Vem vill anställa en 80-talist framför en 50-talist ?

I DN berättas det om den åldersdiskriminering som förekommer vid rekrytering av personal. Arbetsgivare är helst inte beredd att anställa någon över 55 år, utan man satsar helst på någon yngre person. Några av argumenten är att äldre lär sig långsammare och har svårare att anpassa sig till kulturen som finns på arbetsplatsen, tillskillnad från den yngre generationen som är lättlärda och har lättare att anpassa sig.

Jag tycker att dessa argument är intressanta, och jag tycker att de tala emot andra undersökningar som finns om olika generationers förmåga och intresse för en arbetsplats/ arbetsgivare. Enligt andra undersökningar sägs det att 80-talister är krävande, och ställer höga krav på en arbetsgivare, där man inte är rädd för att ifråga sätta lön och rådande makthierarkier eller statusrang på sin nya arbetsplats. Vidare kan sägas om 80-talster är att de inte är lika lojala mot sin arbetsgivare, och gärna byter arbete efter ett tag. En annan sak som talar för en 50-talist framför en 80-talist tycker jag är det faktum att en äldre person har en erfarenhetsbas som inte en yngre person kan mäta sig med.

Vad är det för mening med att bara satsa på yngre personer frågar jag mig? De är krävande och ifrågasättande, och har väldigt lite arbetslivserfarenhet. Chansen att de stannar kvar på arbetsplatsen längre än 5 år är små. Så jag har svårt att tänka mig att det endast finns fördelar med att anställa någon som är född på 80-talet eller sent 70-tal.

En arbetsplats mår nog bäst om det är en blandning av olika generationer som är anställda, där man kan byta erfarenheter mellan generationerna.