tisdag 28 augusti 2012

Mobbning år 2012 – via internet


DN publicerade ett par dystra artiklar om nätmobbnings utbredning bland barn. Bland 10 åringarna är det så mycket som 16 % som någon gång upplevt nätmobbning. Det är å ena sidan skrämmande att så små barn blir utsatta för någon som främst varit ett problem bland tonåringar. Men å andra sidan kan man också se det som något naturligt, med tanke på att internetanvändandet sjunkit i åldrarna.

Jag ställer mig frågan varför skolorna är så passiva till detta problem?! Det är 2012 nu, i stort sett var enda barn har tillgång till en dator eller mobiltelefon med internetuppkoppling, och väldigt många finns registrerade på olika sociala nätverk. Det här betyder givetvis att alla elakheter barnen utsätter varandra för inte längre stannar på skolgården. Det är klart att konflikter, bråk och trakasserier följer med på internet.

Skolorna måste bli bättre på att hantera internetrelaterad mobbning. Jag tycker att det är väldigt 90-tal att säga att internetmobbning är ett problem som främst sker utanför skolan. I dag har i stort sett alla elever tillgång till datorer under skoldagen. Och i och med smartphones har man tillgång till internet i mobilen. Det här betyder att barn har goda möjligheter att skriva kränkande saker till varandra även under dagtid, dvs skoltid.

Till att börja med måste de vuxna prata med barnen och få dem att förstå att mobbning på internet är lika grovt som mobbning på skolgården. Jag tror att det är viktigt att man tydliggör för barn att man kan polisanmälas om man skriver elaka saker eller publicerar nedvärderande bilder på någon mot dennes vilja. Det handlar om att försöka utveckla barns konsekvenstänk. Allt man gör på nätet kan spåras. Det är nog många barn inte medvetna om.

Förr i tiden räckte det med att lärare befann sig i elevernas fysiska vardag, för att försöka förhindra mobbning. I dag måste skolpersonalen ut på internet också. Kanske skulle lärarna ha rastvakt på facebook också? Jag tycker att man som lärare skulle ha en användare på de sociala nätverk där barnen befinner sig, där man håller kontakt med elever och föräldrar.   Samt att man håller sig uppdatera om vilka sidor som eleverna håller till tex spelsajter mf. Där kollar man sedan av vilken ton som råder mellan barnen och om man ser något olämpligt går man in och säger ifrån.

Självklart är det inte bara lärare som ska lära och kontrollera barnen.  Det är klart att barnens föräldrar också har ansvar för att berätta för sitt barn om internet, vilka faror som kan finnas samt uppförandekoder.  Dagens föräldrar behöver vara närvarande i barnens liv på ett annat sätt än tidigare generationer. Förutom att man som förr bryr sig om barnets fysiska vardag med allt vad det innebär, så bör man även vara närvarande i barnets digitala vardag.

Ska man kunna bekämpa mobbning via internet så måste man vara delaktiga i barnens digitala vardag på samma sätt som vi är det i deras fysiska verklighet. Dags att vakna, det är 2012 och inte 1997, steget mellan fysisk och digital verklighet har krympt. Det krävs ett moderna  sätt att bekämpa nätmobbning!
 
 

måndag 27 augusti 2012

Om vikten av att skriva testamente

DN publicerade bra artikelar rörande varför man ska skriva testamente. Jag tycker personligen att det är konstigt att inte flera skriver testamente av respekt för sin familj och sina övriga släktingar. Man är bra naiv om man tror att ens efterlevande kan dela upp pengar och egendom utan att bli osams. Människor blir giriga och vill få så mycket som möjligt och det kan leda till osämja, ibland för resten av livet. Från början kanske man gick in med inställningen att man kan hantera situationen, men när det väl är dags för arvsskifte förändras allt.

Nej va inte naiv, gör den yngre generationen en tjänst, skriv ett testamente!

http://www.dn.se/ekonomi/din-ekonomi/sa-skriver-du-ett-testamente
http://www.dn.se/ekonomi/din-ekonomi/jag-har-hort-om-syskon-som-blivit-ovanner-for-livet

lördag 25 augusti 2012

Gräset inte grönare på andra sidan. Om facebook

Facebook hysterin tar aldrig slut. Hur många tidningsartiklar har det skrivit om detta sociala nätverk?! Facebook är tydligen inte bra för folket, man blir både beroende av att logga in och deppig av att se alla lyckliga människor som uppdaterar sina profiler med den ena skinöiga och överdrivna kommentaren efter den andra.

– Det är farligt att vistas på Facebook om man inte förhåller sig skeptisk till den information som man utsätts för, säger Denti.
Jo det kan jag nog hålla med om. Jag tycker synd om de människor som har så dåligt självförtroende och går på dessa överdrivna uppmålade fasader som dukas upp på facebook. Det är klart att det finns folk som känner sig misslyckad när facebookvännerna lägger upp bilder och med statusuppdateringar visar upp:
  •  Nya lägenheten i Vasastan (Shiit va rik jag / vi är som har råd att bo innanför tullarna)
  • Blöta kvällar på Stureplan (Jag kommer in på stureplan, jiiipppiii)
  • Vistelser i sommarstugan ute i Stockholmsskärgård (Jag har en sommarstuga!!!)
  • Middagsbjudningar med många gäster (Titta va mkt vänner jag har)
  • Fina parbilder med sin älskade ( Perfekta felfria förhållandet)
  • Fina parmiddagar på balkongen där man intar iskall skitdyr champange (Jag har vänner och har råd att dricka dyrt)
  • Sig själv utföra någon sport (Titta jag håller mig i form!)
  • Perfekta barnbilder, där det inte finns något spår av äckliga bajsblöjor, magsjuka, småbarnstrots eller gallskrik.Bara välkammade leende barn, som ser söta ut.
Det är lätt att man känner sig enkel och misslyckad när man själv känner att man inte riktigt upplever denna välpolerade och lyckliga verklighet som vissa andra tydligen gör. Varför är alla andra så lyckliga hela tiden?! Jag tycker att man ska tänka på att den bild folk ger av sig själv på facebook är den bild de själv vill förmedla. På samma sätt som det brukar sägas att vinnaren skriver historien. dvs att den bild av dåtidens samhälle som finns bevarad, är nedskriven av den starkaste i de högsta samhällsskiktet. Man måste alltså vara källkritisk när man tolkar originalkällor från det förflutna. På samma sätt är det med facebook, var källkritik, det är ägaren av sidan som lämnar ut sin livshistoria helt utifrån sitt egna perspektiv och tycke.

http://www.dn.se/kultur-noje/facebook-sprider-olycka

Ja till abort av foster med downs syndrom

Ett par i Åkersberga har tre barn var av ett med downs syndrom. De försöker hela tiden, på ett mycket politiskt korrekt sätt berätta för DN:s läsare hur glada de är att ena sonen, Jesper, har downs syndrom och att de tar avstånd ifrån aborter pga utvecklingsstörning. Jag tycker inte alls de lyckas förmedla den fina bilden av de lyckliga föräldrarna med ett handikappat barn. Tvärtom, anser jag att fasaderna lyser igenom.

Hittills har Jesper gått i samma skola som sina bröder. Rektorn, lärarna, klasskamraterna och deras föräldrar – alla har ställt upp och bidragit till att hans skolgång varit lycklig. Men Jesper har haft svårt att nå målen för årskurs fyra, och det fungerar allt sämre att ge honom en bra undervisning med de resurser skolan fått av kommunen. Därför byter han nu skola.
 
Ingen förälder som accepterat sitt barns handikapp skulle göra så här mot sitt barn. Tycker det visar på total självupptagelse och en otroligt egocentrisk världsbild när man låter sitt barn med downs syndrom gå i en vanlig skolklass med normalbegåvade barn. Man får ju faktiskt tänka på att det finns ca 24 elever i klassen, som hämmas i inlärningen då undervisningen hela tiden ska anpassas efter en utvecklingsstörds nivå. Det går inte att  komma ifrån att någon som är född med en utvecklingsstörning har andra pedagogiska behov än någon som inte är utvecklingsstörd. Sedan rent socialt så undrar jag vad lille Jesper får ut av att umgås med vanliga barn?

Har man accepterat sitt barns handikapp ser man givetvis till att placera honom i särskolan där pedagogiken och det sociala är anpassat efter  utvecklingsstörda barn. Man får även tänka på att lärarna i en vanlig skola inte har de pedagogiska kunskaperna som krävs föratt kunna stötta ett barn med downs syndrom. Lärare i särskolan har en speciell pedagogisk inriktning för att just kunna undervisa utvecklingsstörda barn. Om man nu tycker det är så fint med ett barn med downs syndrom, varför tycker man det är så fult med särskola? Anser man att det är låg status att placera sitt barn med downs syndrom i särskolan, ja då skjuter man ju sig själv i foten, om man nu talar så fint om utvecklingsstörda barn och säger nej till fosterdiagnostik.

Lars Lindberger, pappa till Jesper berättar hur besviken familjen är på att sonen inte kan fortsätta i den kommunala skolan:
– Jag är så förbannad på den ensidiga fokuseringen på nationella prov och kunskaper. Jesper kan väldigt mycket och lär sig väldigt mycket. Jag vet dessutom att det har varit nyttigt för både Jesper och hans kamrater på skolan att få umgås med varandra

 Ja du Lars Lindberger, vad tycker du skolan ska fokusera på då? Vad menar du med att skolan inte ska fokusera på kunskap? Tar man inte bort skolans huvudsyfte om man inte fokuserar på kunskap. Man måste acceptera att barn är olika, och för normalbegåvade är det naturligt att fokusera på kunskap och prov, då de i framtiden kommer att bära upp samhället med sina olika kunskapsbaser. Skulle du vilja besöka en läkare som haft samma nivå på undervisningen som i särskolan? Framtiden för någon med downs syndrom ser annorlunda ut, men ingen har sagt att det livet är vare sig bättre eller sämre. Nej sluta pressa sonen till att vara något han inte är, dvs en normalbegåvad pojke utan behov av extra stöd.

Beträffande fosterdiagnostik. Fortsätt utveckla tekniken och låt sedan folk ta ställning själv hur de vill göra. Trots allt är det frivilligt att använda den nya tekniken, ingen tvingar dig om du inte vill. Men för de som vill ska möjligheten finnas.

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/jesper-ar-alltid-sa-narvarande-i-stunden

Anpassa livssituationen efter plånbokens storlek

Enligt en undersökning som Nordea gjort visar det sig att 23 procent har gjort slut på lönen innan det är dags för ny löning. Allra svårast hade de yngre i åldern 26-39. Anmärkningsvärt är att artikeln tar upp att många ställer sig helt passiva till att det faktum att de inte kan få pengarna att räcka. Många försöker inte ens ta tag i problemet utan fortsätter gladeligen i samma hjulspår.
– Åldersgruppen 26-39 år har det tufft. Det handlar om personer mitt i livet med stora utgifter, barn och bolån som uppger att lönen tar slut i förväg.
Har det tufft? Varför skaffar man sig barn och skyhöga lån på en bostad, om man inte har råd till det? Man får väl skylla sig själv att man investerat i en allt för dyr bostad, och barn kommer inte med storken, utan man kan begränsa antalet barn med endera kondom eller abort. Det finns billigare bostäder som passar en smalare plånbok. Antalet barn och  bostad går att anpassa efter vilken lön du har, svårare än så är det inte?!

– Även om man inte har så stora marginaler kan alla göra någonting. Det bästa är att först betala sina fasta utgifter och sen försöka sätta av en liten del av lönen till sitt sparande. Det är ingen idé att vänta med det, då blir det inte av, säger Ingela Gabrielsson.
Känns lite skrämande att en ekonom måste ge så här grundläggande råd! Varför har svenska folket sådant ointresse för sin ekonomi?! Att det finns vuxna människor som inte börjar med att betalar sina fasta utgifter och lägger undan pengar till sparande när lönen kommer, är för mig helt obegripligt.

Skärpning ! Skaffa inte fler barn och dyrare bostad än vad din ekonomi tillåter. Svårare än så är det inte...

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/lonen-tar-slut-i-forvag-for-var-fjarde_7446900.svd
http://www.dn.se/ekonomi/lonen-slut-i-fortid-for-var-fjarde




PK-projektet Pridefestivalen

Jag känner mig kluven till pridefestivalen. Det känns som, å ena sidan ett skitnödigt PK- projek men å andra sidan en bra möjlighet att diskutera HBT-frågor.

Frågan är om verkligen Pridefestivalen har någon positiv verkan  på människors syn på homosexuella?  Får man verkligen en riktig blid av bögar och flator när man tittar på prideparaden? Kan det inte ha motsatt effekt också? Att vanligt folk tar ännu mer avstånd, blir rädda?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/i-dag-borjar-pridefesten_7384384.svd
http://www.dn.se/sthlm/dags-for-pride-att-ta-revansch








PK elitens fackeltåg i Forserum

300 personer samlades i Forserum för att deltaga i ett fackeltåg, för att ta avstånd ifrån de trakasserier som ortens Somalier råkat ut för under en längre tid. Så typiskt PK att gå med i ett fackeltåg, tycka att man gör en god gärning, för att sedan åka hem till sitt helvita bostadsområde, där vare sig somalier eller kriminella gäng finns.
 
Tänk om de hade gjort något vettigt istället för att ordna fackeltåg? Känns inte som att ett fackeltåg minskar trakasserier och våldet mot de stackars Somalierna! Ta tag i kärnproblemet !

http://www.dn.se/nyheter/sverige/hundratals-i-fackeltag-for-somalier