Avprofessionaliseringen av läraryrket

Läraryrket är ett yrke i kris. Villkoren för att vara lärare har successivt försämras sedan 1960-talet. Yrket har avprofessionaliserats och gått från att vara ett prestigefyllt yrke med befogenheter och bra lön, till att vara ett lågstatusyrke utan några som helst befogenheter och dålig löneutveckling.

Vad beror detta på? Hur kan en yrkeskategori som på 60 talet kunde mäta sig med läkaryrket i status, gått till att i dag anses vara den lägsta akademiska examen man kan ha? Detta tror jag är de bidragande förändrade faktorerna:

Attityd förändring till kunskap – Lärare sågs tidigare som kunskapsauktoriteter, medan de i dag endast ses som hjälpredor till eleverna som själva ska söka efter kunskap. Alla har väl hört det fina uttrycket ”Lärarna ska vägleda eleverna till deras sökande efter kunskap”.  Det är stor skillnad på att vara en kunskapskälla/ kunskapsauktoritet till att bara vara en vägledare till kunskapen. Vem har repsket för en lärare som inte har kunskapsauktoritet ?

I dagens skola får eleverna själva vara med och bestämma över vad de vill lära sig. Är det inte vuxna med utbildning som ska ansvara för att lägga upp undervisningens innehåll utifrån de krav som finns i samhället? Hur ska en 7 åring kunna veta vad han vill lära sig i matematiken eller en 16 åringen i kemi?

Lärarnas befogenheter har förändras – Tidigare hade en lärare makt och status och förtroende att hålla ordning i klassrummet och i dag är läraren en hovnarr som måste gå försiktigt fram eftersom man fråntagit dennes alla disciplinrättigheter och befogenheter. I dag har eleverna alla rättigheter men inga skyldigheter.  Eleverna får ifrågasätta allt! Läraren får inte slänga ut stökiga elever, ge elever kvarsittning, ta mobiltelefoner trots att de används under lektionstid, eller ge eleven ett rättvist omdöme om hur de ligger till i ett ämne (man får inte berätta för eleven vad den är dålig på och måste jobba mer på utan bara fokusera på det eleven kan) – för då kan eleverna bli kränkta! Vidare får en lärare inte fysiskt gå in och sära på elever som bårkar, för då har man gjort sig skyldig till barnmisshandel. Vem, oberoende om det är elever eller föräldrar kan få förtroende för en lärare som helst saknar befogenheter?

Lärarlönerna – Innan löneutjämningen, som syftade till att utjämna lönerna mellan låginkomsttagarna och andra kom, hade lärare höga löner. Men när man pressade ihop löneskillnaden halkade lärarna efter. Och i dag är läraryrket det nästan sämsta betalada akademikeryrket.  Undersökningar visar att man inte tjänar något på att ha arbetat som lärare. Om man jämför vad en arbetare som bara har gymnasieutbildning och en lärare med akademisk utbildning tjänar under ett arbetsliv så har den outbildade tjänat mer. Vilken seriös och begåvad människa vill läsa till lärare om man inget tjänar ekonomiskt på det?

Rekryteringen till lärarhögskolan – Det är inte någon vacker syn man får när man tittar på dagens lärarutbildning, vare sig när det kommer till studenterna eller till själva utbildningens upplägg och innehåll. Till skillnad från förr i tiden då vi hittade de duktigaste studenterna på lärarutbildningen med högt betygssnitt, så är det de studenter med låga betygssnitt frångymnasiet som söker till lärarutbildningen. Då intresset för lärarutbildningen är lika med noll, så är det väldigt lätta att komma in vilket gör att ”vem som helst” kan bli lärare i dag. Frågar man lärarstudenter varför det valde lärarutbildningen svarar många ”för att jag inte kom in på något annat”.  Är det av den anledningen vi vill att Sveriges lärarkår valt sitt yrke?

Genusperspektivet på läraryrket –  Läraryrket är ytterligare ett exempel på ett yrke som avmaskuliniserats under de senare årtiondena på 1900-talet. Tidigare var läraryrket ett manligt yrke med status och auktoritet och i dag är det ett kvinnodominerat yrke utan status och befogenheter. Många menar att avmaskuliniseringen bidragit till läraryrkets förfall. Jag hävdar dock att så inte är fallet. Läraryrket kunde mycket väl varit ett statusyrke även idag, trots att det är många kvinnor som väljer läraryrket. Problemet handlar mest om andra faktorer som lön, befogenheter, kunskapsauktoritet och makt. Se exempelvis på Finland, där läraryrket fortfarande har hög status, lärarkåren består där av hög procent kvinnor.

Lärarexamens utformning – tidigare så läste man olika pedagogiska kurser för att få en examen mot högstadiet, gymnasiet eller förskolan. I dag så läser alla studenter samma pedagogiska kurser oberoende om man ska undervisa på gymnasiet eller förskolan. Man hör att något är fel när blivande gymnasielärare sitter i samma sal som förskolelärare under pedagogikkurserna, då det är helt annan pedagogik för att lära ut i gymnasiet och i förskolan.

Det här är givetvis bara några faktorer som bidragit till läraryrkets fall. Det är viktigt att Sverige gör något åt situationen, eftersom barn och ungdomar i Sverige förlorar på att läraryrket har låg status. Det är barnen och ungdomarna som förlorar möjligheten till att få en bra och konkurreskraftig utbildning, då lärarnas kunskapsbas och pedagogiska färdigheter är avgörande för att barnen ska lära sig. Och om vi har lärare som glidit igenom lärarutbildningen utan att pluggat, saknar motivation och kunskaper som krävs för att utöva sitt yrke är det en stor risk för kommande generationer.