Curlingsamhället leder till stora barngrupper på fritids

Barngrupperna på fritidshemmen runt om i landet blir allt större, utan att antalet fritidspedagoger ökat. Enligt Skolverket har fritidsgrupperna fördubblats på 10 år och tittar vi ännu längre tillbaka i tiden var grupperna ännu mindre.

Varför denna ökning? Mycket kan bero på den curlingkultur som finns i dagens samhälle och en slapphänt föräldrageneration som utnyttjar lagkraven som finns maximalt, utan att reflektera vad det får för konsekvenser för barnen. Enligt skollagen måste kommunerna erbjuda fritids för barn upp till och med 12 års ålder. I stället för att barn fostras till självständiga individer som lär sig ta ansvar tidigt i åldrarna, kräver föräldrarna att barnen ska ha tillsyn hela tiden och detta betyder ökat tryck på fritids. I dag klarar inte lilla Kalle och Clara av ha ansvar för en hemnyckel, gå hem från skolan själva, bre ett par mackor till mellanmål och aktivera sig fram till att föräldrarna kommer hem. I stället för att lära barnen vänja sig av med att vara på fritids som ett led i att utveckla barnens självständighet och ansvarskänsla väljer man istället att låta dem gå där fler timmar och allt högre upp i åldrarna. ”För det kan ju hända något om den 11 åriga barnet går hem från skolan själv, allt som kan vara farligt måste ungen skyddas ifrån”.

Kanske ligger inte problemet i att det är för stora barngrupper på fritidshemmen utan i samhällets inställning till barn. Varför är man så rädd för att lära barnen att klara sig själva? Hade samhället haft en annan attityd till barn, skulle man inte haft samma problem med stora grupper på fritids. Är det verkligen nödvändigt att Sveriges kommuner ska curla dagens barn upp till 12 års ålder? Varför är lagen så generös? Borde inte åldersgränsen ligga på 10 år?

 

SvD  SR  SR 2 SVT lärarnas nyheter