DN har i några artiklar tagit upp hetsen som finns kring unga alpina talanger. För att ha möjligheten att lyckas krävs det toppresultat redan vid 13-14 års ålder. Resultaten ligger till grunden för om man kommer in på riksskidgymnasierna där endast 17 ungdomar tas in per år. Det är endast från dessa skidgymnasium som svenska skidförbundet plockar ut sina landslagsåkare.
För att nå goda resultat krävs det givetvis mycket av den unge talangen, men även av dennes föräldrar. Både ekonomiskt stöd och mycket tid krävs för att kunna följa med sitt barn vid olika tävlingar och läger. För familjer i södra delen av landet krävs det ännu mer resurser eftersom snön kommer senare än i norr. Då det krävs mycket träning redan under försäsongen för att kunna bli duktig i slalom, måste man åka iväg för att träna. En del föräldrar är beredda att offra allt för att ge sina barn möjligheten att satsa på slalom.
Under signaturen slalommamman skriver en kvinna som är mamma till en 12 årig dotter som är högpresterande i slalom, om livet som slalommamma. Denna pinsamma artikel går ut på att slalommamman gnäller över att dotterns slalomsatsning håller på att ruinera familjen och att hon själv är sönderstressad eftersom det är så höga krav på slalomföräldrar. Men eftersom dottern är lycklig är det värt både de stora hålen i ekonomin och ohälsa!
Här har vi ett klassiskt exempel på en curling-morsa af 2000-talet. Man ska göra allt för sitt barn och helt bortse från den egna hälsan och familjens ekonomi. Bara barnet är lyckligt är det värt vilket pris som helst. Vad betyder en rasad ekonomi när man genom slalomsatsningen får en så fin gemenskap med sitt barn? (Man kan ju tydligen inte få gemenskap med sina barn utan att vara dem till lags jämt?! )
Mitt barns lycka, till vilket pris som helst... lyder slagorden för 2000-talets föräldrar.
För att nå goda resultat krävs det givetvis mycket av den unge talangen, men även av dennes föräldrar. Både ekonomiskt stöd och mycket tid krävs för att kunna följa med sitt barn vid olika tävlingar och läger. För familjer i södra delen av landet krävs det ännu mer resurser eftersom snön kommer senare än i norr. Då det krävs mycket träning redan under försäsongen för att kunna bli duktig i slalom, måste man åka iväg för att träna. En del föräldrar är beredda att offra allt för att ge sina barn möjligheten att satsa på slalom.
Under signaturen slalommamman skriver en kvinna som är mamma till en 12 årig dotter som är högpresterande i slalom, om livet som slalommamma. Denna pinsamma artikel går ut på att slalommamman gnäller över att dotterns slalomsatsning håller på att ruinera familjen och att hon själv är sönderstressad eftersom det är så höga krav på slalomföräldrar. Men eftersom dottern är lycklig är det värt både de stora hålen i ekonomin och ohälsa!
Här har vi ett klassiskt exempel på en curling-morsa af 2000-talet. Man ska göra allt för sitt barn och helt bortse från den egna hälsan och familjens ekonomi. Bara barnet är lyckligt är det värt vilket pris som helst. Vad betyder en rasad ekonomi när man genom slalomsatsningen får en så fin gemenskap med sitt barn? (Man kan ju tydligen inte få gemenskap med sina barn utan att vara dem till lags jämt?! )
Mitt barns lycka, till vilket pris som helst... lyder slagorden för 2000-talets föräldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar