Rasism, stereotypa könsroller och frånvarande föräldrar i Fem-böckerna

Enid Blytons 21 böcker om Femgänget, bestående av syskonen Anne, Dick, Julian och deras kusin George (Georgina) och hennes hund Tim, är lika populära i dag som när de skrevs under 40-50 talet. Böckerna har kritiserats för stereotypa könsroller och den rasistiska tonen, alla bovar är utlänningar. I de senare översättningarna har man försökt tona ner detta, för att kunna locka en modern publik.

Precis som många andra har jag läst fem böckerna som barn och jag har även läst om dem som vuxen. Jag har således både barnets och den vuxnes perspektiv på böckerna. Det är främst tre saker jag fastnar för när jag läser böckerna nu som vuxen och det är: 

• Rasism (nämns ovan): Jag har tyvärr inte läst den första översättningen av fem böckerna, jag har bara kommit över den mer städade versionen, eller PK - versionen om ni så vill. Trots att den nyare översättningen tonar ner den rasistiska känslan, lyser det igenom hur originalöversättningen är formulerad. Människor som säkerligen i tidigare versioner varit utlänningar, blir i den nyare översättningen mörkhåriga britter, och utlänningar som förekommer, är från ”städade” europeiska länder som tex Tyskland. 

• Stereotypa könsroller (nämns ovan): Den moderna översättningen har inte tonat ner den sexistiska tonen speciellt mycket. Pojkarna är duktiga och modiga, flickor är rädda och dumma. Att vara flicka anses vara något fult. George, som egentligen heter Georgina, tar helt avstånd ifrån allt som är kvinnligt. Hon vill hellre vara en pojke och har bara typiska pojkdrag i sin personlighet. Anne står för allt som anses vara typiskt kvinnligt, hon är rädd och osäker, tycker om att ta hand om de andra, och att städa och att laga mat. Man kan se att de som gjort nyöversättningen har smugit in några PK-rader här och där, om att Anne lagar mat och pojkarna diskar, eller att Georgina ifrågasätter varför bara flickorna ska tvätta kläder, bara för att de är just flickor.
• Frånvarande föräldrar: Något som slår mig när jag läser dessa böcker som vuxen, är hur frånvarande alla föräldrar är i sina barns liv. Alla i femgänget går på internatskola, vilket betyder att de bara är hem under loven. Med tanke på att barnen är borta så pass mycket av året, kanske man kan tänka sig att man som förälder vill ägna tid åt dem när de väl kommer hem på loven. Så är inte fallet när det kommer till femgängets föräldrar. Överlag tycker jag att det är ett återkommande tema i böckerna, hur de vuxna fixar så att barnen har sysselsättning så att de själva inte behöver umgås med dem. George påpekar att föräldrar tycker att det är jobbigt att loven är så långa, för att barnen kommer hem och är besvärliga. Här tycker jag inte att man ser någon könsskillnad. Vare sig mammorna eller papporna visar speciellt stort intresse för sina barn.    

Som barn tänkte jag aldrig ur detta perspektiv, då såg man bara femgänget som häftiga, och att deras äventyr var spännande. Jag saknade genustänk, och tänkte inte på den rasistisk tornen. Att föräldrarna var frånvarande sågs som positivt, då det inte hade varit lika roligt om det funnits för många vuxna i barnens omgivning.
´
Det är roligt att både ha barnets och den vuxnes perspektiv på Fem böckerna. Ett tips för alla som endast läst böckerna som barn, läs om dem när du är vuxen! Riktigt roligt att göra jämförelser mellan vad man fokuserade på som barn och som vuxen.  

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/fem-bockerna-lika-poppis-som-forr