Ja till abort av foster med downs syndrom

Ett par i Åkersberga har tre barn var av ett med downs syndrom. De försöker hela tiden, på ett mycket politiskt korrekt sätt berätta för DN:s läsare hur glada de är att ena sonen, Jesper, har downs syndrom och att de tar avstånd ifrån aborter pga utvecklingsstörning. Jag tycker inte alls de lyckas förmedla den fina bilden av de lyckliga föräldrarna med ett handikappat barn. Tvärtom, anser jag att fasaderna lyser igenom.

Hittills har Jesper gått i samma skola som sina bröder. Rektorn, lärarna, klasskamraterna och deras föräldrar – alla har ställt upp och bidragit till att hans skolgång varit lycklig. Men Jesper har haft svårt att nå målen för årskurs fyra, och det fungerar allt sämre att ge honom en bra undervisning med de resurser skolan fått av kommunen. Därför byter han nu skola.
 

Ingen förälder som accepterat sitt barns handikapp skulle göra så här mot sitt barn. Tycker det visar på total självupptagelse och en otroligt egocentrisk världsbild när man låter sitt barn med downs syndrom gå i en vanlig skolklass med normalbegåvade barn. Man får ju faktiskt tänka på att det finns ca 24 elever i klassen, som hämmas i inlärningen då undervisningen hela tiden ska anpassas efter en utvecklingsstörds nivå. Det går inte att  komma ifrån att någon som är född med en utvecklingsstörning har andra pedagogiska behov än någon som inte är utvecklingsstörd. Sedan rent socialt så undrar jag vad lille Jesper får ut av att umgås med vanliga barn?

Har man accepterat sitt barns handikapp ser man givetvis till att placera honom i särskolan där pedagogiken och det sociala är anpassat efter  utvecklingsstörda barn. Man får även tänka på att lärarna i en vanlig skola inte har de pedagogiska kunskaperna som krävs föratt kunna stötta ett barn med downs syndrom. Lärare i särskolan har en speciell pedagogisk inriktning för att just kunna undervisa utvecklingsstörda barn. Om man nu tycker det är så fint med ett barn med downs syndrom, varför tycker man det är så fult med särskola? Anser man att det är låg status att placera sitt barn med downs syndrom i särskolan, ja då skjuter man ju sig själv i foten, om man nu talar så fint om utvecklingsstörda barn och säger nej till fosterdiagnostik.

Lars Lindberger, pappa till Jesper berättar hur besviken familjen är på att sonen inte kan fortsätta i den kommunala skolan:

– Jag är så förbannad på den ensidiga fokuseringen på nationella prov och kunskaper. Jesper kan väldigt mycket och lär sig väldigt mycket. Jag vet dessutom att det har varit nyttigt för både Jesper och hans kamrater på skolan att få umgås med varandra

 Ja du Lars Lindberger, vad tycker du skolan ska fokusera på då? Vad menar du med att skolan inte ska fokusera på kunskap? Tar man inte bort skolans huvudsyfte om man inte fokuserar på kunskap. Man måste acceptera att barn är olika, och för normalbegåvade är det naturligt att fokusera på kunskap och prov, då de i framtiden kommer att bära upp samhället med sina olika kunskapsbaser. Skulle du vilja besöka en läkare som haft samma nivå på undervisningen som i särskolan? Framtiden för någon med downs syndrom ser annorlunda ut, men ingen har sagt att det livet är vare sig bättre eller sämre. Nej sluta pressa sonen till att vara något han inte är, dvs en normalbegåvad pojke utan behov av extra stöd.

Beträffande fosterdiagnostik. Fortsätt utveckla tekniken och låt sedan folk ta ställning själv hur de vill göra. Trots allt är det frivilligt att använda den nya tekniken, ingen tvingar dig om du inte vill. Men för de som vill ska möjligheten finnas.

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/jesper-ar-alltid-sa-narvarande-i-stunden