Det betyder alltså att det sker en hårdhänt gallring av små pojkar som inte platsar för vidare elitsatsning hos HIF. Detta vet föräldrar om när de väljer att sätta sina söner i Helsingborgs IF. Man får även skriva under ett papper att man förstått vad som gäller, när barnet skrivs in i klubben.
På hösten vid 11-års ålder erbjuder HIF ett antal spelare att fortsätta upp i HIF-pojkelit. Övriga spelare erbjuder vi spel i våra samarbetsklubbar eller någon annan förening.
Trots denna tydliga information om HIF:s elitiska inriktning, har missnöjda föräldrar mage att gnälla i pressen. I Helsingborgs dagblad sjunger ett par fotbollspappor ut sin klagosång angående sättet HIF lagt upp sin verksamhet. De har bägge varsin 11 årig son som blivit bortgallrad från HIF. På det faktum att klubben är tydlig med att man börjar gallra redan vid 11 års ålder och att de som blir bortvalda tvingas lämna klubben, svarar en av fäderna:
– Vi kände till det men det är svårt att riktigt förstå vad det egentligen innebär så långt i förväg, säger Davids pappa.
Han är starkt kritisk till att HIF lägger över allt ansvar kring utslagningen på föräldrarna
Hur tänker man när man sätter sin son i en elitinriktad
klubb? På grund av föräldrarnas oförmåga att förstå konsekvenser eller kanske
deras våta dröm att sonen ska bli fotbollsproffs, blir barnen lidande. Vem som
helst kan förstå att det är ett fruktansvärt besked att få som 11 åring och det
kan leda till att barnen får dåligt självförtroende för resten av livet.
Eftersom klubben är helt öppen med sin elitsatsning och hur den går till,
tycker jag faktiskt att det är föräldrarna som är den största boven i detta
drama.
Det är väl upp till varje förälder att hitta en bra klubb
som passar just det egna barnet. Det finns gott om klubbar runt Helsingborg som
erbjuder breddlag utan toppning och tidig utslagning. Men det är ju hög status
att spela i HIF, därför ska alla pojkar spela där. Här har föräldrarna en
jätteviktig roll. Kanske borde man försöka förklara för sin son som vill börja
spela fotboll att man borde börja med att spela i en klubb som utan elittänk,
och man kan ha som framtida mål att ta en plats i ett av HIF lag senare. Det är bara pinsamt att sitta och gnälla och
tycka att det är jobbigt att man som förälder måste ta stort ansvar när
gallringen görs. Det är endast på grund av papporna som sönerna mår dåligt och
är ledsna. Hur kan man ha samvete att göra så mot sina barn? Föräldrar till idrottande barn borde hela tiden ha barnets bästa i centrum när man hjälper barnet att göra val som rör idrott. Att själv ha ett elittänk och önskan om att sonen ska bli en ny landslagsstjärna missgynnar bara barnet som kan bli knäckt av förväntningar och eventuellt misslyckande.
Huruvida HIF-modellen är ett bra sätt att få fram nästa generations allsvenska / landslags fotbollsspelare kan diskuteras, men om alla klubbar arbetat efter HIF- modellen hade väldigt många av Sveriges framstående fotbollsspelare aldrig blivit några stjärnor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar