavauktion kan vara passande när man har jungeltema? Kanske är så att studenterna på Hallands nation ska läsa på lite mer, innan de sätter ihop underhållning till sittningar i framtiden?!



 

Mamma orkar inte med föräldraansvaret - kontaktperson får ta sonen till fotbollsträningen

I bland blir man chockad när man läser tidningen, man undrar vart samhället är på väg nån stanns? I Metro berättas om en ensamstående mamma med tre barn, som inte orkar följa sin son till fotbollsträningen ett par gånger i veckan. Hon vill lämpa över föräldraransvaret till kommunen, där hon tiggt om att få hjälp med denna tjänst Kommunen sa nej, men fallet togs upp i förvaltningsrätten och dom ger mamman rätt till en kontaktperson. http://www.metro.se/nyheter/mamma-orkar-inte-ta-son-till-traning-kommunen-far-kora/EVHlhB%21LDgEfNbHaOrXQ/

Det är helt otroligt att mamman kunde få rätt till en kontaktperson till sin son! Att man ens är så fräck att man ens ber om denna tjänst och dessutom var argumentet att hon "inte orkade ta ansvar"?!!?
Jag ställer mig en rad frågor efter att ha läst denna artikel.

1. Pojken är 10 år gammal! Är man inte tillräckligt mogen för att själv ta sig till och från sina träningar i den åldern? Unga pojkar brukar ju inte ha några problem med att röra sig självständigt i området där de bor. Hur kommer det sig att det helt plötsligt blir omöjligt att cykla till fotbollsträningen, när man annars gärna cyklar omkring i området? 
2. Var finns pojkens pappa? Jag tycker att det ger helt fel signaler till människor i Sverige när kvinnan får rätt till en kontaktperson, när pappa inte tar sitt ansvar. Det visar  bara ännumer att mannen kan slippa sitt ansvar för barnen!
3. Finns det inte någon annan familj i pojkens fotbollslag som kan tänka sig att ställa upp på att skjutsa och hämta även denna grabb, så att han kan delta i träningen? Om nu alla är bortskämda curlingbarn i laget, så borde det väl rimligtvis vara så att någon annan som bor i pojkens trakter kan tänka sig att svänga in och hämta honom?
4. Varför har denna kvinnan skaffat sig 3 barn om hon inte orkar ta hand om dem? Det är helt otroligt! Varför skaffar man barn när man inte förstår ansvaret med att bilda en familj? Det kostar både tid och pengar. Nej jag köper inte argumentet att , hon en gång var gift och hade en man som hon delade ansvaret med. Ens livssituation kan förändras under livet. Det är klart det kan bli så, 50% av alla äktenskap spricker! Känns så otroligt naivt att man inte planerat för att det  kan hända saker i ens liv. Har man varit så dum att man skaffat 3 barn, blir det givetvis jobbigt när man är ensam med ansvaret! Nej som jag sagt förut, kondom och abort är lagligt i Sverige! Skaffa dig inte flera barn än du klarar av!  

Tycker även denna dom är ett hån mot alla vanliga människor som har heltidsjobb och får pussla för att få ihop det för att hinna skjutsa och hämta till träningar. Varför är det mer synd om en låginkomsttagare i förorten, än någon annan. Varför ska fattiga och slöa människor får gratis hushållsnära tjänster, när alla andra måste betala ur egen ficka?

Andra tidningar som tar upp fallet:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15328685.ab
http://www.dn.se/nyheter/sverige/pojke-far-ratt-till-fotbollstraning
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/pojke-far-ratt-till-fotbollstraning_7456680.svd