Höglandssjukhusets i Eksjö (Jönköpings landsting) har en av de lägsta kejsarsnittsfrekvenserna i hela Sverige. Frågan är om det verkligen är något positivt? Är det rätt att neka en kvinna kejsarsnitt till varje pris? Har en kvinna så lågt värde att hon inte under några omständigheter ska få bestämma över sin kropp?
Johanna Svensson och Alfred Svärd väntade barn till maj 2011 och båda två hade sett fram emot förlossningen och det kommande barnet. Det blev dock inte som de tänkt sig. När de kom till Höglandssjukhuset i Eksjö började mardrömmen. Förlossningen blev långdragen och läkaren nekade Johanna kejsarsnitt, eftersom han ansåg att kvinnor skulle föda vaginalt. Efter en brutal förlossning på 55 timmar föddes äntligen deras barn - döfött, något man kunnat undvika om man gjort kejsarsnitt.
En fruktansvärt tragisk historia för paret och deras anhöriga. Man kan fråga sig hur en läkare år 2011 kan göra så här grova misstag. Lite komiskt att en manlig läkare pratar om att alla kvinnor ska föda vaginalt. Det är lätt att snacka om man är man...
VARNING! annjson.blogspot.se innehåller politiskt inkorrekt tankar och Ann tycker i största allmänhet att man kan applicera slagorden: alla ska INTE med på de mesta som det gnälls över i dagens samhälle. Har du några frågor kan du kontakta mig via mejl: json.ann@gmail.com
onsdag 12 december 2012
Fotbollsakademier = lurar unga pojkar?
Jakten på nya fotbollstalanger pågår ständigt. Det är många
klubbars våta dröm att vaska fram en ny Zlatan, vilket skulle innebära stora
ekonomisk vinst för klubben. I dag är det vanligt att större fotbollsklubbar
har så kallade fotbollsakademier, vilket är ett samarbete mellan
fotbollsklubben och stadens skolor och upplägget går ut på att låta
talangfyllda barn- och ungdomar träna fotboll på skoltid. Målet för klubbarna
är att få en bred rekryteringsbas till sin klubbs A-lag. De yngsta barnen som
rekryteras till fotbollsakademierna är så unga som 10 år gamla och verksamheten
finns sedan ända upp till gymnasienivå.
Artiklar i ämnet
Akademierna vänder sig främst till pojkar, men det finns
även fotbollsakademier för flickor. Akademiernas elever är alltså till större
delen pojkar, många med invandrarbakgrund, och alla bär på samma dröm, att en
dag bli fotbollsproffs. Kanske är man inte så duktig i skolan och hoppas på att
kunna gå den enkla vägen till pengar och berömmelse. Dessa barn och ungdomar satsar allt på ett
kort och hoppas på att få utdelning en dag. Men hur många når målet, att få en
karriär som framgångsrik fotbollsspelare?
Det väldigt få pojkar som lyckas förverkliga sin dröm.
Enligt centrum för idrottsforskning når endast 0,02 % av alla pojkar i en
årskull allsvenskan och ännu färre slår igenom internationellt . Det betyder att det är en hel del pojkar både inom de olika fotbollsakademierna
(och i vanliga fotbollsklubbar) som aldrig kommer se skymten av ett
proffskontrakt. Var finns föräldrarna frågar jag mig? Hur kan man gå med på att
sin son ska få spela fotboll på lektionstid istället för att gå riktiga
lektioner? Med största sannolikhet kommer han inte att bli någon
fotbollsstjärna. Vad händer med de pojkar som satsat allt kort på fotbollen,
men misslyckats? Vilken framtid har de att vänta sig? Föräldrar ta ert ansvar,
att uppmuntra er son att vara med i en fotbollsakademi är att lura honom att
tro att han ska nå rikedom och berömmelse! Artiklar i ämnet
Vem är lämplig att avlägga lärarexamen och undervisa i svensk skola?
Betygssnittet som krävs för att komma in på
lärarutbildningen är väldigt låga. Hösten 2011 nåddes botten, då var det i
snitt 1,0 sökande per plats vilket kan jämföras med i början av 70-talet när
det var 24 sökande per plats på de mest attraktiva inriktningarna.
Det låga antagningskravet på lärarutbildningen leder till att ”vem som helst med godkända betyg från gymnasiet” kommer in. Det nuvarande klientelet på utbildningen är inte alltid lämpligt att utöva läraryrket. Lärarprogrammet har gått ifrån att vara en högstatusutbildning till att bli en akademisk slasktratt för lågpresterande och svaga studenter, ”som inte kom in på något annat program”. Det har gjorts en undersökning som heter vem blir vad och varför, den kan ni ta del av här. Undersökningen visar att lärar- och socionomprogrammet lockar flest elever med låga betyg och från studieovana hem medan läkare – och juristutbildningen har högpresterande studenter från studievana hem. Tidigare tillhörde även lärarprogrammet samma kategori som läkare- och juristprogrammet.
Det har kommit alarmerande rapporter om att kunskaperna hos blivande lärare är för låg. Det finns i dag lärarstudenter med grov dyslexi, allt för låga kunskaper i att uttrycka sig både muntligt och skriftligt på svenska samt lider av talängslan. Den låga nivån på kurserna och examinationerna gör att man kan glida igenom och få sin lärarexamen.
I dag verkar det som att det är ”en rättighet” att ta en lärarexamen. Alla som kommit in på lärarutbildningen ska kunna ta sig igenom kurserna och det är upp till varje lärosäter att anpassa utbildningen så att alla studenter blir godkända, t ex genom att, ge extra tid på tentor för dyslektiker, lättare kurser för lärarstudenter, bortse från grova språkproblem osv. Lärarstudenter blir sedan kränkta när universitetslärarna påpekar studentens bristande svenskkunskaper och dyslexi. Vad är det för klientel vi vill ska undervisa våra barn och ungdomar? Dagens syn på lärare, dvs att vem som helst duger till lärare, är väldigt negativ, då det är barnen och ungdomarna som drabbas, eftersom de får lärare som inte kunskapsmässigt räcker till som pedagoger.
Det är väldigt allvarligt att inriktningen låg- och mellanstadielärare i dag anses vara den inriktning med lägst status (förutom förskolelärare). Ett flertal studenter har valt denna inriktning för att de tror att det är ”för svårt” att undervisa på högstadiet och gymnasiet. Den här attityden till undervisning mot de yngre åren är oroväckande. Studenter med dyslexi och svåra språkproblem hör inte hemma på dessa inriktningar av lärarutbildning. Man får tänka på att under låg- och mellanstadiet lär man sig och vidareutvecklar elementära kunskaper som ligger till grunden för hur man klarar sig i under resten av skolgången och senare i livet. Jag syftar givetvis på läs- och skrivutveckling och matematik. Det är oacceptabelt att lärare som har dyslexi ska ansvara för barns läs- och skrivutveckling!
En attitydförändring till lärarutbildningen och lärare måste ske. Yrkes status måste höjas, och utbildningen måste göras mer attraktiv, så att programmet återigen kan locka människor med höga betyg. Antagningen till lärarutbildningen borde ses över, kanske man skulle komplettera ansökningskriterier från att endast omfatta betyg till att även innehålla intervju samt språktest för samtliga sökande. Detta skulle rensa bort dyslektiker och människor med allt för dåliga svenskkunskaper. Man måste börja vara hårdare. Alla passar inte som lärare!
Dock är det självklart att vi fortfarande skulle få in människor som inte är lämplig som lärare trots att vi höjer kraven för att bli antagen och eventuellt lägger till andra urvalskriterier. Jag är dock säker på att vinningen skulle vara större om antagningskraven skärptes. En lärare är i mina ögon sett en person som är allmänbildad och har bred kunskapsbas inom många områden, och en spetskompetens i sitt undervisningsområde. En historielärare borde utöver goda kunskaper i historia t ex vara väldigt duktig i svenska, geografi och samhällskunskap. Något måste göras! Landets lärarutbildning måste rensas upp, annars riskerar kommande generationer att få sämre undervisning!
Det låga antagningskravet på lärarutbildningen leder till att ”vem som helst med godkända betyg från gymnasiet” kommer in. Det nuvarande klientelet på utbildningen är inte alltid lämpligt att utöva läraryrket. Lärarprogrammet har gått ifrån att vara en högstatusutbildning till att bli en akademisk slasktratt för lågpresterande och svaga studenter, ”som inte kom in på något annat program”. Det har gjorts en undersökning som heter vem blir vad och varför, den kan ni ta del av här. Undersökningen visar att lärar- och socionomprogrammet lockar flest elever med låga betyg och från studieovana hem medan läkare – och juristutbildningen har högpresterande studenter från studievana hem. Tidigare tillhörde även lärarprogrammet samma kategori som läkare- och juristprogrammet.
Det har kommit alarmerande rapporter om att kunskaperna hos blivande lärare är för låg. Det finns i dag lärarstudenter med grov dyslexi, allt för låga kunskaper i att uttrycka sig både muntligt och skriftligt på svenska samt lider av talängslan. Den låga nivån på kurserna och examinationerna gör att man kan glida igenom och få sin lärarexamen.
I dag verkar det som att det är ”en rättighet” att ta en lärarexamen. Alla som kommit in på lärarutbildningen ska kunna ta sig igenom kurserna och det är upp till varje lärosäter att anpassa utbildningen så att alla studenter blir godkända, t ex genom att, ge extra tid på tentor för dyslektiker, lättare kurser för lärarstudenter, bortse från grova språkproblem osv. Lärarstudenter blir sedan kränkta när universitetslärarna påpekar studentens bristande svenskkunskaper och dyslexi. Vad är det för klientel vi vill ska undervisa våra barn och ungdomar? Dagens syn på lärare, dvs att vem som helst duger till lärare, är väldigt negativ, då det är barnen och ungdomarna som drabbas, eftersom de får lärare som inte kunskapsmässigt räcker till som pedagoger.
Det är väldigt allvarligt att inriktningen låg- och mellanstadielärare i dag anses vara den inriktning med lägst status (förutom förskolelärare). Ett flertal studenter har valt denna inriktning för att de tror att det är ”för svårt” att undervisa på högstadiet och gymnasiet. Den här attityden till undervisning mot de yngre åren är oroväckande. Studenter med dyslexi och svåra språkproblem hör inte hemma på dessa inriktningar av lärarutbildning. Man får tänka på att under låg- och mellanstadiet lär man sig och vidareutvecklar elementära kunskaper som ligger till grunden för hur man klarar sig i under resten av skolgången och senare i livet. Jag syftar givetvis på läs- och skrivutveckling och matematik. Det är oacceptabelt att lärare som har dyslexi ska ansvara för barns läs- och skrivutveckling!
En attitydförändring till lärarutbildningen och lärare måste ske. Yrkes status måste höjas, och utbildningen måste göras mer attraktiv, så att programmet återigen kan locka människor med höga betyg. Antagningen till lärarutbildningen borde ses över, kanske man skulle komplettera ansökningskriterier från att endast omfatta betyg till att även innehålla intervju samt språktest för samtliga sökande. Detta skulle rensa bort dyslektiker och människor med allt för dåliga svenskkunskaper. Man måste börja vara hårdare. Alla passar inte som lärare!
Dock är det självklart att vi fortfarande skulle få in människor som inte är lämplig som lärare trots att vi höjer kraven för att bli antagen och eventuellt lägger till andra urvalskriterier. Jag är dock säker på att vinningen skulle vara större om antagningskraven skärptes. En lärare är i mina ögon sett en person som är allmänbildad och har bred kunskapsbas inom många områden, och en spetskompetens i sitt undervisningsområde. En historielärare borde utöver goda kunskaper i historia t ex vara väldigt duktig i svenska, geografi och samhällskunskap. Något måste göras! Landets lärarutbildning måste rensas upp, annars riskerar kommande generationer att få sämre undervisning!
Karl-Bertil Jonssons PK julafton
Sagan om Karl - Bertil Jonssons julafton skrevs av Tage Danielsson och utkom 1964. År 1974 gjordes en tecknad film av berättelsen och denna film har visats varje julafton sedan dess. Från och med något år tillbaka har berättelsen även gjorts som opera.
Berättelsen handlar om direktörsonen Karl- Bertil Jonsson som jobbar extra på posten vid jul. När han arbetar smusslar han undan julklappar som är adresserad till rika personer och på julafton delar han ut dessa julklappar i stadens fattigkvarter. Alla rika som blivit av med julklappar, inklusive Karl- Bertils far, direktör Tyko Jonsson, blir glada över att slippa få en massa saker de inte har nytta av. Givetvis blir fattiglapparna glad över att få paket. Och så slutade pk sagan lyckligt...
Tänk om...
Karl-Bertil Jonsson lagt undan sin veckopeng i ett års tid och köpt julklappar till fattiga, istället för att stjäla dem och ge bort...
Då hade Karl-Bertil Jonsson varit en trovärdig hjälte och historien varit riktigt intressant....
Berättelsen handlar om direktörsonen Karl- Bertil Jonsson som jobbar extra på posten vid jul. När han arbetar smusslar han undan julklappar som är adresserad till rika personer och på julafton delar han ut dessa julklappar i stadens fattigkvarter. Alla rika som blivit av med julklappar, inklusive Karl- Bertils far, direktör Tyko Jonsson, blir glada över att slippa få en massa saker de inte har nytta av. Givetvis blir fattiglapparna glad över att få paket. Och så slutade pk sagan lyckligt...
Tänk om...
Karl-Bertil Jonsson lagt undan sin veckopeng i ett års tid och köpt julklappar till fattiga, istället för att stjäla dem och ge bort...
Då hade Karl-Bertil Jonsson varit en trovärdig hjälte och historien varit riktigt intressant....
tisdag 11 december 2012
Ska pojkar kunna väljas till lucia?
Skall man upphäva traditionen med kvinnlig Lucia och även låta pojkar få vara det?
Genus och luciatraditionen har länge debatterats i skolorna men år 2011 lyftes frågan ytterligare efter att tidningarna börjat skriva om pojkar som röstats fram till lucior på skolor men nekats bära ljuskronan på grund av att de just var pojkar.
Loke Båtshake på Flygelskolan och Sepehr Gharafoli elev på Östatornskolan bägge skolorna i Lund blev centrum för debatten om manliga lucior. Ledningen på respektive skolor sa nej och man hänvisade till att det inkommit klagomål från föräldrar som tyckte att man skulle följa traditionen att ha en kvinnlig Lucia. Efter vidare diskussion valde Östratornskolan att ta tillbaka sitt beslut och Sepehr Gharafoli fick bli Lucia.
Huruvida en pojke ska kunna väljas till Lucia eller inte anser jag vara en icke sak att diskutera. Vill pojkar vara Lucia, låt dem vara det! På samma sätt som att flickor kan vara pepparkaksgubbar och tomtar borde väl pojkar kunna vara tärnor och Lucia?
Genus och luciatraditionen har länge debatterats i skolorna men år 2011 lyftes frågan ytterligare efter att tidningarna börjat skriva om pojkar som röstats fram till lucior på skolor men nekats bära ljuskronan på grund av att de just var pojkar.
Loke Båtshake på Flygelskolan och Sepehr Gharafoli elev på Östatornskolan bägge skolorna i Lund blev centrum för debatten om manliga lucior. Ledningen på respektive skolor sa nej och man hänvisade till att det inkommit klagomål från föräldrar som tyckte att man skulle följa traditionen att ha en kvinnlig Lucia. Efter vidare diskussion valde Östratornskolan att ta tillbaka sitt beslut och Sepehr Gharafoli fick bli Lucia.
Huruvida en pojke ska kunna väljas till Lucia eller inte anser jag vara en icke sak att diskutera. Vill pojkar vara Lucia, låt dem vara det! På samma sätt som att flickor kan vara pepparkaksgubbar och tomtar borde väl pojkar kunna vara tärnor och Lucia?
För tjock för Lisebergs karuseller
Stina Andersson hade sett fram emot sin dag på Liseberg sommaren 2012. Besöket blev dock inte som hon hon föreställt sig. Stinas kraftiga övervikt gjorde att hon inte kunde åka flera karuseller då säkerhetsbältet inte gick att stänga fast. Hon kände sig kränkt och gick och krävde pengarna tillbaka för åkbandet hon inte kunde utnyttja. Men hon fick ett nej. När hon kom hem till Stockholm igen kontaktade hon Aftonbladet för att gråta ut. Hur kan man gå ut i tidningen med en sån här typ av historia?
Liseberg menar att de inte gjort något fel och understryker att säkerheten måste gå först. Jag håller med Liseberg, det hade varit fruktansvärt om de låtit henne åka utan säkerhetsbälte, bara för att hon inte skulle känna sig kränkt! Då hade hon kanske dött. Dock tycker jag att de hade kunnat ge henne pengarna tillbaka för åkbandet, eftersom de inte varit tydlig med hur stort midjemått man max kan ha för vissa attraktioner. På samma sätt som det anges längdkrav för vissa attraktioner borde man i dag ange max midjemått och eventuellt max vikt.
Med tanke på den ökade övervikten i Sverige tycker jag faktiskt att man bör bryta tabun att ang. vikt och midjemåttskrav på attraktioner på nöjesparker.
Liseberg menar att de inte gjort något fel och understryker att säkerheten måste gå först. Jag håller med Liseberg, det hade varit fruktansvärt om de låtit henne åka utan säkerhetsbälte, bara för att hon inte skulle känna sig kränkt! Då hade hon kanske dött. Dock tycker jag att de hade kunnat ge henne pengarna tillbaka för åkbandet, eftersom de inte varit tydlig med hur stort midjemått man max kan ha för vissa attraktioner. På samma sätt som det anges längdkrav för vissa attraktioner borde man i dag ange max midjemått och eventuellt max vikt.
Med tanke på den ökade övervikten i Sverige tycker jag faktiskt att man bör bryta tabun att ang. vikt och midjemåttskrav på attraktioner på nöjesparker.
söndag 9 december 2012
Pepparkaksgubbar förbjuds i luciatåg
Kanalskolan i Laxå förbjöd pepparkaksgubbar i luciatåget, vidare beslutades det att man inte skulle sjunga pepparkakssången samt avstå ifrån att servera pepparkakor till luciafikat. Detta på grund av att "vissa kan ta illa upp". En mamma tog kontakt med skolan och ifrågasatte detta beslut och efter moget övervägande valde skolan att backa om förbud mot pepparkaksgubbar i luciatåget. Dock står man fast vid att ej servera pepparkakor till luciafikat och det motiverar man med att "vissa barn har allergier som gör att de ej kan äta pepparkakor".
Direkt efter artiklarna publicerades började många gnälla på mångkulturen. Det man måste tänka på är att det inte är några invandrare som klagat och känt sig kränkt. Utan det är svenskar som tror att de vet hur invandrare känner sig som bestämt detta. Invandrare kanske inte alls blir kränkta av kakor med brun färg, det är bara skitnödiga PK människor utan verklighetsuppfattning som tror att alla människor med utländsk bakgrund tar illa upp av allting som är svenskt. Varför är det inte någon som pratar med invandrare istället för att bestämma saker som sedan får svenskar att irritera sig på dem?
Ett bra sätt att ge sverigedemokraterna några extra röster är att blåsa upp såna här pinsamma saker. Hur kan man ens associera pepparkakor och pepparkaksgubbar till rasism.?Och ännu värre, hur kan man utgå ifrån att människor med utländsk bakgrund blir kränkta för allt! Fördomsfullt !
Direkt efter artiklarna publicerades började många gnälla på mångkulturen. Det man måste tänka på är att det inte är några invandrare som klagat och känt sig kränkt. Utan det är svenskar som tror att de vet hur invandrare känner sig som bestämt detta. Invandrare kanske inte alls blir kränkta av kakor med brun färg, det är bara skitnödiga PK människor utan verklighetsuppfattning som tror att alla människor med utländsk bakgrund tar illa upp av allting som är svenskt. Varför är det inte någon som pratar med invandrare istället för att bestämma saker som sedan får svenskar att irritera sig på dem?
Ett bra sätt att ge sverigedemokraterna några extra röster är att blåsa upp såna här pinsamma saker. Hur kan man ens associera pepparkakor och pepparkaksgubbar till rasism.?Och ännu värre, hur kan man utgå ifrån att människor med utländsk bakgrund blir kränkta för allt! Fördomsfullt !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)