onsdag 21 november 2012

8 åriga flickor satsar allt för att bli elitgymnaster

Varför är så många föräldrar besatta av drömmen om att just deras barn ska bli en idrottsstjärna?

DN berättar i en artikel om barn som satsar på att bli elitgymnaster och som tränar upp mot 25-30 timmar gymnastik i veckan. Ett exempel på en förening där man satsar hårt är ”Gymnastikskolan” – ett samarbete mellan Vasaskolan i Danderyd utanför Stockholm och gymnastikklubben Stockholm Top Gymnastics. Barnen som ingår i gymnastikskolan får skippa två skoldagar i veckan för att vara i Åkershallen där dagarna är upplagda med träningspass varvat med  4 lektioner varje tillfälle. Utöver dessa två dagar tillkommer även några till träningspass resten av veckodagarna.

Unga gymnaster är i dag en grupp som drar på sig mycket skador och det frågan har väckts om det är hälsosamt att träna så många timmar i veckan. Artikeln fokuserar mycket på risken för skador men jag tycker också att det är viktigt att se andra aspekter på varför det inte är bra att träna så pass många timmar i veckan:

  • Kunskapsförlusten. Tänk att det finns föräldrar som tycker att det är viktigare att försöka bli elitgymnast än att gå i skolan och bygga upp sin kunskapsbas så att man är rustad för de krav som finns i samhället. I synnerhet i lågstadiet lär man sig grundläggande kunskaper (läsa, skriva och räkna) som ligger till grunden för hur man ska klara resten av skolgången och i livet. Det är rätt otroligt att man kan låta sina barn träna istället för att gå i skolan! Jag menar, hur många av de som är anslutna till gymnastikskolan kommer att bli framgångsrika gymnaster? 1 av 10000 kanske och vad blir det av resten?

  • Förlorad fritid. Det är viktigt att barn har möjlighet att ha en fritid som ger möjlighet till spontana aktiviteter och lek med andra jämnåriga. Att vid 8 års ålder ha 30 timmar uppbokad tid varje vecka är inte sunt!

Det är viktigt att lära barn att inte satsa allt på ett kort i livet. Att redan i så ung ålder som 8 år ha bestämt sig för att bli elitgymnast och satsa allt på att nå målet är inte bra. Det är viktigt att ha en plan b i fall det inte blir som man tror. Det är skrämmande att det finns föräldrar som är beredd på att offra sina barn på detta sätt. Tänk vad många barn som förlorar sin barndom för att föräldrarna satt upp mål som i stort sett är omöjliga att nå. Föräldrarna lär nog ångra sig när de har en söndertränad 11 åring som slutar med gymnastiken för att de tröttnat eller att de fått beskedet från tränaren att de inte har talang nog för att nå toppen. Vad blir det av dessa barn efter de lagt av med gymnastiken ?

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar