fredag 14 september 2012

Mindre alkohol bland unga - inte imponerande

SvD har publicerat en artikel som handlar om att unga i åldern 15 år och uppåt dricker mindre alkohol i dag än vad de gjorde tidigare. Enligt en undersökning var det bara en femtedel som inte drack alkohol i 9an, i mitten av 90-talet. I dag är det så mycket som hälften av eleverna i 9an som inte dricker alkohol. Vad har hänt? Är 90-talisterna duktig och lydiga ungdomar som är snällare och skötsammare än tidigare generationer? Knappast!

Artikeln lyfter fram att det i dag är större föräldrarkontroll och att unga i dag inte vill ta efter den äldre generationens dryckesvanor som är en av anledningarna till det minskande intresset för alkohol.

Den största anledningen att man inte dricker lika mycket alkohol nu för tiden tror jag beror på att de digitala möjligheterna har utvecklats, sociala nätverk som facebook, coola datorspel, forum för alla intressen, chattfuntioner, smartphones osv. Artikeln nämner datorspel i en bisats, men jag tror att det är en stor anledning varför unga inte är lika festglada som förut. Dagens datorspel och TV spel ser inte ut som det gjorde för 20 år sedan. Nu spelar man online och kan prata med andra spelare medan spelet pågår. En annan viktig skillnad är att spelen inte har något slut, det kommet hela tiden uppdaterade versioner av t ex world of warcraft mf spel.

Ungdomar i dag umgås inte på samma sätt som förut. Allt mer tid ägnas åt den digitala verkligheten, som öppnar möjligheten att socialisera med människor över hela världen istället för människor i bostadsområdet. I takt med att allt mer tid läggs åt datorbaserade aktiviteter minskar intresset för att träffas på alkoholrika fester och att idrotta.

Jag tycker absolut inte att man ska måla upp dagens ungdom som några helgon, utan man ska ta sig en titt på hur samhället förändrats och vilka villkor som unga lever under i dag, år 2012.

Är det bättre att vara datorspelsberoende och sitta vid datorn hela helgerna eller att vara en festglad fylletratt som festar sönder helgerna? Det är frågan...

torsdag 13 september 2012

Fenomenet många vänner på Facebook


Många vänner på Facebook behöver inte betyda fler vänner i verkliga livet. Artikeln är ganska gammal, men jag minns att när jag läste den  när den publicerades år 2007. Jag hade en del åsikter om den, men då hade jag ingen blogg, så därför får jag, så här 5 år senare, äntligen skriva ner vad jag tycker om denna artikel.
När artiklen skrevs, år 2007, hade Sverige Facebookfeber, och stor del av befolkningen hade skaffat sig, eller skulle komma att skaffa användarkonto hos Facebook. Allt människor pratade om, överallt, var Facebook, vilka applikationer man använde sig av, senaste fotoalbumet man lagt ut, vem som formulerat coolast uppdatering, fulaste eller snyggaste presentationsbilden, och givetvis hur många vänner man hade på sin vännerlista.

En användares vännerlista har varit i fokus för så många debatter. I ena stunden var det status och bra för karriären att ha en omfattande vännerlista, i nästa stund var det motsatta. För väldigt många var det, och är väl fortfarande, många vänner på Facebook synonymt med popularitet och hög status.
Precis som år 2007 tyckte jag även i dag att vännerlistan på Facebook inte säger något om användarens riktiga sociala liv i verkligheten. Alla vet att det var väldigt få som verkligen bara la till människor som fanns i ens vänskapskrets, utan man saltade sin vännerlista rejält och la till människor som inte stod en så nära, t ex hon den där i parallellklassen i åk 4, som du jobbade i samma grupp som på en bildlektion -94 osv.

Därför blev man rätt pinsamt berörd när DN publicerade denna artikel:
Riktiga vänner är inte samma sak som internetvänner. Den som har hundratals, tusentals vänner på sociala nätverkssajter har inte nödvändigtvis fler nära vänner än andra, menar en engelsk forskare.

Som att man behöver vara någon raketforskare för att förstå det liksom? Det är ganska så märkligt att en seriös tidning som DN publicerar en sådan här skräpartikel som skulle passa bättre i Aftonhoran. Jag anser att det är riktigt illa om vuxna människor tror att antalet vänner på Facebook speglar någons sociala liv i verkligheten. Allting är inte som man försöker måla upp det på Facebook! Det är makalöst pinsamt att en ”forskare måste berätta för folket att riktiga vänner inte är samma sak som internetvänner”.

Skapa en fejkanvändare på Facebook för att få Spotify-konto

Från och med hösten 2011 började Facebook och Spotify att sammarbeta, genom att integrera sina tjänster. Vill man skapa ett nytt konto hos Spotify är man tvungen att ha ett Facebook-konto. Syftet med denna integrering är att Spotify ska få flera betalkunder.

Man tar alltså ingen hänsyn till den potentiella användargruppen som inte har något Facebook- konto och inte planerar att skaffa något samt den användargrupp som använder Facebook men inte vill dela med sig av sin musiksmak till sin vännerlista.

Det utbröt debatt i Sverige när denna nyhet kom, ena sidan tyckte att det var bra att sammanlänka två starka tjänster, medan den andra sidan ansåg att det var en dålig ide att tvinga en kund att använda en tjänst för att få tillgång till en annan. Jag själv ansluter mig till den sistnämnda sidan. Det känns väldigt ologiskt att att två olika tjänster sammankopplas.

Men jag kan också ställa mig frågan varför människor blir överdrivet upprörad över att Facebook och Spotify integrerar sina tjänster. För de som vill skapa ett nytt konto hos Spotify är det ju bara att skapa ett fejkkonto hos Facebook och vid registreringen av ett nytt Spotify konto uppger man det falska facebookkontot istället för sin äkta. Då har man pissat på Facbooks makt över dagens internetanvändare och slipper dela med sig av sin musiksmak till sin vännerlista.

Svårare än så är det inte!




NEJ till körkortslån

För att minska ungdomsarbetslösheten föreslår Amir Adan (M) att man ska införa möjligheten att ta särskilt körkortslån, ett lån som unga arbetslösa i åldern 18-24 år ska kunna ta, i syfte att kunna ta körkort. Detta skulle vara ett bra förslag menar Adan, eftersom arbetsgivare efterfrågar körkort det vid rekrytering till nya tjänster, och unga utana körkot har mindre chans att konkurrera om jobben. Om man inte har några pengar till körkort så menar Adan att man ska kunna finansiera det med ett lån.

 Vilken pajas Amir Adan är! Menar han allvar?

I dagsläget har inte alla ungdomar tillräckligt med pengar för att kunna bekosta en dyr körkortsutbildning. Har man inget arbete eller studerar är det svårt att få lån från banken för att finansiera sitt körkort. Det är därför angeläget att förbättra möjligheterna för unga att finansiera sin körkortsutbildning.


 Var finns det egna eller föräldraansvaret? Varför är det så otänkbart att ett barns föräldrar sparar pengar till sina barns körkort? Eller att barnet själv lägger undan pengar från sommarjobb för att kunna använda till ett körkort?  För att klara sig i samhället i dag behöver man ha körkort, det vet alla! Så varför prioriterar man inte att spara till det?

Sedan tycker jag att man ska tänka på att ett lån är pengar man måste betala tillbaka. Vad händer om körkortet inte leder till något arbete? Då är man både arbetslös och ska återbetala ett stort lån...



 




måndag 10 september 2012

Varför vill man ta fullt studielån?

Nordea har gjort en undersökning som visar att varannan student har svårt att klara sig på studiemedel och är ibehov att ha en till inkomst för att få ekonomin att gå ihop. Undersökningen, som presenteras i SvD näringsliv, visar att studenter jobbar både under sommaren och under terminerna för att få ihop sin budget.

Så här långt är jag med, men sen börjar jag undra vad Ingela Gabrielsson,privatekonom på Nordea, menar när hon fortsätter kommentera resultatet på följande sätt:

Men att jobba extra kan också sätta käppar i hjulet eftersom studiemedlet minskar om du får en inkomst som överstiger en viss gräns. Har du bostadsbidrag som student kan det också gå om intet om du jobbar för mycket.  
– Det här är en svår balansgång och mycket att hålla reda på för en student. Å ena sidan är det ju bra att få in lite extra pengar och komma in på arbetsmarknaden men å andra sidan är det viktigt att studierna inte drar ut på tiden. Risken är ju då att du kommer igång senare med stabila inkomster och pensionsavsättningar, säger hon.
Sätta käppar i hjulet för att studiemedlet minskar om man har för hög inkomst? Mista bostadsbidraget om man jobbar för mycket? Det här var det märkligaste uttalande jag hört på länge. Borde inte en privatekonom upplysa om att studiemedel består av en bidragsdel samt en låndel. Den del som består av lån ska man betala tillbaka till CSN efter att avslutat sina studier. Om man arbetar under studierna kan innebära att man kan ta hela bidraget och mindre lån.  Vilket är positivt för studenten själv, som får en mindre skuld till CSN. Andra personer som är kunnig i ekonomi brukar uppmuntra studenter att ta mindre lån, genom att ta ett extrajobb. Hon får det att låta som att det värsta som kan hända en student är att man jobbar så mycket att man blir av med bostadsbidraget?!

Den här privatekonomen verkar vara uppe i det blå och leva i en verklighet där det är bättre att anpassa sina arbetstimmar så att man inte ska få mindre studiemedel, än tvärtom, att försöka öka antalet arbetstimmar, så att man ska kunna dra ner på studielånet. Allt för att inte mista bostadsbidraget som ligger på 500 kr månaden. Haha... vilken rolig filur hon är den där Ingela Gabrielsson.

Det är ett väldigt smart drag för en student att arbeta under studietiden, då inte bara på grund av pengarna. Att samla arbetslivserfarenhet kan vara värdefullt när man ska konkurrera om ett kvalificerat arbete en dag. Det är självfallet att man som student måste anpassa sitt extrajobb utifrån hur mycket det är att göra i de olika kurserna. Bara för att man arbetar under studierna, behöver det inte betyda att man skjuter upp vissa kurser och det tar längre tid att bli färdig med sin utbildning. Jag tycker att Gabrielsson har en allt för negativ inställning till studenter som arbetar under terminen.

Mitt råd till alla studenter där ute är att arbeta så mycket ni kan under studietiden, för att minska det sammanlagda studieskulden som ska betalas tillbaka till CSN och  för att bygga upp en erfarenhetsbas som kan komma till användning efter studierna.



söndag 9 september 2012

Vem vill anställa en 80-talist framför en 50-talist ?

I DN berättas det om den åldersdiskriminering som förekommer vid rekrytering av personal. Arbetsgivare är helst inte beredd att anställa någon över 55 år, utan man satsar helst på någon yngre person. Några av argumenten är att äldre lär sig långsammare och har svårare att anpassa sig till kulturen som finns på arbetsplatsen, tillskillnad från den yngre generationen som är lättlärda och har lättare att anpassa sig.

Jag tycker att dessa argument är intressanta, och jag tycker att de tala emot andra undersökningar som finns om olika generationers förmåga och intresse för en arbetsplats/ arbetsgivare. Enligt andra undersökningar sägs det att 80-talister är krävande, och ställer höga krav på en arbetsgivare, där man inte är rädd för att ifråga sätta lön och rådande makthierarkier eller statusrang på sin nya arbetsplats. Vidare kan sägas om 80-talster är att de inte är lika lojala mot sin arbetsgivare, och gärna byter arbete efter ett tag. En annan sak som talar för en 50-talist framför en 80-talist tycker jag är det faktum att en äldre person har en erfarenhetsbas som inte en yngre person kan mäta sig med.

Vad är det för mening med att bara satsa på yngre personer frågar jag mig? De är krävande och ifrågasättande, och har väldigt lite arbetslivserfarenhet. Chansen att de stannar kvar på arbetsplatsen längre än 5 år är små. Så jag har svårt att tänka mig att det endast finns fördelar med att anställa någon som är född på 80-talet eller sent 70-tal.

En arbetsplats mår nog bäst om det är en blandning av olika generationer som är anställda, där man kan byta erfarenheter mellan generationerna.  

Namn som klassmarkör

Om ni skulle se en klasslista med följande namn, vad skulle ni tänka er om dessa elevers beteende och ambitioner i livet:

Kevin, Nova, Liam, Cassandra, Kenny

Carl - John, Louise, Ludvig, Viveca, Philip

För många väcker namn från första gruppens barn associationer till: white trash, låg utbildning, stökiga, ouppfostrade, inga ambitioner och ADHD. För den andra gruppen tänker många: väluppfostrade, hög ambitionsnivå, hög utbildning och lugna.

Namn väcker associationer, och vissa menar till och med att det kan vara till ett barns nackdel att få ett visst namn. I dag är det modernt, ja till större delen i underklassen, att hitta på ett namn som ingen annan bär, så att barnen inte heter som någon annan! Varför inte: Lucifer, Dexter, Bonnie, Trixie, Pax, Lovelia, Tuva-lii, River, Neo, Leone osv. Denna fixering vid att önska att barnet ska vara unikt, slår fel. White trash har tyvärr missat att man inte blir en unik person, som går långt i livet, om man har ett udda namn, utan att de beror på andra faktorer.

Namn är en tydlig klassmarkör. Det faktum att olika socioekonomiska grupper i Sverige har olika namntraditioner kring val av namn till nyfödda barn är redan känt.  Anledningen till att det antagligen finnas fler stökiga Kevin i Sveriges skolor, än stökiga Ludvig, kan vara att Kevin är ett namn som oftare förekommer som val av tilltalsnamn i socioekonomiskt svaga områden, och det är från denna grupp som enligt undersökningar har fler barn med problem i skolan.  Det betyder givetvis inte att alla pojkar med namnet Kevin är stökiga och saknar studieambitioner, oberoende vilken klassbakgrund de har, det finns givetvis en stor variation. 

Ronny Ambjörnsson och Mikael Söderström har skrivit en uppsats där de undersöker den utbredda föreställningen att vissa förnamn hänger samman med brottslighet och låg så kallad socioekonomisk status och de syftar då på de så kallade y-namnen tex Ronny, Conny, Benny, Sonny. Ambjörnsson och Söderström lyfter fram namn som klassmarkör i sin uppsats, pojkar med de sk y-namnen kommer till största delen från klassiska arbetarområden, där föräldrarna har låg utbildning och mindre förmögenhet. Alla pojkar med y-namn är/blir inte kriminella eller kommer att hamna i kriminalitet längre fram i livet.

När man väljer namn till sina barn bör man tänka till. Hur vill man att barnet ska uppfattas av sin omgivning? Vilka förutsättningar får man med ett visst förnamn? Namn är viktigare än vad man tror. Ge era barn en bra start i livet, satsa på att ge barnet ett vanligt namn, som ger goda associationer!