Anns tankar: barn och ungdomar

Visar inlägg med etikett barn och ungdomar. Visa alla inlägg

måndag 3 februari 2014

Danska skola avstod tilltänkt skolutbyte i Malmö

En 8:de klass från Hjalleseskolan, Odensen i Danmark skulle i december 2013 besöka en klass på Östra skolan i Malmö, för ett utbyte. Den danska klassen har global profil och vill knyta kontakt med en värnklass utomlands. Under besöket var det tänkt att de danska ungdomarna skulle bo hemma hos de svenska eleverna. Hjalleseskolan backade dock ur projektet efter att föräldrarna undersökt skolan deras tonåringar skulle besöka, och det framkom att den hade elever från hela Malmö, även den ökända stadsdelen Rosengård. Föräldrarna sa att de inte ville skicka sina barn till Malmö för att staden kändes för "otrygg". Svensk översättning, man vill inte släppa i väg sina 14 åringar och riskera att just dem skulle får bo hos Mohammed i Rosengård istället för hos Carl-Johan bosatt i Limhamn.

Det här tycker jag precis speglar dagens pk samhälle. Man låter gärna sina barn gå i en klass som har global profil, för att redan från börja låta sina barn lära sig mer om andra kulturer och blir mer internationellt medvetna, vilket är viktigt för de kommande generationen, då avstånden i världen krymper. Men det ska vara under ordnade former, just det ja... Ens barn ska enbart utsättas för fina kulturella utbyten.

Jag skänker en tanke åt eleverna på Östra skolan i Malmö. Det känns hårt att så unga människor ska behöva ratas pga av vuxenvärldens fördomar. Jag vågar inte tänka på hur ledsna elverna säkert blev, och då menar jag givetvis inte över att de danska ungdomarnas besök uteblev, utan för att vuxenvärldens fördomsfulla sanning slog dem i ansiktet. De duger inte, de är inte tillräckligt bra sällskap åt danskarnas barn. Det är inte bra för ungdomarnas självförtroende.

Men, om man vänder på det, handen på hjärtat, hur många hade vågat låtit sin 14 åriga dotter tillbringat kvällar och nätter i Rosengård? Nej precis, inte om det gäller MITT barn.

Samhället är fullt av fördomar, och det krävs stora insatser för att motverka detta!

onsdag 22 maj 2013

Curlingsamhället leder till stora barngrupper på fritids

Barngrupperna på fritidshemmen runt om i landet blir allt större, utan att antalet fritidspedagoger ökat. Enligt Skolverket har fritidsgrupperna fördubblats på 10 år och tittar vi ännu längre tillbaka i tiden var grupperna ännu mindre.

Varför denna ökning? Mycket kan bero på den curlingkultur som finns i dagens samhälle och en slapphänt föräldrageneration som utnyttjar lagkraven som finns maximalt, utan att reflektera vad det får för konsekvenser för barnen. Enligt skollagen måste kommunerna erbjuda fritids för barn upp till och med 12 års ålder. I stället för att barn fostras till självständiga individer som lär sig ta ansvar tidigt i åldrarna, kräver föräldrarna att barnen ska ha tillsyn hela tiden och detta betyder ökat tryck på fritids. I dag klarar inte lilla Kalle och Clara av ha ansvar för en hemnyckel, gå hem från skolan själva, bre ett par mackor till mellanmål och aktivera sig fram till att föräldrarna kommer hem. I stället för att lära barnen vänja sig av med att vara på fritids som ett led i att utveckla barnens självständighet och ansvarskänsla väljer man istället att låta dem gå där fler timmar och allt högre upp i åldrarna. ”För det kan ju hända något om den 11 åriga barnet går hem från skolan själv, allt som kan vara farligt måste ungen skyddas ifrån”.

Kanske ligger inte problemet i att det är för stora barngrupper på fritidshemmen utan i samhällets inställning till barn. Varför är man så rädd för att lära barnen att klara sig själva? Hade samhället haft en annan attityd till barn, skulle man inte haft samma problem med stora grupper på fritids. Är det verkligen nödvändigt att Sveriges kommuner ska curla dagens barn upp till 12 års ålder? Varför är lagen så generös? Borde inte åldersgränsen ligga på 10 år?

SvD SR SR 2 SVT lärarnas nyheter

söndag 7 april 2013

Mats Wilander sågar svensk tennis

Svensk tennis är inte vad den en går var. Under 70- och främst 80-talet var Sverige en framstående tennisnation med stjärnor som Björn Borg, Mats Wilander och Stefan Edberg. Sedan dess har det gått ut för, och i dag ligger den bäst rankade svenska tennisspelaren på plats 400.

Tidigare tennisproffset Mats Wilander ger sin bild av varför Sverige misslyckas med att få fram nya tennisstjärnor:

– De unga har det alldeles för bekvämt. Det är ett land under socialistisk dominans där staten tar hand om allt. Alla familjer har en eller två bilar, bra boende, platt-tv, datorer, internet och så vidare. Allt finns där, bara genom ett klick, säger Wilander, och menar att ingen orkar offra sig så som det krävs för att bli bra i en sport som tennis.

– I tennis måste du själv lyfta på röven. . . Sverige har inte längre några tennisstjärnor eftersom de låter sina ungdomar bli feta, säger Wilander.

Dubbelfel Wilander. Den här argumentationen måste var den svagaste jag har läst på länge. Socialismen hade kopplat ett rejält grepp om Sverige under tennisens storhetstid, så problemet lär ju knappast ligga där.

Att han anse att Sveriges höga levnadsstandard med bra boende, bil och bra levnadsvillkor för alla leder till att Sverige inte får fram några tennisspelare, är bara naivt och verklighetsfrånvarande. Knaprare livsvillkor och sämre levnadsstandard för större delen av befolkningen leda till att Sverige fick fram bra tennisspelare? Nja tror inte det. Frånvaron av tennisstjärnor kan bero på att det är större utbud av idrotter i dag än förr och talanger som eventuellt hade blommat ut inom tennisen gör det inom andra idrotter istället. Tennis är en dyr sport som det krävs att man har välbärgade föräldrar för att man ska kunna satsa fullt ut, vilket också leder till att färre väljer denna sport.

Den tekniska utvecklingen har gått framåt enormt sedan 80-talet och i dag finns datorer med internetuppkoppling, TV apparater med mängder av TV-kanaler, smarta mobiltelefoner i många svenska hem, det går inte att förneka. Men en sen då? Allt handlar inte om idrott, man kan ha andra intressen än att slå på tennisbollar?!

Dock ligger det något i hans uttalande: ingen orkar offra sig så som det krävs för att bli bra i en sport som tennis. Intresset för olika idrotter, alltså inte bara tennis är mindre i dag än det var förut och i och med att antalet utövare minskar, så minskar även möjligheterna till att få fram någon stjärna. I dag finns det så många fler möjligheter att lyckas i livet än att bli bra på idrott, så många väjer att lägga sin energi på att annat.

Och slutligen Mats Wilander, vad spelar det för roll om Sverige inte får fram några tennisstjärnor? Är det inte viktigare att det finns en bredd, med många utövare som ser tennis och andra idrotter som sina fritidsintressen. Och att barn och ungdomar istället satsar på att bli något som samhället har mer nytta av? T ex att utbilda sig till läkare, lärare eller undersköterskor? Jag tror samhället har mer glädje av 10 000 utbildade undersköterskor än 1 tennisproffs...

SvD 1 SvD 2 DN Expressen Aftonbladet

fredag 5 april 2013

Högläsning i hemmet har minskat de senaste 30 åren

Högläsning är viktigt för barns språkliga utveckling det visar forksning. Sedan 1984 har man gjort mätningar på hur många familjer som dagligen läser högt för sina barn, och resultatet över tid visar en skrämmande utveckling, då många familjer i dag väljer bort högläsningen. År 1984 var det 80 % av barnen i Sverige som fick böcker lästa för sig dagligen, år 2003 var det 74% och år 2012 så lågt som 35%. Tiden man avsätter för högläsning har också minskat, år 1984 var det 30 minuter och år 2003 hade lässtunden förkortats till 15 minuter.

Högläsningen minskar i takt med läsförståelsen sjunker hos svenska barn och ungdomar. En bidragande faktor till att barn i dag har problem med läsförståelse kan bland annat bottna i minskad högläsning hemma under de tidiga åren i livet. Högläsning ger bred språklig stimmulans. Där barn bland annat lär sig läsa mellan raderna genom att ställa frågor, får större ordförråd och får bra språkkänsla.

Varför har högläsningen minskat? En bidragande faktor kan vara att dagens samhälle är mer stressigt än tidigare och mer statusinriktat där föräldrar har skyhöga krav på sig att köpa fina statusprylar till sina brn. I denna hets blir det lätt att man glömmer barnen intellektuella behov och låter dem titta på TV eller spela tv eller dataspel, istället för att t ex läsa högt för dem. Det kan även handla om ren okunskap hos dagens föräldrargeneration. Man underskattar vikten av böcker och litar helt på att barns kontakt med språket genom datoranvändande är tillräckligt för att deras språkutveckling ska gå framåt. Vilket är helt fel!

Det inte överrakande att den senaste undersökningen från 2012 visar att det är främst högutbildande föräldrar som förstår vikten med högläsning. Denna skillnad fanns inte för 30 år sedan.

Det är dags att ta detta problem på allvar! Tätare undersökningar om föräldrars högläsningsvanor borde göras och utifrån dessa borde man sätta in stödåtgärder.

SvD 1 SvD 2 DN Sveriges radio Skånskan GP Lärarnas nyheter

måndag 18 mars 2013

Flicka med kromosomfel nekades leka i IKEA:s bollhav

Den 15 maj 2009 var Annica Nordin på IKEA i Malmö tillsammans med sina två barn. Annicas 5 åriga dotter Filippa som har en ovanlig kromosomfel ville leka i varuhusets bollhav, men på grund av sitt handikapp nekades hon tillträde till bollhavet. Personal och chef hänvisade till säkerhetsskäl när de sa nej.

Jag har aldrig blivit så kränkt. Alla andra barn var välkomna, men inte mitt barn, säger Annica Nordin.

Annica Nordin kände sig alltså kränkt och ansåg att Filippa blivit utsatt för diskriminering på grund av sitt handikapp och DO anmälde IKEA i Malmö som lade ner fallet. Istället togs det upp i tingsrätten och IKEA fick rätt. Familjen drev fallet vidare till hovrätten som i dag (20130318) slog fast domen.

I dag känner man sig kränkt och diskriminerad för minsta lilla. Hade det inte varit värre om de sagt ja till Filippa och hon hade skadas i bollhavet, då hade ju mamman blivit kränkt på grund av det?! Det är dock synd om den lilla flickan som tvingades höra att hon nekades tillträde till bollhavet på grund av sitt funktionshinder. Det kanske hade varit på sin plats att modern ring till IKEA i Malmö innan familjen åkt dit för att höra om det kunde vara några problem att få vara i bollhavet om man har ett handikapp? I dag har man bara rättigheter och inga skyldigheter.

DN 1 DN 2 GP SvD 1 SvD 2 SvD 3 Sydsvenskan 1 Sydsvenskan 2 Sydsvenskan 3

lördag 2 mars 2013

Flickor ska pyssla och pojkar ska bowla?

Inför sportlovet 2013 skickade fritids på Engelbrektskolan i Borås, hem ett dokument med vilka aktiviteter som erbjöds under den kommande lovveckan. Onsdag den 13 /2 såg planerna ut på följande sätt: Flickorna pysslar inför Alla hjärtans dag. Pojkarna spelar bowling /.../

Både föräldrar och barn blev upprörda. Några barn kände sig orättvist behandlade eftersom de föredragit att gjort den andra aktiviteten. Föräldrarna ifrågasatte att aktiviteten var könsuppdelad. Enligt personalen var det en miss i kommunikationen. Det var nämligen tänkt att flickorna skulle få åka och bowla på påsklovet. Sanning eller efterkonstruktion ?

Denna något uppförstorade händelse är intressant tycker jag. Det känns märkligt att inte fritidshemmet hade bättre kommunikation med barnen och föräldrarna. Något märkligt att endast en grupp fick bowla på sportlovet. Delar man upp en aktivitet på två gånger pga för stor barngrupp kanske man borde låta den andra gruppen bowla dagen efter och inte nästa lov? Detta tycker jag tyder på att det är en efterhand konstruktion att flickorna skulle få bowla på påsklovet.

Arbetar man med barn borde man veta att det är otroligt viktigt att tydligt förklara varför aktiviteter läggs upp på ett visst sätt, eftersom barn ofta ropar orättvist om de känner att andra barn får fördelar jämfört med dem. Man bör som vuxen vara extremt tydlig i kommunikationen i denna typ av situationer. Sedan det faktum att man väljer att göra aktiviteten könsuppdelad borde man förklarat motivet till för föräldrarna.

Sedan kanske det var lite överdrivet att gå ut i media med denna händelse. Detta hade man kunna löst mellan föräldrar och skolan.

BT Expressen gp Skånskan p4

måndag 25 februari 2013

Slalommamman = curlingmamman

DN har i några artiklar tagit upp hetsen som finns kring unga alpina talanger. För att ha möjligheten att lyckas krävs det toppresultat redan vid 13-14 års ålder. Resultaten ligger till grunden för om man kommer in på riksskidgymnasierna där endast 17 ungdomar tas in per år. Det är endast från dessa skidgymnasium som svenska skidförbundet plockar ut sina landslagsåkare.

För att nå goda resultat krävs det givetvis mycket av den unge talangen, men även av dennes föräldrar. Både ekonomiskt stöd och mycket tid krävs för att kunna följa med sitt barn vid olika tävlingar och läger. För familjer i södra delen av landet krävs det ännu mer resurser eftersom snön kommer senare än i norr. Då det krävs mycket träning redan under försäsongen för att kunna bli duktig i slalom, måste man åka iväg för att träna. En del föräldrar är beredda att offra allt för att ge sina barn möjligheten att satsa på slalom.

Under signaturen slalommamman skriver en kvinna som är mamma till en 12 årig dotter som är högpresterande i slalom, om livet som slalommamma. Denna pinsamma artikel går ut på att slalommamman gnäller över att dotterns slalomsatsning håller på att ruinera familjen och att hon själv är sönderstressad eftersom det är så höga krav på slalomföräldrar. Men eftersom dottern är lycklig är det värt både de stora hålen i ekonomin och ohälsa!

Här har vi ett klassiskt exempel på en curling-morsa af 2000-talet. Man ska göra allt för sitt barn och helt bortse från den egna hälsan och familjens ekonomi. Bara barnet är lyckligt är det värt vilket pris som helst. Vad betyder en rasad ekonomi när man genom slalomsatsningen får en så fin gemenskap med sitt barn? (Man kan ju tydligen inte få gemenskap med sina barn utan att vara dem till lags jämt?! )

Mitt barns lycka, till vilket pris som helst... lyder slagorden för 2000-talets föräldrar.

Lärare läser sällan skönlitteratur

Yngre lärare under 40 år och lärarstudenter läser sällan böcker visar en undersökning från i år. Det är mer än 3 gånger så vanligt att lärare under 40 inte läser alls jämfört med lärare över 55 år.

Gunilla Molly, docent i svenska, tycker att delar av lärarens förtroendetid ska användas till att läsa barn- och ungdomslitteratur. Svenska barns läsförståelse är usel och ett sätt att vända den negativa trenden skulle vara om lärarna själva genom romanläsning får ett bättre språk och därmed höjer kvaliteten på sin undervisning.

Det kan kännas lite skitnödigt när en docent i svenska som inte arbetar i den svenska skolan utan flummar omkring i den akademiska världen ska ha synpunkter på hur lärare ska disponera sin förtroendetid. Det är allmänt kännt att lärare i dag är så överösta med pappersarbete att de knapt hinner förbereda lektioner. Den lilla förtroendetid som finns går ofta åt till att göra skriftlig dokumentation eller reda ut bråk mellan elever.

Denna undersökning blir missvisande anser jag, eftersom alla sorts lärare oberoende undervisningsämne räknas med. Det hade varit mer intressant om den undersökt hur läsvanorna sett ut för svensklärare och andra språklärare, dvs dem som har ämnen där romanläsning spelar en central roll i själva undervisar i. För en idrottslärare är det kanske viktigare att prioritera att själv hålla sig i form än att läsa böcker? Ska man arbeta med idrott är det ju vikitgt att visa eleverna att man lever som man lär. Hur skulle det se ut om idrottsläraren var kraftigt överviktig ?

Från år 2009 finns det en undersökning som visar att dagens svensklärare har ett svalt intresse för skönlitteratur och är osäker på hur de ska använda sig av böcker i undervisningen. Det här är riktigt skrämmande att läsa. Hur kan man komma på tanken att utbilda sig till svensklärare om man inte är intresserad av böcker? Med tanke på det ljumna intresset för läsning som finns i dag bland barn och ungdomar är det jätteviktigt att svensklärare är förebilder och visar att läsning är viktigt! Detta kan man visa genom att använda böcker i undervisningen samt själva har en positiv inställning till romanläsning. Detta kan man visa genom att spontan slänga ut frågor om vilka böcker eleverna läser eller själv påpeka att man älslar att läsa och berättar om någon bok man läser osv.

Sedan tycker jag inte att man ska lägga över all skuld på elevernas dåliga läsförståelse på lärarna. Som förälder måste man ta sitt ansvar och inspirera unga att läsa.

lördag 23 februari 2013

Begreppet barnfattigdom

torsdag 7 februari 2013

Nej till elitsatsning för barn

SvD har i dag en debattartikel som tar upp problemet med elitsatsande barn. Stora namn inom idrotten som t ex Börje Salming och Thomas Fogdö har undertecknat artikeln, likaså medicinskt kunniga personer.

I dag kryper elitsatsningen allt längre ner i åldrarna. Jakten på den nya storstjärnan finner inga gränser. Tränares fixering vid att få fram en ny OS stjärna och föräldrar som hoppas på att barnen ska bli rika på sin idrottskarriär (och därmed själva få en högre levnadstandard) har lett till att man i dag finner det naturligt att gallra bland 8-10 åringar ?!
Denna ogynnsamma hets gagnar vare sig de mest talangfulla eller de som gallras bort. Det finns inget stöd i forskning att det skulle vara bra att göra denna tidiga utrensning.

Debattörerna vill nu att :
1. Riksidrottsförbundet ska stoppa allt stöd till klubbar som bedriver elitsatsning för barn under 12 år.
2. Sveriges kommuner bör ha en policy som inte tillåter att klubbar som bedriver elitsatsningar för barn under 12 år får tillgång till kommunens idrottsanläggningar.
3. Starta forskning som granskar elitsatsningar och deras hälsoeffekter på barn.
4. Starta en utbildning om hårt tränande barn och deras skador för läkare och andra som behandlar idrottande barn.
5. Höj tränarnas kompetens om barn och deras utveckling.
6. Rusta upp våra lekplatser och skapa miljöer för barns spontanidrottande.

Sunda och kloka ord tycker jag. Varför ska riksidrottsförbundet sponsra elitsatsning för några få utvalda? I stället bör man verka för att utveckla breddidrotten och ge så många som möjligt chansen att idrotta. Vill man bedriva elitsatsning borde man betala för den själv. T ex som tennisfamiljen Carnellos satsning på sönerna Elliot och Lancelot, som finansieras ur egen ficka.

söndag 20 januari 2013

Bör sommarlovet förkortas?

Med jämna mellanrum lyfts debatten om sommarlovet ska förkortas eller inte. Att man i Sverige har 10 veckors sommarlov beror på att den obligatoriska folkskolan som infördes 1842 var anpassad utifrån det då befintliga bondesamhället. Där barnen skulle hjälpa till i jordbruket och därmed behövde ledigt under hela sommaren. I dag när Sverige sedan länge inte är ett bondesamhälle förknippas sommarlovet med fritid.

För många barn och ungdomar är sommarlovet en positiv upplevelse där man träffar vänner, åker på semester med familjen, befinner sig i fritidshus eller bara är hemma och solar och badar. För tonåringarna kan sommarlovet ge möjligheten till första kontakten med arbetslivet genom feriearbeten. Sedan har vi den här lilla procenten av barn och ungdomar från utsatta familjer, som kan uppleva sommarlovet som en plåga, då de tvingas vara hemma med sina föräldrar som kanske är missbrukare och socialbidragstagare. Dessa barn kanske inte får några fina sommarlovsupplevelser att skryta med när skolan börjar igen.

Det finns olika argument till varför det skulle vara bra att förkorta sommarlovet. Några argument bygger på att utbildningssystemet skulle må bra av reformation och att man skulle börja med ett skolår som bygger på 3 terminer istället för 2. Detta skulle leda till att antalet skolår förkortades. Andra menar att det inte är bra för barn att sociala rutiner bryts, och man lever mer ohälsosamt med onyttgare mat och man blir mer stillasittande under de lediga veckorna. Ur föräldrarperspektiv kan barnens sommarlov bli ett stressmoment och pusslande med olika barnvakter, nr fritids är stängt och man inte har någon mer semester att ta ut.

Någa av argumenten finner jag märkliga. Att man skulle kunna tänka sig att förkorta sommarlovet för att det är synd om barn till låginkomsttagare och socialbidragstagare tycker jag är absurt! Varför ska man alltid anpassa allt i samhället efter de som har sämst? Ska man bygga hela samhället utifrån den svagaste parten? Hur blir ett sådant samhälle i längden? Och sedan tycker jag det är märkligt att en massa gnälliga föräldrars behov ska styra hur långt sommarlovet ska vara. Herre gud, det är inte något tvång att skaffa barn! När man tar beslutet att skaffa barn borde man väga in saker som att barn kostar pengar, och att det inte bara är mat på bordet barnet förväntar sig under sin barndom. Att sommarloven är långa och att fritids stänger vissa veckor borde man förstå konsekvenserna av. Gör man inte det, är det föräldrarnas problem och inte samhället! Argumentet att barn äter onyttigare och rör sig mindre är ockås välsigt dåligt argument för att sommarlovet ska kortas ned. Vi är återtillbaka till förldraransvaret. Det är föräldrarna ansvar att se till att sina barn aktiverar sig och äter nyttigt, inte samhällets!

Låt sommarlovet vara 10 veckor.

Dagbladet Lärarnas nyheter ltz Expressen Metro Hallandsposten Aftonbladet

torsdag 10 januari 2013

Pojke fick iphone i julklapp och 18 krav för att få använda den

Janell Burley Hofmann blev känd över en natt när hon berättade i sin blogg att hon och hennes make gett deras 13 åriga son Gregory Burley Hoffmann en iphone i julklapp och att de satt upp en lista på 18 krav sonen måste följa för att få använda sin nya telefon. Detta blogginlägg spreds snabbt på nätet. Många tidningar har även skrivit om denna kravlista med 18 punkter som fått så stor uppmärksamhet, t ex DN. Några anser att modern är en sjuk kontrollfreak som vill begränsa sin sons liv medan andra tycker att hon är en jättebra mamma som bryr sig om sin son genom att våga ställa krav på hans mobilanvändande.

Jag tycker inte att det är fel att ställa krav på sina omyndiga tonåringars mobilanvändande. Vissa krav på hennes lista tycker jag är bra medan andra är överdrivna, frihetsbegränsande och helt tyder på att hon saknar förståelse för vad den moderna mobiltelefonen kan användas till.

Jag ser inte några problem med att man markerar för sitt barn att det är viktigt att telefonen inte används för att mobba eller kränka andra, som hon säger i krav nr 7, 8 och 9:

7. Använd inte tekniken till att ljuga, lura eller bedra någon annan människa. Ge dig inte in i samtal som kan vara smärtsamma för andra. Var först och främst en god vän eller håll dig borta från korselden.

8. Skicka inte sms, e-post eller säg något med hjälp av den här apparaten som du inte skulle säga öga mot öga.

9. Skicka inte sms, e-post eller säg något till någon som du inte skulle säga högt när deras föräldrar befinner sig i samma rum. Censurera dig själv.

Det är även bra att markera för en ung och oerfaren person att det som kan vara roligt för stunden, t ex bilder på egna och andras könsdelar och annat olämpligt, kan få förödande konsekvenser för ens framtid, då det alltid kommer finnas på internet:

12. Skicka inte eller ta emot bilder av dina könsdelar eller någon annans. Skratta inte åt det. En dag kommer du att känna dig frestad att göra detta trots din höga intelligens. Det är riskfyllt och kan förstöra ditt liv som tonåring eller vuxen. Det är alltid en dålig idé. Cyberrymden är stor och mera kraftfull än du är. Och det är mycket svårt att få en så stor sak att försvinna – inklusive ett dåligt rykte.

Däremot tycker jag att andra punkter på kravlistan är märkliga t ex:

1. Det är min telefon. Jag köpte den. Jag betalade för den. Jag lånar den till dig. Är inte jag bäst?

Man kan ju inte säga att man äger något som man gett bort, märklig logik. Det är skillnad på att få en telefon och att få låna en. Hur ska man kunna känna glädje för något som mamma uppenbart bara lånat ut till en.

2. Jag kommer alltid att känna till lösenordet.

Det här känns fel! I tonåren måste man få ha hemligheter. Vad ska man med en telefon till som man vet att mamma kollar igenom varje kväll?

5. Den går inte till skolan med dig. Prata med dem du skickar sms till. Det är något att lära för livet. Halvdagar, utflykter och kvällsaktiviteter efter skolan kräver särskilt övervägande.

Vad ska man med en mobiltelefon till om man inte får ha den med sig till skolan eller ha den under kvällsaktiviteter? Sättet att kommunicera har förändras i och med internet. I dag sker kommunikation både verbalt och digitalt. I dag både pratar och skriver ungdomar till varandra under dagtid.

13. Ta inte en ziljon bilder och videor. Det finns ingen anledning att dokumentera allt. Lev dina upplevelser. De kommer att finnas kvar i ditt eget minne för evigt.

I dag används mobiltelefoner till mer än att ringa och ta emot samtal. Det känns verkligen märkligt att påstå att bilder inte kan vara en del av att föreviga en upplevelse. Innan mobiler med bra kamera kom, så använde man ju vanliga kameror för att föreviga stunder.

Idén med att sätta upp användarregler för mobiltelefoner för yngre tonåringar är bra, så länge man lägger kraven på en rimlig nivå och inte kränker sitt barns integritet. Sedan får man ha i åtanke att tonåringar inte är dumma, utan givetvis kommer hitta sätt att bryta mot reglerna. Det är klart att Gregory skrev på mamma Janells lista med 18 användarregler för att få sin efterlängtade iphone, och antagligen hade han redan 100 idéer på hur han ska kunna överträda vissa av reglerna samtidigt som han skrev under avtalet.

torsdag 3 januari 2013

HIF-modellen och puckade fotbollspappor

Fotbollsklubben HIF, Helsingborg IF är en klubb som många pojkar i regionen vill spela i. Klubben är elitinriktad och bedriver sin verksamhet utifrån bland annat det framtagna dokumentet HIF-modellen, där man bland annat kan läsa:

På hösten vid 11-års ålder erbjuder HIF ett antal spelare att fortsätta upp i HIF-pojkelit. Övriga spelare erbjuder vi spel i våra samarbetsklubbar eller någon annan förening.

Det betyder alltså att det sker en hårdhänt gallring av små pojkar som inte platsar för vidare elitsatsning hos HIF. Detta vet föräldrar om när de väljer att sätta sina söner i Helsingborgs IF. Man får även skriva under ett papper att man förstått vad som gäller, när barnet skrivs in i klubben.

Trots denna tydliga information om HIF:s elitiska inriktning, har missnöjda föräldrar mage att gnälla i pressen. I Helsingborgs dagblad sjunger ett par fotbollspappor ut sin klagosång angående sättet HIF lagt upp sin verksamhet. De har bägge varsin 11 årig son som blivit bortgallrad från HIF. På det faktum att klubben är tydlig med att man börjar gallra redan vid 11 års ålder och att de som blir bortvalda tvingas lämna klubben, svarar en av fäderna:

– Vi kände till det men det är svårt att riktigt förstå vad det egentligen innebär så långt i förväg, säger Davids pappa.

Han är starkt kritisk till att HIF lägger över allt ansvar kring utslagningen på föräldrarna

Hur tänker man när man sätter sin son i en elitinriktad klubb? På grund av föräldrarnas oförmåga att förstå konsekvenser eller kanske deras våta dröm att sonen ska bli fotbollsproffs, blir barnen lidande. Vem som helst kan förstå att det är ett fruktansvärt besked att få som 11 åring och det kan leda till att barnen får dåligt självförtroende för resten av livet. Eftersom klubben är helt öppen med sin elitsatsning och hur den går till, tycker jag faktiskt att det är föräldrarna som är den största boven i detta drama.

Det är väl upp till varje förälder att hitta en bra klubb som passar just det egna barnet. Det finns gott om klubbar runt Helsingborg som erbjuder breddlag utan toppning och tidig utslagning. Men det är ju hög status att spela i HIF, därför ska alla pojkar spela där. Här har föräldrarna en jätteviktig roll. Kanske borde man försöka förklara för sin son som vill börja spela fotboll att man borde börja med att spela i en klubb som utan elittänk, och man kan ha som framtida mål att ta en plats i ett av HIF lag senare. Det är bara pinsamt att sitta och gnälla och tycka att det är jobbigt att man som förälder måste ta stort ansvar när gallringen görs. Det är endast på grund av papporna som sönerna mår dåligt och är ledsna. Hur kan man ha samvete att göra så mot sina barn?

Föräldrar till idrottande barn borde hela tiden ha barnets bästa i centrum när man hjälper barnet att göra val som rör idrott. Att själv ha ett elittänk och önskan om att sonen ska bli en ny landslagsstjärna missgynnar bara barnet som kan bli knäckt av förväntningar och eventuellt misslyckande.

Huruvida HIF-modellen är ett bra sätt att få fram nästa generations allsvenska / landslags fotbollsspelare kan diskuteras, men om alla klubbar arbetat efter HIF- modellen hade väldigt många av Sveriges framstående fotbollsspelare aldrig blivit några stjärnor...

måndag 31 december 2012

Alla har inte råd att fira jul

I december månad gnälls det alltid om hur synd det är om de familjer som inte har tillräckligt med pengar för att ha råd att fira jul. Dvs köpa julklappar, köpa julmat och annat som hör juletider till. Det är främst barnen som lyfts fram som offer. Stackars små fattiga barn som inte får några julklappar.

Alla andra familjer i Sverige som faktiskt planerat för sig och sina barn, med god ekonomi och sparkapital, målas upp som djävulen själv i juletider. Tänk att man kan ha mage att skapa fina julminnen (som kostat pengar!), åt sina barn, men massor med mysiga familje- och släktträffar, julklappar och god mat, när det finns fattiga barn i Sverige som inte får några julklappar och julmys. Det är skamligt! Skandal att föräldrar med god ekonomi skämmer bort sina barn i juletider, menar alla tidningar, då i synnerhet Aftonhoran.. eller jag menade Aftonbladet.

Jag tycker det är konstigt att alla familjer som lagt upp en plan för sina liv och faktiskt bidrar till samhället målas upp som syndabockar bara för att alla i Sverige inte har råd att fira jul. Jag tycker man ska försöka fokusera mer på att upplysa socialgrupp 3 att det är dyrt att skaffar barn och att man måste planera sitt liv och bygga upp ett sparkapital ifall oförutsedda saker händer i livet. Vidare bör man inte ta på sig offerkappan så fort pengarna är slut och man inte har råd med allt som förväntas.

Det är inte samhällets fel att ni inte har råd att fira jul! Ni har satt er i situationen ni befinner er i, helt själva!

NT NSD 1 NSD 2 LNY SR Childhood Aftonbladet 2

lördag 22 december 2012

Disney klipper i kortfilmen i jultomtens verkstad

Kortfilmen i jultomtens verkstad (original Santas Workshop från 1932) ingår i Kalle Ankas jul och sänds i Sverige och många andra länder på julafton. I år har Disney valt att klippa bort ett par sekvenser, där man anspelar på stereotypa bilder av svarta och judar. Den svarta dockan som får ett OK i baken samt en äldre herre med skägg i grön frack som gör en kosackdans är i årets version av Kalle Ankas jul bortklippta.

Hela Sverige fick spader när nyheten nådde dem att vissa sekvenser från i tomtens verkstad skulle vara bortklippt i år 2012 versions av Kalle Ankas jul. En livlig debatt bröt ut, där de flesta anser att det är fel att klippa i kortfilmen och att man var trött på Sveriges eviga PK hets.

Några viktiga detaljer måste lyftas fram:

Det är inte SVT (som sänder Kalle Ankas jul) som beslutat att klippa bort sekvenserna utan det är det Disney. Sverige har inte något att säga till om, det är lika för alla länder som sänder Kalle Ankas jul. Det är alltså inte Sverige som försöker plocka PK poäng, det är Disney. Företaget har ambitioner att anpassa Kalle Ankas jul från 1930-talet till 2000-talet och andra delar av världen, säger dem själva. SVT har även gått ut och sagt att det inte är tekniskt möjligt att visa en oklippt version. Så sluta gnäll på SVT !

Det är inte första gången man tar bor dessa scener ur kortfilmen i jultomtens verkstad. Från 1960-1982 visades inte dessa scener i Sveriges version av Kalle Ankas jul, källa. Då man redan då ansåg att dessa sekvenser var nidbilder av svarta och judar. Av någon okänd anledning valde man att lägga till den svarta dockan och juden från år 1983 och har fram tills 2011 funnits med.

Det är inte bara i kortfilmen i jultomtens verkstad som man har klippt bort olämpligt innehåll, även andra filmer som ingår i Kalle Ankas jul är omklippta. T ex i Kalle Anka i djungeln har man valt att klippa bort sekvenser som anses för våldsamma. Varför reagerar folk inte på detta?

Det intressanta tycker jag är att de aktuella sekvenser varit borttagna förut, av exakt samma anledning som man nu väljer att ta bort dem igen. Varför har inte någon reagerat på detta tidigare? och alla andra klippningar?

Jämför man den vita blonda dockan och den svarta dockan som finns med i kortfilmen i jultomtens verkstad ser man en stor skillnad på hur de tecknas. Den vita dockan är en avbild av en människa och den svarta dockan liknar mer ett djur än som en människa. Se själv, vad tycker ni?

Är det här den bilden av vita och svarta man ska förmedla till barn år 2012?

onsdag 12 december 2012

Fotbollsakademier = lurar unga pojkar?

Jakten på nya fotbollstalanger pågår ständigt. Det är många klubbars våta dröm att vaska fram en ny Zlatan, vilket skulle innebära stora ekonomisk vinst för klubben. I dag är det vanligt att större fotbollsklubbar har så kallade fotbollsakademier, vilket är ett samarbete mellan fotbollsklubben och stadens skolor och upplägget går ut på att låta talangfyllda barn- och ungdomar träna fotboll på skoltid. Målet för klubbarna är att få en bred rekryteringsbas till sin klubbs A-lag. De yngsta barnen som rekryteras till fotbollsakademierna är så unga som 10 år gamla och verksamheten finns sedan ända upp till gymnasienivå.

Akademierna vänder sig främst till pojkar, men det finns även fotbollsakademier för flickor. Akademiernas elever är alltså till större delen pojkar, många med invandrarbakgrund, och alla bär på samma dröm, att en dag bli fotbollsproffs. Kanske är man inte så duktig i skolan och hoppas på att kunna gå den enkla vägen till pengar och berömmelse. Dessa barn och ungdomar satsar allt på ett kort och hoppas på att få utdelning en dag. Men hur många når målet, att få en karriär som framgångsrik fotbollsspelare?

Det väldigt få pojkar som lyckas förverkliga sin dröm. Enligt centrum för idrottsforskning når endast 0,02 % av alla pojkar i en årskull allsvenskan och ännu färre slår igenom internationellt . Det betyder att det är en hel del pojkar både inom de olika fotbollsakademierna (och i vanliga fotbollsklubbar) som aldrig kommer se skymten av ett proffskontrakt. Var finns föräldrarna frågar jag mig? Hur kan man gå med på att sin son ska få spela fotboll på lektionstid istället för att gå riktiga lektioner? Med största sannolikhet kommer han inte att bli någon fotbollsstjärna. Vad händer med de pojkar som satsat allt kort på fotbollen, men misslyckats? Vilken framtid har de att vänta sig? Föräldrar ta ert ansvar, att uppmuntra er son att vara med i en fotbollsakademi är att lura honom att tro att han ska nå rikedom och berömmelse!

Artiklar i ämnet

http://www.dn.se/sport/fotboll/har-utbildas-framtidens-stjarnor

http://www.dn.se/sport/fotboll/aik-bast-i-stan

http://www.svd.se/sport/har-ar-alla-valkomna_5685789.svd

http://www.dn.se/sport/fotboll/bra-med-kompletterande-utbildning

http://www.dn.se/sport/fotbollforbundet-vill-inte-ta-i-kraven-pa-elitsatsningar

http://www.dn.se/sport/fotboll/sa-skapas-svensk-fotbolls-stjarnor

http://www.dn.se/sport/fotboll/har-ar-zlataneffekten

http://www.dn.se/sport/bodstrom-star-bakom-elitsatsning

http://www.dn.se/sport/fotboll/foraldrar-positiva-till-utvecklingsgrupper

http://www.dn.se/sport/fotboll/djurgarden-startar-fotbollsakademi-for-ungdomar

http://www.dn.se/sport/fotboll/hammarby-rekryterar-tranare-till-fotbollsgymnasium

http://www.gp.se/sport/1.48288-blavit-skolstart-i-host

http://www.gp.se/sport/1.56897-ifk-s-fotbollsakademi-belonas

http://www.svd.se/sport/aik-sparkar-igang-fotbollsakademi_2206651.svd

http://www.svd.se/sport/sluta-hyckla-om-barnen-rf_682541.svd

http://www.svd.se/sport/fostra-talanger-eller-glom-europa_635741.svd

http://www.svd.se/sport/redo-for-ny-succe_17481.svd

http://www.svd.se/sport/det-ar-ett-problem-att-fa-tid-for-studier_489923.svd

http://www.svd.se/sport/hammarby-skolar-unga-talanger_489841.svd

http://www.svd.se/sport/bajen-startar-egen-akademi_489921.svd

söndag 9 december 2012

Pepparkaksgubbar förbjuds i luciatåg

Kanalskolan i Laxå förbjöd pepparkaksgubbar i luciatåget, vidare beslutades det att man inte skulle sjunga pepparkakssången samt avstå ifrån att servera pepparkakor till luciafikat. Detta på grund av att "vissa kan ta illa upp". En mamma tog kontakt med skolan och ifrågasatte detta beslut och efter moget övervägande valde skolan att backa om förbud mot pepparkaksgubbar i luciatåget. Dock står man fast vid att ej servera pepparkakor till luciafikat och det motiverar man med att "vissa barn har allergier som gör att de ej kan äta pepparkakor".

Direkt efter artiklarna publicerades började många gnälla på mångkulturen. Det man måste tänka på är att det inte är några invandrare som klagat och känt sig kränkt. Utan det är svenskar som tror att de vet hur invandrare känner sig som bestämt detta. Invandrare kanske inte alls blir kränkta av kakor med brun färg, det är bara skitnödiga PK människor utan verklighetsuppfattning som tror att alla människor med utländsk bakgrund tar illa upp av allting som är svenskt. Varför är det inte någon som pratar med invandrare istället för att bestämma saker som sedan får svenskar att irritera sig på dem?

Ett bra sätt att ge sverigedemokraterna några extra röster är att blåsa upp såna här pinsamma saker. Hur kan man ens associera pepparkakor och pepparkaksgubbar till rasism.?Och ännu värre, hur kan man utgå ifrån att människor med utländsk bakgrund blir kränkta för allt! Fördomsfullt !