Medaljens pris - Gnällande friidrottare

I DN skriver Johan Croneman om Folke Rydéns dokumentär "Medaljens pris". Dokumentären handlar om svenska stora friidrottare som dragit på sig skador genom sina aktiva år som elitidrottare. Croneman ifrågasätter dokumentärens innehåll och dess syfte. Jag håller med Croneman, jag upplever också denna dokumentär som något konstig. Vad vill Rydén säga med den?

Tycker mest att det är pinsamt när Carolina Klüft står och gnäller över att hon tycker det är jobbigt att träna backträning och Christian Olsson berättar på ett dramatiskt sätt att han ibland tränat så hårt att han knappt kan resa sig upp från toaletten efter att han skitit. Varför gnäller de? Det är frivilligt att satsa på idrott! Det är bara att välja en annan karriär om ni inte är nöjd!

Precis som Croneman säger: Det är skitjobbigt att vara undersköterska också, eller att kunna nå toppen inom något prestigefullt yrke är inte heller någon barnlek. Så varför skulle det vara mer synd om en elitidrottare som frivilligt tränar varje dag för att kunna ta en guldmedalj och tjäna flera miljoner, än någon som satsar allt för att bli läkare eller arbetar som undersköterska?!